Alvtegen sviker

Karin Alvtegen har tidigare givit ut fem deckare och debuterar nu med en "vanlig" roman. Det är en så kallad relationsroman om två medelålders människor som på olika sätt mår dåligt men möter varandra och mår bättre på slutet.
Det är relationer och intriger. Mellan vuxna barndomsvänner och det sexuella spelet mellan man och kvinna. Karin Alvtegen behärskar inte detta bättre än en hygglig medelmåtta.
För oss som läst hennes tidigare böcker och väntat i två år på hennes nästa bok är denna bok en mycket stor besvikelse. Så länge hon höll sig till genren psykologiska kriminalromaner gick det bra. Nu avslöjar hon vilken medioker skribent hon är.

De positiva personerna man kan sympatisera med är "Protonen", fysikläraren som ägnar hela sitt liv åt kvantmekaniken och "Verner" den missförstådda filosofen och konstnären.

Recensioner: Annina Rabe i SvD: "Ett mord hade piggat upp",
Jonas Thente i DN: "Det är en på många sätt ofrivilligt komisk roman; ett pekoral helt enkelt"
Cristine Sarrimo i Sydsvenskan: "Ansatsen är god men finliret saknas",
Ingemar Nilsson i Tidningen Kulturen: "Trist då att det bara "bidde en tumme" när det skulle bli en vante",
Marie Hedberg i Västerbottens Folkblad: "Den som tycker om Alvtegens författarskap kommer inte att bli besviken"

Skammens konsekvenser

Karin Alvtegens fjärde och hittills näst sista bok, Skam (2007) är hennes kanske skarpaste och hemskaste bok.
Utgångspunkten är densamma som i alla hennes böcker men i denna tydligare än någonsin. Kyrkogården med gravstenen där hennes bror vilar. Hennes älskade storebror Lars som dog när han var sexton är. Sin far har hon aldrig träffat. För hennes mor existerar bara den döde sonen. Det hjälper inte att Monika Lundvall, som nu är trettioåtta år, varken blir den perfekta dottern, den exemplariska studenten eller den mest professionella läkaren. Hon kan aldrig gottgöra vad hon tror att hon gjort, nämligen att av feghet låtit bli att rädda broderns liv. Inte offrat sitt liv för att rädda hans ur lågorna.
Maj-Britt Pettersson växer upp i ett fundamentalistiskt kristet hem. Gud och Församlingen är allt. När modern kommit på henne med att onanera förstår hon att hon begått den största synd som finns i livet. Hon tvingas till att förnedra sig inför Församlingen. Hon flyr hemmet för alltid och förkastas av sina föräldrar för alltid. Hon är nu femtiofem år och gravt överviktig. Under de senaste trettio åren har hon vägrat att lämna lägenheten. Ett brev och en tragisk olycka återuppväcker onda minnen och de två kvinnornas liv förändras för alltid.
En bok man läser sakta för att den ska vara länge. Den är gripande och tragisk men också igenkännande och obehaglig. Kanske hennes bästa. Till hösten kommer äntligen en ny bok av Karin Alvtegen. Den heter "En sannolik historia" och är efterlängtad av mig och många andra.
Vet ni förresten att hon började som manusförfattare för tv-såpan "Rederiet" och att hennes morfar var bror till Astrid Lindgren? Att hennes andra bok "Saknad" tilldelades Skandinaviska Kriminalsällskapets pris Glasnyckeln år 2001. Min blogg om Alvtegens senaste bok "Skugga" (2007), Kärlek och lögner.
Tidigare böcker av Alvtegen som jag bloggat om.