Karin Alvtegens fjärde och hittills näst sista bok, Skam (2007) är hennes kanske skarpaste och hemskaste bok.
Utgångspunkten är densamma som i alla hennes böcker men i denna tydligare än någonsin. Kyrkogården med gravstenen där hennes bror vilar. Hennes älskade storebror Lars som dog när han var sexton är. Sin far har hon aldrig träffat. För hennes mor existerar bara den döde sonen. Det hjälper inte att Monika Lundvall, som nu är trettioåtta år, varken blir den perfekta dottern, den exemplariska studenten eller den mest professionella läkaren. Hon kan aldrig gottgöra vad hon tror att hon gjort, nämligen att av feghet låtit bli att rädda broderns liv. Inte offrat sitt liv för att rädda hans ur lågorna.
Maj-Britt Pettersson växer upp i ett fundamentalistiskt kristet hem. Gud och Församlingen är allt. När modern kommit på henne med att onanera förstår hon att hon begått den största synd som finns i livet. Hon tvingas till att förnedra sig inför Församlingen. Hon flyr hemmet för alltid och förkastas av sina föräldrar för alltid. Hon är nu femtiofem år och gravt överviktig. Under de senaste trettio åren har hon vägrat att lämna lägenheten. Ett brev och en tragisk olycka återuppväcker onda minnen och de två kvinnornas liv förändras för alltid.
En bok man läser sakta för att den ska vara länge. Den är gripande och tragisk men också igenkännande och obehaglig. Kanske hennes bästa. Till hösten kommer äntligen en ny bok av Karin Alvtegen. Den heter "En sannolik historia" och är efterlängtad av mig och många andra.
Vet ni förresten att hon började som manusförfattare för tv-såpan "Rederiet" och att hennes morfar var bror till Astrid Lindgren? Att hennes andra bok "Saknad" tilldelades Skandinaviska Kriminalsällskapets pris Glasnyckeln år 2001. Min blogg om Alvtegens senaste bok "Skugga" (2007), Kärlek och lögner.
Tidigare böcker av Alvtegen som jag bloggat om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar