Svenska skolor brinner mest

Sverige är ett av de värst drabbade länderna i världen vad gäller anlagda skolbränder. Varje år rapporteras hundratals skolbränder i Sverige och minst hälften är anlagda. Antalet har fördubblats sedan början av 90-talet med år 2009 som en toppnotering då de anlagda bränderna kostade svenska skattebetalare över 500 miljoner kr.
Skolbränderna i Sverige kostar mer än i USA mätt i absoluta siffror. I Grekland antänds fem skolor per år.
Hela 70 % av lärarna har varit med om brand på sin arbetsplats. Vilken annan yrkesgrupp kan komma i närheten av denna siffra?
Enligt Susanne Hessler på Brandskyddsföreningen som leder projektet “Skolan brinner”, uppstår skolbränder främst på skolor där det förekommer vandalisering, kränkande språkbruk och mobbning. Det handlar främst om pojkar med dålig föräldrakontroll, pojkar som umgås med andra pojkar som är kriminella. De som eldar begår ofta också andra brott.

Läs också i tidskriften Forskning & Framsteg, nr 7, 2012 “Svenska skolor brinner mest“.

Smältande isberg lindrar växthuseffekten

Enligt mångas uppfattning så leder en ökad koldioxidhalt i atmosfären att temperaturen stiger. När det blir varmare tinar isbergen och vattennivån i haven stiger. Detta i sin tur kan leda till att lågt liggande landområden kan bli översvämmade och människor dränkta.
Men mer koldioxid fångas i havet när isbergen rasar på grund av uppvärmningen.
Amerikanska forskare som i många år har undersökt vattnen runt den antarktiska kontinenten har emellertid visat att Antarktis smältande glaciärer bidrar till att minska koldioxidhalten i luften. Detta kan i sin tur leda till att det blir kallare och att isbergen i sinom tid börjar att växa igen. Kanske finns det en sorts naturens balans som håller både temperatur och koldioxidhalt på en rimlig nivå.
Smältvattnet från glaciärerna tillför havet järnmineraler som gödslar havet och därmed gynnar tillväxten av mikroskopiska växter och alger. Denna tillväxt gynnar de högre organismerna som behöver kol för att byggas upp.

Läs också i tidskriften Forskning & Framsteg, nr 7, 2011:
TARGET="_blank">Smältande isberg lindrar växthuseffekten

Vi är glada därför att vi skrattar.

Vi är glada därför att vi skrattar. Vad som får oss att skratta är en helt annan fråga.
Däremot är det inte säkert att ”Ett gott skratt förlänger livet”. Pessimisten är försiktigare, tar färre risker och undviker olyckor och smittsamma sjukdomar.
Skratt förespråkas ofta som en källa till hälsa och välmående, men det är svårt att säga exakt varför man mår så bra av att skratta så att det gör ont.
Svaret på skrattets gråta är, enligt evolutionspsykologen Robin Dunbar, inte den intellektuella njutningen av humor utan den fysiska akten att skratta. Den enkla muskelövning som involveras när man utstöter det välbekanta ha-ha-ha ökar produktionen av endorfiner, en hjärnsubstans som ökar välbefinnandet. Men som också gör oss mer riskbenägna.

I fem laboratorieundersökningar och en fältstudie i samband med komiska teaterföreställningar testade Dunbar och hans kolleger förmågan att uthärda smärta både före och efter skrattutbrott i sällskap. När man analyserade resultaten visade det sig att skratt dövar smärta eller snarare ökar uthålligheten av smärta, medan allmänt välbefinnande inte påverkar smärttåligheten. Uthålligheten mot smärta används som mått på endorfinnivåerna, eftersom deras närvaro i hjärnan är svår att mäta.

Dunbar tror att evolutionen uppmuntrade skrattet, därför att det medverkar till att skapa samhörighet på samma sätt som sång och dans. Dessa aktiviteter producerar också endorfiner, påpekar han, och fysisk aktivitet ingår också i dem.

Läs artikeln här: ”Why laughing until it hurts makes you happy”.

Föregångspersoner med gen DRD4-7R?

Det var äventyrslust som fick de första människorna att lämna Afrika. Inte nöd, för det fanns plats och mat för alla. Kanske har det varit människor med det vi idag kallar ADHD som gått främst i jakten på äventyr. Nyare studier tyder på att det var speciellt rastlösa människor som gick främst.
Dopamin är en signalsubstans som bland annat bildas i vissa hjärnceller och som påverkar en persons stämningsläge, aktivitet och inlärning. Dopamin uppfångas av receptorer i hjärncellerna och hos vissa personer är receptorerna mindre känsliga än normalt. De är bärare av genen DRD4-7R. De måste därför skaffa fler nya intryck och röra sig mer omkring än andra. En del kallas hyperaktiva eller med ADHD beteende.
Idag betraktas ADHD närmast – och felaktigt – som en sjukdom men under forntiden var de föregångsmän och – kvinnor.
Bärare av genen vågar mer och tänker mindre på eventuella obehagliga konsekvenser. De är utåtriktade och modiga, nyfikna och aktiva.
Psykologiska tester visar att både män och kvinnor anser att oräddhet är tilldragande.
Så länge som våra förfäder fortfarande spred sig över världen var genen DRD4-7R fördelaktig. Men även idag finns det behov av rastlösa och nyfikna människor som går i främsta ledet.

Läs artikeln ”Vi är världens nyfiknaste däggdjur” i Illustrerad Vetenskap nr 13 2011.
Se också The adventure gene.

Rundmasken C. elegans och mogna mödrar

En liten mask, en millimeter lång och som är hermafrodit – både hanne och hona, det är rundmasken C. elegans. Det tycks mig helt otroligt men denna mask delar mekanismen för hur åldrandet av kvinnors fertilitet regleras. Den mekanism som gör att äggens kvalitet försämras med åldern. Maskens och kvinnans biologiska klocka räknar ned på samma sätt. I likhet med kvinnor är maskar bara fruktsamma i omkring en tredjedel av sitt liv. Dessutom hos både maskar och kvinnor nästan alla de gener gemensamma som styr hur de omogna äggen underhålls och efterhand försämras.
Kvinnor förlorar fruktsamheten i övergångsåldern vid 45-55 års ålder, men redan ett årtionde innan kvinnans ägg slutar fungera inleds deras åldrande. I takt med åldern försämras kvaliteten på äggcellerna, och risken för barnlöshet, missfall och fosterkomplikationer ökar. Detsamma är fallet för rundmasken Caenorhabditis elegans.
Forskaren Coleen Murphy och hennes kollegor vid Princeton University i New Jersey, USA fann att en viss typ av signalmolekyl kallad TGF-beta har en direkt betydelse för äggens kvalitet. Under livet ökar mängden av TGF-beta och därmed blir äggen sämre.
När masken genmodifierades så att TGF-beta behöll sin låga nivå livet ut förblev maskarna fertila mycket längre.
Jag tycker att det är fantastiskt att det finns så stora likheter mellan människor och mikroskopiska maskar när det gäller reglering av fertilitetssystemet men också vilken enorm utveckling som gentekniken gjort både när det gäller att identifiera gener och att byta ut dem.
Läs mer i Illustrerad Vetenskap, en tidskrift som bara blir bättre och bättre.

Evidens, ett slagord i tiden

Evidens, ofta i sammansättningen evidensbaserad, används när man vill beskriva att något görs efter bästa tillgängliga kunskap. I Sverige började ordet användas i början av 1990-tale Från början gällde det främst medicinens område. Speciella metoder lyftes fram, särskilt kliniska prövningar där försökspersonerna slumpmässigt fördelas mellan kontroll- och behandlingsgrupp, och systematiska forskningsöversikter.
- Problemet är att den kunskap som evidensbaserade metoder ger, beskrivs som oerhört säker och robust, säger Ingemar Bohlin, vetenskapsteoretiker vid Göteborgs universitet. Och då glömmer man dess begränsningar. Vissa fenomen är svåra att fånga med kvantitativa metoder och ibland är det viktigare att förstå enskilda mänskliga sammanhang. Som att någon kanske får läkemedel utskrivna men ändå inte tar dem, för det strider mot personens självuppfattning.
Evidenskrav ska numera också gälla socialt arbete, skola, psykoterapi, politik och mycket annat. I stället för den fina ambitionen att beslut ska bygga på god vetenskap har evidensen blivit ett tillhygge i många debatter.

Läs mer här:
Evidensens många ansikten: I den nya antologin ”Evidensens många ansikten”, sammanställd av vetenskapsteoretiker vid Göteborgs universitet, diskuteras framväxten av evidensbaserad medicin och hur evidensbaserat beslutsfattande fungerar i praktiken.
Boken ”Evidensens många ansikten” är utgiven på Arkiv förlag. Redaktörer är Ingemar Bohlin, docent i vetenskapsteori och Morten Sager, lektor i vetenskapsteori, bägge vid Göteborgs universitet.