Det var äventyrslust som fick de första människorna att lämna Afrika. Inte nöd, för det fanns plats och mat för alla. Kanske har det varit människor med det vi idag kallar ADHD som gått främst i jakten på äventyr. Nyare studier tyder på att det var speciellt rastlösa människor som gick främst.
Dopamin är en signalsubstans som bland annat bildas i vissa hjärnceller och som påverkar en persons stämningsläge, aktivitet och inlärning. Dopamin uppfångas av receptorer i hjärncellerna och hos vissa personer är receptorerna mindre känsliga än normalt. De är bärare av genen DRD4-7R. De måste därför skaffa fler nya intryck och röra sig mer omkring än andra. En del kallas hyperaktiva eller med ADHD beteende.
Idag betraktas ADHD närmast – och felaktigt – som en sjukdom men under forntiden var de föregångsmän och – kvinnor.
Bärare av genen vågar mer och tänker mindre på eventuella obehagliga konsekvenser. De är utåtriktade och modiga, nyfikna och aktiva.
Psykologiska tester visar att både män och kvinnor anser att oräddhet är tilldragande.
Så länge som våra förfäder fortfarande spred sig över världen var genen DRD4-7R fördelaktig. Men även idag finns det behov av rastlösa och nyfikna människor som går i främsta ledet.
Läs artikeln ”Vi är världens nyfiknaste däggdjur” i Illustrerad Vetenskap nr 13 2011.
Se också The adventure gene.
Visar inlägg med etikett Adhd. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Adhd. Visa alla inlägg
onsdag 21 september 2011
Föregångspersoner med gen DRD4-7R?
Etiketter:
Adhd,
dopamin,
DRD4-7R,
forskning,
hyperaktivitet,
Medicin,
Vetenskap.
lördag 15 maj 2010
Stigmatiserande bokstavsdiagnoser
Den 5 maj kunde man läsa i Sydsvenskan en artikel med rubriken: Lång väntan på adhd-hjälp.
Den handlar om en kvinna som kallas "Ester". Ester är ensamstående mamma med tre barn.
Efter åtta år "gjordes en utredning" av hennes son. När läkaren hade konstaterat att sonen hade adhd kände hon igen flera symptom hos sig själv. Då, 2007, begärde hon en utredning av sig själv och då diagnosticerades hon "med vuxen-adhd". Hon fick adhd-medicin och kände sig bättre. Hon säger att innan hon fick medicin klarade hon inte av att stå i kö på Willys, med medicin kunde hon vänta lugnt i fyrtio minuter. Problemet med medicinen var att den gav henne mardrömmar. Därför gjorde hon ett uppehåll. Men i höstas fick hon svårt att sova, ville ha medicin igen, men nu var det svårt. Hon är nu mycket arg för detta. Att det ska ta så lång tid!
I en faktaruta i anslutning till tidningsartikeln som är skriven av Paula Rooth, kan man läsa att mellan 5 och 10 procent av alla barn i landet "har" adhd.
Det antas att 75000 vuxna i Sverige har adhd.
Några av kärnsymptomen för vuxen-adhd är koncentrationssvårigheter, rastlöshet, hyperaktivitet, impulsivitet, slarvighet och en tendens att lägga sig i andras samtal.
Jag tror att det finns betydligt fler som visar detta beteende. Själv har jag ibland svårt att koncentrera mig, hoppar mellan olika arbetsuppgifter, jag känner mig ofta rastlös om jag inte får planera mitt arbete, jag kan växla mellan mycket aktiva perioder och "latare", jag är mycket impulsiv (och kreativ) och lägger mig gärna i andras samtal (däremot tycker jag inte att jag är slarvig). Sådan är jag, men är jag så avvikande att jag måste stigmatiseras med "en diagnos". Vem har bestämt att vissa personlighetsdrag ska betecknas som sjukdom? Och att proppa i dessa människor medicin med biverkningar för att de ska hålla sig lugna i kön?
Vad är det som vissa läkare håller på med i vårt land?
Den handlar om en kvinna som kallas "Ester". Ester är ensamstående mamma med tre barn.
Efter åtta år "gjordes en utredning" av hennes son. När läkaren hade konstaterat att sonen hade adhd kände hon igen flera symptom hos sig själv. Då, 2007, begärde hon en utredning av sig själv och då diagnosticerades hon "med vuxen-adhd". Hon fick adhd-medicin och kände sig bättre. Hon säger att innan hon fick medicin klarade hon inte av att stå i kö på Willys, med medicin kunde hon vänta lugnt i fyrtio minuter. Problemet med medicinen var att den gav henne mardrömmar. Därför gjorde hon ett uppehåll. Men i höstas fick hon svårt att sova, ville ha medicin igen, men nu var det svårt. Hon är nu mycket arg för detta. Att det ska ta så lång tid!
I en faktaruta i anslutning till tidningsartikeln som är skriven av Paula Rooth, kan man läsa att mellan 5 och 10 procent av alla barn i landet "har" adhd.
Det antas att 75000 vuxna i Sverige har adhd.
Några av kärnsymptomen för vuxen-adhd är koncentrationssvårigheter, rastlöshet, hyperaktivitet, impulsivitet, slarvighet och en tendens att lägga sig i andras samtal.
Jag tror att det finns betydligt fler som visar detta beteende. Själv har jag ibland svårt att koncentrera mig, hoppar mellan olika arbetsuppgifter, jag känner mig ofta rastlös om jag inte får planera mitt arbete, jag kan växla mellan mycket aktiva perioder och "latare", jag är mycket impulsiv (och kreativ) och lägger mig gärna i andras samtal (däremot tycker jag inte att jag är slarvig). Sådan är jag, men är jag så avvikande att jag måste stigmatiseras med "en diagnos". Vem har bestämt att vissa personlighetsdrag ska betecknas som sjukdom? Och att proppa i dessa människor medicin med biverkningar för att de ska hålla sig lugna i kön?
Vad är det som vissa läkare håller på med i vårt land?
söndag 18 oktober 2009
Adhd lika naturligt som homosexualitet
Omkring var tjugonde svensk har adhd som påverkar deras vardagsliv. Nu kan den amerikanska forskaren Nora D Volkow för första gången i en studie på människor visa att personer med adhd har ett lägre flöde av signalämnet dopamin i två områden i mitten av hjärnan. Just de områdena är centrum för hjärnans belöningssystem, som styr vår motivation att göra saker. Dopamin har som uppgift att förmedla signaler mellan cellerna i belöningssystemet. När en person utan adhd får ett nytt intryck från omgivningen stiger flödet av dopamin till en toppnivå, som varar en stund. Hos den som har fått diagnosen "adhd" stiger också nivån av dopamin, men minskar snabbt när han eller hon nås av ett nytt intryck. Man kan ju anta att detta innebär att man slutar koncentrera sig på det första intrycket och genast ger sig på det nya. I en del fall kan detta ha negativa konsekvenser men självklart kan det också vara positivt. Man är ständigt öppen fär nya inryck och beredd på uppgifter. Kanske är adhd en grund för kreativitet. Att betrakta det ena som friskt och det andra som sjukt är förskräckligt ungefär på nivå med att klassa homosexualitet som en sjukdom.
Artikel i Dagens Nyheter,
Studien publicerades nyligen i medicintidskriften Jama. (The Journal of the American Medical Association) ">Evaluating Dopamine Reward Pathway in ADHD".
Artikel i Dagens Nyheter,
Studien publicerades nyligen i medicintidskriften Jama. (The Journal of the American Medical Association) ">Evaluating Dopamine Reward Pathway in ADHD".
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)