Världens längsta elkabel under Atlanten

En 1500 km lång elkabel skall läggas ned på havsbottnen mellan Island och Storbritannien. Den skall förse energihungrande britter med energi från Islands vulkaner och kraftverk. Eftersom islänningarna i det närmaste drunknar i energi, drömmer de om liknande kablar i framtiden, om kan garantera landet en ny, energirik exportvara. Kabeln förväntas vara färdig 2020 och bli den längsta undervattenskabel i världen – 1500 m lång. Den ska ligga på 500 meters djup och skyddas av flera lager isolering och armering. dess livstid är mer än 40 år.
Norge och Holland är redan förbundna med elkabel liksom Storbritannien och Irland. Sverige har likströmskablar till Tyskland och Polen och sna snart bygga en till Litauen. Strömmen går i en riktning vilket minskar förlusterna (jämfört med växelström).

Läs mer i tidskriften Illustrerad Vetenskap nr 18 2012.

Tidigare artikel om Island: Island är fredligast i världen.

Säsongstart på Vattentornet

Lördag den 26 januari var det säsongsstart för lunchträffarna på Vattentornet i Trelleborg. Nu ska vi fortsätta med detta varannan lördag förmiddag klockan halv tolv. Där finns en hel del att välja på, från en förmiddagskopp kaffe med tilltugg, till en hel lunch med kycklingsallader och bakad potatis. Det kom folk från den första Senior Sports School hösten 2011 och från den senaste under hösten 2012, plus en del andra trevliga människor som vi gärna har med. På bilderna ses Sten Andersson, Marianne Ahlgren, Kerstin Hansson, Karin Nilsson, Bernt och Margit Hellesöy, Jan Persson, Ulla Thornberg och Bertil Tomelius.

Skynda dig att dö

Japan är ett land i världen som har ännu sämre ålderspyramid än Sverige, dvs förhållandet mellan pensionärer och människor i arbetsför ålder. Den ekonomiska belastningen är hög och detta har fått finansministern och vice premiärministern Taro Aso att komma på ”kreativa” förslag.
Finansminister Taro Aso i Japans nytillsatta regering har nyligen föreslagit att den japanska staten inte längre ska betala för livsuppehållande sjukvård. Han menar att vårdinsatserna för äldre människor dränerar Japans ekonomi. ”Jag skulle hellre dö än leva vidare med vetskapen att den japanska staten tvingas betala för att hålla mig vid liv längre än nödvändigt”, sa han vid ett sammanträde på Socialdepartementet. ”Problemet kommer inte att lösas förrän de tvingas skynda sig att dö”.
Läs artikeln i The Guardian: ”Let elderly people ‘hurry up and die’,”eller läs den här, översatt iTempus nr 50 2012

Bowling i Söderslättshallen

Hej idag har vi spelat bowling i Söderslättshallen. 12 personer – Margit, Bernt, Katarina, Gunnel, Birgit, Gerd, Marie, Karin, Lilian, Ulla B, Gullis och Birgitta. Alla med lika glatt humör. De spelade en timme. Egentligen skulle vi haft bowling redan i december men det blev strul med bokningen och det gick ju lika bra idag. Nu är Senior Sports School för hösten 2012 i Trelleborg klar med alla avsnitt! Snart startar vårsäsongen.
Tidigare blogg om Senior Sport School hösten 2012: Stavgång och Skön nostalgi.

Gerd, Gullis, Katarina, Ulla B och Gunnel	Marie, Birgitta, Birgit och Gerd
Lilian i aktion, Karin undrar vart klotet tagit vägen och Marie lägger an.	Karins vinnande stil
Katarina kämpar på, snart blir det en spärr!	Bernt och Margit pustar ut

Anderslövs Vårdcentral, bäst i klassen?

by bertilius

I går tog jag kontakt med Anderslövs Vårdcentral, där jag är ”listad” som patient, trots att jag flyttat från byn för fem år sedan. Jag ville få min högra handled bedömd eftersom den svullnat upp och gjorde ont. Kanske hade jag stukat den för några dagar sedan. Det gick lätt i går att få en tid redan klockan 0830 i dag. Jag körde bil dit och redan i receptionen fick jag ett extra gott bemötande av Anna Rydberg, en av mina Facebook vänner jag lärt känna från min tid i styrelsen för ”Öppna Sinnen”. Jag använde väntetiden till att läsa i Illustrerad Vetenskap – som jag haft med mig. Min egen husläkare, Henrik Skansjö, var på utbildning, som många andra, men hans ersättare, Julia, tog väl hand om mig. Hon skrev en remiss för akut röntgenundersökning på Trelleborgs lasarett, hon tycktes vara nära att beställa en ambulans, innan jag övertygade henne om att jag kunde köra själv.
Nu hade jag ett problem. Jag hade en förbeställd tid hos tandläkaren i Anderslöv om en timme. En som man måste betala för om man inte avbeställer ett dygn i förväg. Jag åkte dit och kunde glädja mig över att två vänliga sköterskor direkt erbjöd sig att stryka tiden sedan de sett min svullna handled.
På lasarettet blev jag väl mottagen och fick vänlig hjälp att hitta rätt. Väntetiden blev kort då jag upptäckte en bekant från Vänskapsföreningen Sverige-Tyskland, Olof Blennhede, maka till Margaretha som är med i Arbetsmarknadsnämnden liksom jag. Vi hade mycket att prata om.
Två sjuksköterskor tog väl hand om mig på röntgen. De verkade mycket kompetenta och trodde inte på att det handlade om en stukning, vilket röntgenbilderna sedan också visade, utan snarare en inflammation/infektion. Detta bekräftades av Julia, även om hon menade att ett lite ”båtben” kunde ha fått sig ett brott utan det syntes på röntgenbilderna. Nu fick jag penicillin mot en infektion, särskilt sedan ett blodprov visat förhöjd sänka.
Min fobi mot blodprov avhjälptes snabbt av laboratoriesköterskan Linda Mohlin, (bild) en verklig höjdare, som ska ha stort tack för hög grad av kompetens vänlighet och service. Liksom alla andra inblandade.
Och allt kostade bara 160 kr. Leve Region Skånes sjukvård!

Den vita kvinnan

Boken inleds nästan på samma sätt som Anna Janssons ”Alla de stillsamma döda” från 2001, där polisinspektör Maria Wern vaknar till liv inlåst i en betongbunker. Vem är det som är kidnappad?
På spanska kallas ofta kokain för “la mujer blanca”, dvs den vita kvinnan. Men så kallas också en av vulkanerna som vaktar över Mexico City. Iztaccíhuatl som vulkanen heter betyder den vita kvinnan på nauhatl (aztekernas språk).
Författaren Pia Engholm arbetade drygt fyra år i Mexiko, de tre första som chef för Exportrådet i Mexico, och skrev boken som ett ”sidoprojekt”.
Köpte boken av Lena Welinder (Pias mor) i höstas. Läste den med stort intresse. I dag ska jag träffa författaren. Ska bli kul, har en del frågor att ställa!
Boken handlar om Filip Berggren, en ung andresekreterare, på svenska ambassaden i Mexiko City. Filip är troende, I Mexiko upplever han att Gud är mer närvarande. Filip har varit svensk mästare i karate i två år. Han har en pojkvän som heter Mats.
Filip träffar Laura Fernandez, journalist, freelancer, har skrivit i tidskriften Reforma. Är intresserad av maktstrukturer, korruption och nepotism. Laura stöter på Filip och blir besviken över att han är både gift och gay.
Filip och Mats åker till Ciudad Juarez, världens farligaste stad., på gränsen till USA. Där finns gängen.
La Familia Michoacana är en knarkkartell. Den leds av El Más Loco (Nazario Moreno Gonzalez) som driver La Familia med stel disciplin och pseudo-evangeliska anda. Med det dubbla inflytandet både som politisk och social kraft är La Familia känd i Mexiko för sin narkotikarelaterade blodsutgjutelse och för extremt våld.
Läs mer om boken på Pia Engholms blogg.

Blandfärs

Kalle Lind som är nybliven programledare för Morgon i P4 Radio Malmöhus har skrivit en bok tillsammans med Kristoffer ”Kringlan” Svensson som heter ”Blandfärs” (Ko-Gris) och som utspelar sig i en ICA-butik men som också innehåller mycket ironi och humor från radio-världen.
En ko-misk roman, de kallar den ”Action Comedy” men erkänner att det handlar om en ”lustig skröna”.
Boken köpte jag till specialpris 200 kr på Bokens Dag i Trelleborg 2012.
Hur har Frank Lindström kunnat komma till sitt jobb på foodserviceföretaget varje dag under tjugotvå års tid, när han samtidigt arbetat heltid på gatukontoret? Vem är det egentligen som river upp stadens vägbulor om nätterna och hur kan en överkörd gotlandshöna sätta stopp för det största journalistiska scoopet i mannaminne? Det här är bara några av alla de frågor som väcks när den koffeinstinne Icahandlaren Stellan Kask upptäcker att det är något märkligt med blandfärsen i hans butik.
”Blandfärs” är en vansinnesfärd i högsta hastighet genom en modern storstad – mycket lik Malmö – som rymmer allt från misslyckade improvisationsskådespelare, kriminella restaurangägare som diggar sextiotalspop och koleriska livsmedelshandlare till ordenssällskap för äldre män i kåpa, nitiska radioreportrar och överbeskyddande hönsfarmare. De bägge författarna, Kalle Lind och Kringlan Svensson (bild), är också yrkesverksamma som komiker och de har föresatt sig att skriva en roman som man kan skratta åt.