Igelkottsklubben

Det är många decennier sedan jag senast läste något av Ann-Charlotte Alverfors och det kanske är synd, eftersom hennes senaste bok från i höstas, "Igelkottsklubben" gav mig en stor behållning. Boken var svår att lägga ifrån sig, samtidigt som jag inte ville läsa den för fort med risk för att gå miste om något.
Det är en familjedrama över flera generationer där många trådar till sist löper samman. Det är också en klassroman där de fattigaste är de mest utsatta och (låter sig) utnyttjas av andra.
Dolores Johnsson är en äldre dam som snart ska fira sin 85:e födelsedag. Inför födelsedagen tänker hon tillbaka på sitt långa liv och minns sin sedan länge försvunne man, barnen och även den hemlighet som hon aldrig delat med någon i familjen.
Huvudpersonen Dolores, född i Björkeröd i nordvästra Skåne, blir som ung vittne till ett hemskt svartsjukedrama, där mördaren, droskägaren, också förgriper sig på henne. Hennes föräldrar lägger skulden på sin dotter, som flyr till släktingar i Helsingör. Hon föder ett barn som hamnar på barnhem och sedan adopteras av dett barnlöst par. Hon får namnet Yvonne och hennes biologiska mor tar helt avstånd från henne. Fostermodern lyckas bli gravid till sist och föräldra lyckan är stor då en välskapt pojke föds. Yvonne har fram till dess levt lyckligt i förvissningen att hennes föräldrar också var hennes biologiska. Nur får hon veta att hon är stämplad "fader okänd". Hela hennes värld faller samman, hon tar sitt andra namn, Alva, och flyr liksom hennes mor gjorde i samma ålder. Boken slutar med att den 70-åriga Alva ställer sen 85-åriga mor, Dolores, till svars och efter många stridigheter finner de varandra.
Bokens presentation på Normal förlag.
Recensioner:
Elise Karlsson i SvD "Stark klasskildring om kampen för rättvisa".
Malin Lindroth i GP "Den går inte att slöläsa".
Kerstin Johansson i HD "Taggig skröna".
Lena S. Karlsson i Dalademokraten "Ett skillingtryck av olyckor".