lappländska vildmarken, och det i blåst och snö, för att få en stor behållning av den här boken.. Klart sämst av de sju Hövenmark-deckare jag hittills läst. Boken har ett mycket märkvärdigt slut. Mördaren dog innan offret. Bra vävd intrig men för mycket vandring och som vanligt kvasipsykologi och moralpredikande. Gudrun Frisk är nybliven änka sedan hennes make sedan 30 år, Emil Frisk, avlidit. Hon får ihop det med vännen och polischefen Vilhelm Lundberg under vandringen men dock inte mer än att de förblir särbos.
M/S Storlule lägger till vid bryggan i Vaisaluokta, Sjöfallsledens slutpunkt. Det är en lördagseftermiddag i senare hälften av augusti. Bästa tider för fjällvandringar, menar många. Så också för de åtta personer som stiger av här. De utgör ingen organiserad gemensamhetsvandring. Två män med beslutsamma ansikten tycks hänga samman. Deras samtal och åthäver visar att de själva räknar sig som riktiga fjällrävar. Två andra verkar vara ensamvargar som kanske sökt sig till fjällvärlden för att finna ensamhet och tystnad. Ett yngre gift par verkar knappast översvallat nyförälskade. Så finns det ett äldre par som fjällrävarna en smula överlägset småler åt. Ska de verkligen orka trampa de dryga många milen genom Padjelanta till Staloluokta?
Ingen anar att det finns en mördare och ett mordoffer bland de åtta. Allra minst offret. Ingen anar att mördaren kallblodigt tänker följa sitt byte till rätta tillfället kommer. Det tillfälle han väntat på länge.
I Låddejokks skumma virvlar drunknar en av vandrarna. Olyckshändelse eller mord? Om det var mord, var det rätt offer?
Bilder på författaren Nils Hövenmark och på hans dotter Anna Hövenmark som bl a upplyst mig om att familjen hade sommarviste i Salojaure i Padjelanta när hon var barn. All ledig tid tillbringades till fjälls och efter vad hon minns var det där han skrev första boken. Så visst hade han mycket bakgrundskundskap för "Döden på vandring".
Min startsida för Nils Hövenmark. Sammanfattningar av några av hans böcker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar