Bevingad död

Förra bokens tema var det bedrövliga tillståndet på svenska mentalsjukhus. I denna andra bok av Peter Heiden alias Bernt Christophs, handlar det om alkoholisterna som lider av sin svåra "sjukdom". De blir missförstådda och utstötta i samhället. Människorna litar inte på dem. Men i hjärtat är de mycket känsliga människor med stor empati, beredda till hjältemodiga offer för sina nära och kära.
Pyret gör nu en aktivare insats och hjälper till att avslöja motsägelsefulla delar i de misstänktas redogörelse.
Birger och Pyret Brenner börjar likna Folke Mellvigs kapten John Hillman och hans fru Kajsa. Samarbetet med kriminalkommissarie Wilhelm Zacharias Zander går allt bättre.
Zander citerar gärna doktor J. E. Mc Keown i Chicago "en känd expert med stor erfarenhet av brottets psykologi" som hävdar att varje människa kan bli en mördare under tryck av omständigheterna. Zander/Heiden/Christophs är intresserad av brottspsykologi.
Stadsfiskal Jesper Svensson mördades på sitt arbetsrum i sin villa vid Rosengränd i förgår kväll. Tidpunkten för mordet har av polisläkaren fastställts till nån gång mellan åtta och tio på kvällen, och mordet har utförts på ett sätt som är alldeles unikt i moderna svensk rättshistoria. Det utfördes av en bågskytt och utredningen försvåras av att bågskyttet är ett omtyckt fritidsnöje i stan, där man har ungefär 25 medlemmar i bågskytteklubben.
Det första mordet förövades med en specialtillverkad pil, en vanlig tävlingspil av stål, och på den hade mördaren monterat en tveeggad spets från en jaktpil. Mordet tycks vara genomtänkt och överlagt i högsta grad och pilens mått och vikt säger oss att det är en pil av den typ som i vanliga fall begagnas av kvinnliga bågskyttar. Mordvapnet nr 2 är ett vanligt mausergevär.
Av alla drygt 500 svenska deckare jag läst finns det bara ytterligare en där "pil och båge" använts som mordredskap Nämligen Anders Hellens "Pil och båge" från 1951.
Läs bokens Story på egen risk. Baksidestexten finns här.

Tobleronepolitik

Tobleronepolitik är ett tabuord inom socialdemokratin, kanske inom hela det röd-gröna experimentet. Det intrycket fick man då man tittade på ett inslag i Gomorron Sverige i morse kvart i sju. Eric Sundström var mycket upprörd över att den borgerliga alliansen sänkts sig till en så låg nivå att man använde sådana ord som i varje fall han betraktade som personliga angrepp på en person som snart kunde bli "Sveriges första kvinnliga statsminister".
Han syftade på att kristdemokraten Mats Odell kallat de Röd-grönas överbudspolitik för "Ren tobleronepolitik". Odell menade att Mona Sahlin ger löften om reformer utan att redovisa varifrån pengar ska komma. Hon handlar på kredit med andras pengar på samma sätt som hon själv privat gjorde för 15 år sedan.
Sofia Nerbrand som också satt i Gomorron-soffan tyckte att det hela var ett ganska oskyldigt tilltag, inte mycket att bli upprörd över och dessutom var det ju sant att Mona Sahlin använt statens pengar för personliga utgifter. Den så kallade Tobleroneaffären ledde 1995 till att Mona Sahlin lämnade den socialdemokratiska regeringen och posten som vice statsminister.
Jag tror att detta är början på ett hårdare debattklimat och att vi får se mera sådant ju närmare valet vi kommer. Att angripa Mona Sahlin och de andra två partiledarna, Maria Wetterstrand och Lars Ohly tror jag är en genomtänkt strategi hos Alliansen.
Eric Sundström är chefredaktör för socialdemokraternas nyhetstidningar.
Sofia Nerbrand är chef för liberala samhällsmagasinet Neo. Hon är gift med min främste favorit i bloggvärlden, Johan Norberg.

Nya kvastar sopa bäst

Vid den socialdemokratiska nomineringsstämman röstade medlemmarna för att en annan jämnårig kvinna skulle ta Lisbeth Gisselquists plats på fullmäktigelistan. Hon skulle alltså flyttas ner ett steg. Detta ledde till att hon hoppade av fullmäktigelistan helt och hållet. Nu har hon "talat" ut i pressen. Läs mer i dagens Trelleborgs Allehanda. Gisselquist känner sig utmanövrerad.
Samma sak hände på Moderaternas nomineringsstämma häromsistens. Där blev två personer bortröstade till förmån för andra medlemmar. Den ene valde att direkt lämna mötet och lämna fullmäktigelistan, den andre satt kvar och tog skymfen att om och om igen flyttas ner på listan till förmån för andra partikamrater. Den senare har sedan lämnat partiet och gått med i det nystartade Söderslättspartiet.
Det som förvånar mig är att förtroendevalda politiker inte förstår att mycket kan hända på fyra år. Det tillkommer nya medlemmar och kanske ens egna insatser under den gångna mandatperioden inte har varit de bästa. Dessutom har samhället förändrats, tänk bara på den explosiva utvecklingen av IT-sektorn under fyra år, och andra partimedlemmar kanske har erfarenheter och talanger som bättre passar förändringarna. Väljarnas preferenser kanske har föändrats. Konstigt vore det väl annars.
Jag ser det som uttryck för grav egoism att då inte ställa sin plats till förfogande till förmån för de partier man säger sig ha tjänat så väl under långa tider utan bara tänka på sig själv. En grogrund för politikerförakt är detta misstänker jag.

Alias Peter Heiden

Journalisten Bernt Christophs debuterade 1954 som deckarförfattare under pseudonymen Peter Heiden med "Mördande fakta".
Det är en klassisk femtitals deckare både till omfång - omkring 200 sidor - och innehåll. Där finns fram för allt en svåravslöjad intrig, mycket spänning och en hel del humor och självironi. Alla Heidens fyra böcker handlar om det unga, äkta paret Birger och Pyret Brenner och kriminalpolisen, den rödbrusige Wilhelm Zacharias Zander.
Han skrev sedan ytterligare tre böcker som jag ser fram emor att läsa efter den lovande debuten. Boken är en riktig triller och mycket välskriven. Jag har en svaghet för den klassiska deckaren "slutspel", kriminalpolisen samlar alla inblandade inbjudna till bjudning där han avslöjar vad han kommit till och till sist får den skyldige att träda fram och erkänna. Birger Brenner, som är journalist har fått ett vikariat på en lokaltidning på Västkusten.
Tidningens personal presenteras här.
En spännande avkoppling som också avslöjade fakta om dåtidens mentalsjukhus ganska brutala behandling av och inställning till patienterna. Grymma elchocksbehandlingar. Insulininjektioner som leder till chock och livsfarliga kramper då blodsockret försvinner.
Peter Heiden var samtida med de stora svenska deckarförfattarna Stieg Trenter, Maria Lang, Vic Suneson, Folke Mellvig och Hans Christer Rönblom men är alls inte lika känd som dessa. Detta delar han med flera andra som på 50-talet skrev utmärkta spännande pusseldeckare som Fale Burman, Anders Jonason, Arne Wingenfeldt, Elisabeth Kågerman och Anders Hellén med flera. Hellén skrev 1951 boken "Pil och båge" där mordvapnet är en pilbåge. Kanske fick Bernt Christophs sin idé därifrån till sin andra bok "Bevingad död" där också en pilbåge är inblandad.
På omslagsbilden syns Birger Brenner och den vackra sjuksköterskan Paula Wendelson med en insulinspruta i handen.
Baksidestexten finns här.

Utbildningskopior

I förmiddags var jag hemma hos Anders Fagerberg i Beddingestrand. Han är kassör i styrelsen för Öppna Sinnen - kulturföreningen på Söderslätt. Jag är ny i styrelsen och avsikten är att jag ska ta över en del av hans ansvarsområde som handlar om medlemshantering. Med var också Lars Raneke, tidigare sekreterare och medlemsansvarig. Avsikten var att diskutera det framtida samarbetet, arbetsfördelningen och arbetsrutiner. Det gick väldigt bra och flera förändringar och förbättringar är på väg.
Det visade sig att Anders fru är "bjuvsing" precis som Anna Anka, dvs härstammar från gruvmetropolen Bjuv i nordvästra Skåne. Jag har själv bott flera år i Bjuv främst under 1960-talet då jag arbetade på Findus. Jag berättade att jag fick min första utbildning på Tekniska Gymnasiet i Helsingborg, 1960-63, och då visade det sig att Anders gjort detsamma tre år senare. Han hade dock gått vägen via studentexamen + 1,5 års el-utbildning, medan jag läste tre år till ingenjörsexamen direkt efter realexamen i Eslöv 1960. Det var ju intressant. Men inte nog med det. Efter flera år i arbetslivet läste Anders in en ekonomexamen vid universitet i Lund och det har ju också gjort. Jag var klar 1978, efter tre och ett halvt års studier och några år senare. Antingen finns det många fyrtitalister med den utbildningskombinationen eller så är det slumpen som placerat två stycken i samma styrelse på Söderslätt! En tavla med snyggt Smygehamnmotiv som Anders målat köpte jag i fjol. Hänger på mitt kontor på Gränsbo.

Litet är vackert - och kraftfullt

Den 1 april var jag av alla dagar på Clas Ohlson på Valens Köpcentrum i Trelleborg. Det var skärtorsdags och vi hade haft en lyckad valkampanj med påskliljeanknytning. Det är alltid roligt för herrar i min ålder att besöka detta teknik- och prylparadis men den dagen hade jag ett ärende. Batterierna i mina två cykeldatorer var så svaga att de inte kunde läsas av under gång. Jag fick stanna, hoppa av cykeln och luta displayen i en stark vinkel för att kunna gissa vad där stod. Och att läsa av hastigheten på det sättet är ju stört omöjligt. Jag frågade efter nya batterier i kassan men fick svaret att det fanns olika batterier och att hon inte kunde veta vilka som passade mina cykeldatorer. Jag had naturligtvis glömt dem hemma. Jag bestämde mig då för att köpa en ny cykeldator och fick mig riktningen utpekad till cykel avdelningen. Cykelparadiset tog emot mig med öppna armar. Där fanns naturligtvis datorer men också många andra prylar, nödvändiga eller inte, trevliga var de. Jag fastnade för en ny sorts cykelpump jag aldrig sett förut. Den var kort, hopfällbar och hade utbytbara anslutningar så att den passar olika ventiler. Den heter Multipump zefal 318. "En praktisk pump med flera tillbehör förvarade i pumpen, nålmunstycke för bollpumpning, adapters för olika ventiler samt pumpning av leksaker och madrasser", enligt Clas Ohlson katalogen.
Innan jag packade upp den nya cykeldatorn gjorde jag en tur skrivbords- och byrålådorna och vad hittade jag om inte två oanvända batterier till mina två tidigare cykeldatorer. Så nu fungerar dessa perfekt.
För några dagar sedan började jag cykla på "sommarcykeln" eftersom min ordinarie fått punktering. Den har grova mountainbike-däck. Bakhjulet behöver pumpas, alla vet hur tungt det är att cykla med grova däck som inte hårdpumpats. Jag provade med flera av mina tillgängliga pumpar, men utan resultat, ingen luft gick in. I dag tänkte jag, varför inte prova den lilla pumpen från Clas Ohlson - und hast du mir gesehen - enkelt och smärtfritt, sedan rätt anslutning skruvats på, blev bakhjulet betydligt lättare att cykla med!
På bilderna ser man hur liten den funktionella och kraftfulla Zefal är i jämförelse med sina större och skämmiga kolleger!

Stark spansk peppar blir Indiens nya vapen mot terrorister

Världens starkaste chili, eller spanska peppar är Bhut jolokia, eller spökchili, som förr användes till tårgasliknande granater för att stoppa misstänkta brottslingar. Dess frön påstås vara hundra gånger starkare än den vanliga chilin. Den indiska armén tror att den kan användas i rökgranater mot upploppsmakare eller för att tvinga ut terrorister från deras gömställen. Armén uppger att vapnet även kan användas i form av spray, av kvinnor eller män som behöver freda sig. Det är det ultimata biologiska krigsmedlet.
"Detta kommer definitivt att bli ett effektivt, icke-giftigt vapen", menar en avdelningschef på Försvarsforsknings- och utvecklingsinstitutet i New Delhi, R B Srivastava.
Bildtext:
Farmer Digonta Saikia shows a bhut jolokia pepper plucked from his field in the north-eastern Indian state of Assam. Photograph: Manish Swarup/AP

Artikel i The Guardian "India deploys world's hottest chilli to fight terrorism", eller läs den här, översatt i Tempus nr 14 2010.

Städdag och samtalskampanj

Solen lyste och värmde upp luften och sinnena allt mer som dagen led. Inget regnmoln på sikte som varslade om nederbörd. Det var utmärkta förutsättningar för lördagens trenne aktiviteter. Redan klockan nio var det dags för den traditionella vårstädningen av Pastoratsmuseet i Hemmesdynge. Sveriges sydligaste hembygdsmuseum, en halvmil norr om Smygehuk. Bilden är tagen vid ett tidigare tillfälle. Mattorna skulle skakas, golven dammsugas och torkas, inventarierna dammtorkas och så vidare. Tidpunkten passar bra, om några veckor får vi besök av museichefen med sina experter på Trelleborgs museum.
Någon timme senare samlades kandidaterna på moderaternas fullmäktigelista för att fotograferas. Vi traskade runt på Algatan för att hitta den rätta omgivningen för några vinnande bilder i september. Därefter var det dags för dagens clou, inledningen på Samtalskampanjen, som ingår som ett led i Moderaternas Valstrategi 2010 och innebär att vi ska genomföra minst 300 000 personliga samtal med människor i Sverige. Jag gick tillsammans med Göran Gärtner och Laila Mårtensson i ett område i Skegrie med många nyinflyttade, unga människor. Vi skapade kontakter med väljarna och fick ta del av vilka frågor de tycker är viktigast i Trelleborg. Jag träffade en man jag haft som elev på Lernia för 10 år sedan. Said Ali var i färd med att bygga ett hus på sin nyinköpta tomt.

Fladdermusmannen

Jo Nesbøs bok "Fladdermusmannen" skulle jag aldrig ha läst färdig om det inte vore för att den ingår som en del i en bokcirkel som Trelleborgs Bibliotek erbjuder våren 2010. Jo Nesbø är den norske rockstjärnan som blev författare. Fladdermusmannen är hans första bok. Bokens titel anspelar på att fladdermusen är aboriginernas symbol för döden. Han skrev den 1997 (på svenska 2000) och sedan dess har det kommit ytterligare nio kriminalromer översatta till svenska, senast "Pansarhjärta", 2010. Huvudpersonen är antihjälten Harry Hole, en alkoholiserad polis, som en verklig Wallander typ. Fladdermusmannen fick priset "Glasnyckeln" för bästa nordiska kriminalroman, 1998. Samma pris erövrade 2003, den isländske författare Arnaldur Indriðason, för Kvinna i grönt. Han är också med i bokcirkeln med sin bok Glasbruket.
Harry Hole skickas till Sydney i Australien för att vara behjälplig med att hitta sin landsmaninna, Inger Holters mördare. Han misslyckas gruveligen då han orsakar en ung svensk kvinnas död. Han tas emot av Andrew Kensington som har bred näsa och krulligt hår. Han är aborigin. Eller "australien Negro" som Hole säger. En vän till Kensington, aboriginen och boxaren Robin "The Murri" Toowoomba spelar en stor roll i boken.
Boken är alldeles för lång. Det finns för mycket om aboriginernas historia. Långa sagor och skrönor berättas. Mycket om homosexualitet och transvestiter. Våldsamma sporter. Alkohol och tunga droger. Blod och våld. Undersöka ondska, ondskan på ett personligt plan. Har vi alla sadism i oss? Det tror jag, i olika grad, säger Jo Nesbø.
Ingen spänning alls förutom möjligen de sista 50 sidorna. Men då är det så dags sedan man tvingats ta sig igenom de första 300 sidornas transportsträcka.
Artikel i Dagens Nyheter: "Rockaren som blev deckare".
Recension i SvD "Nesbø omfamnar klichéerna".

Skräpmat som knark

Junk foodJag fastnade för rubriken "Skräpmat (junk food) som knark" i Sydsvenskan i förra veckan (20010-03-31).
Amerikanska forskare hävdar att skräpmat kan vara lika beroendeframkallande som kokain och heroin. Artikeln hänvisar till Aftonbladet som skriver att forskarna på The Scripps Research Institute i USA kommit fram till den slutsatsen efter studier på möss. Detta finns att läsa i en pressrelease från forskningsinstitutet i "Scripps Research Study Shows Compulsive Eating Shares Same Addictive Biochemical Mechanism with Cocaine, Heroin Abuse". Det ser ut som om det är samma mekanismer i hjärnan som ligger bakom både stark övervikt och drogberoende.

Forskningsrapporten finns publicerad i tidskriften Nature Neuroscience, och kan laddas ner som en pdf-fil "Dopamine D2 receptors in addiction-like reward dysfunction and compulsive eating in obese rats".

Möss fick äta kaloririk mat med hög fetthalt som korv, bacon och ostkaka. Ju mer de åt ju mer ville de äta till de blev riktigt feta. Det kemiska belöningssystemet i hjärnan rubbas på samma sätt som vid användning av heroin och kokain. För var gång de använde "drogen" mat krävdes det en större dos nästa gång för att uppnå samma effekt i hjärnan.

"Tvesula" är dagens motto!

den 6 april
"Tvesula" är dagens motto!
Tvesula inte! Är det någon som vet vad det betyder? Jag hörde det på femtitalet då jag växte upp i Askeröd i Mellanskåne. Kanske är det Göinge-dialekt eftersom båda mina föräldrar kom från trakten kring Västra Torup och norrut i "skoböjden" (skogsbygden) och de var nerflyttade till den mellanskånska slätten några år tidigare. "Tvesula inte" är ett förbud mot att äta mer än ett slags pålägg på en smörgås. "Sula" står för "sovel" som är ett gammalt ord för pålägg som ost eller korv eller annat. Bondesamhället innebar tungt fysiskt arbete och en måltid måste ge energi. Energin kom från bröd, gröt, potatis och andra kolhydratrika födoämnen. Pålägget var bara "grädden på moset".
Då promenerade barnen till skolan, lekte utomhus i flera timmar på rasterna och efter skolan eller hjälpte till i arbetet och gjorde snabbt av med de extra kalorier måltiderna gav.

"Tvesula inte" är i dag en verklig anakronism. Service- och kommunikationssamhället kräver inte mycket energi. Idag borde förbudet i stället vara att inte äta energirik föda. Idag handlar det om att inte äta bröd, gröt, potatis och andra stärkelsebaserade produkter som pasta, makaroner och liknande. Idag gäller det att äta näringsrik mat, särskilt mat med hög halt av protein, som skinka, kyckling, keso, kalvsylta och till det grönsaker med hög proteinhalt som ärter och bönor. Frukt är ett bra komplement.
Idag handlar det om att äta mer "pålägg" och minimera brödet.
Den som fortsätter med den energirika födan från femtiotalet blir snart överviktig med stor risk för att drabbas av sjukdomar.

Strippklubbar förbjuds på Island

Är Island på väg att bli feminist-fundamentalistiskt? I Island har strippklubbar förbjudits genom en ny lag.
Enligt den isländska polisen kommer ett hundratal utländska kvinnor varje år till Island för att arbeta i strippklubbar. Nu har strippklubbar förbjudits genom en ny lag som lades fram i alltinget (Islands parlament) av Kolbrún Halldórsdottir (bild höger). Nästan hälften av ledamöterna i alltinget är kvinnor.
Landets öppet lesbiska statsminister, Johanna Sigurdadóttir (bild vänster), kan ha haft ett finger med i spelet, men den egentliga orsaken anses vara att Island är det mest kvinnovänliga landet på vår planet, enligt artikelförfattaren Julie Bindel.
Island hamnar på fjärde plats efter Norge, Finland och Sverige på listan över jämställdhet mellan könen.
Det lilla landet med bara 320 000 invånare är på väg att utrota sexindustrin. Kritikerna menar att Island börjar likna Saudiarabien där också kvinnor är förbjudna att visa vissa delar av kroppen. Där dock av religlösa skäl. I Island av feministiska skäl.
Artikel i The Guardian "Iceland: the world's most feminist country", eller läs den här, översatt i Tempus nr 13 2010.