Vi är inte så ensamma som vi tror

"Nordbor är mindre ensamma än sydeuropéer" kan man läs i en rubrik i senaste numret av Forskning & Framsteg.
Vidare att " Svenskar är inte lika ensamma i dag som för 25 år sedan, och äldre svenskar är bland de minst ensamma i Europa." Pensionärerna i Danmark och Sverige är de minst ensamma, och de i Grekland de mest ensamma.
Man kan fråga sig vad man menar med "ensamma".
På tyska finns det två ord som på svenska har blivit ett ord med två betydelse.
På tyska säger man "ich bin allein" för att tala om att det inte finns någon annan människa i närheten. Man kan förstärka det med "ich bin ganz allein". Detta kan också betyda ungefär, "jag är den ende", jag är unik.
Om jag säger att "ich bin einsam" betyder detta snarare att jag saknar andra människor.
På svenska finns bara ordet "ensam" som har ovanstående två betydelser. Därför vet man inte vilken i betydelserna någon svarar på frågan "Är du ensam?".
På svenska använde vi tidigare uttrycket "allena", kans mest i betydelsen "mol allena" som svarar mot tyskans "ganz allein".
Att ha många människor omkring sig är ingen garant för att inte känna sig ensam och orolig. På samma sätt kan man vara för sig själv och trivas med det utan att känna sig ensam.
Ett stort socialt umgänge hjälper inte alltid mot känslan av ensamhet. Det gäller främst unga människor som ofta upplever sig ensammare än äldre människor som har färre vänner.
Idag börjar man tala om behovet av "egentid" hos de som lider av brist på "ensamhet".

Wien ständigt i topp bland världens länder

Wien är den stad i hela världen som erbjuder bäst livskvalitet åtminstone enligt Mercer's Quality of Living Survey. Denna gör årligen en undersökning av 221 städer grundad på 39 kriterier. Alla städer jämförs med New York som ges en standardpoäng på 100. Hela listan kan du läsa här.
Efter Wien på första platsen kommer Zürich och Geneve (Genf). Wien har toppat listan fem år i rad.
Viktiga kriterier är säkerhet, utbildning, hygien, vård, kultur, miljö, restauranger och kulturinstitutioner, politisk-ekonomisk stabilitet och offentliga transporter men även naturkatastrofer och sopsortering med mera.
Anmärkningsvärt är att sju av de tio av de bästa städerna i världen, ligger i Europa. Düsseldorf, Frankfurt, München och Bern. Alla sju är tysktalande - Bern och Geneve talar både franska och tyska. Den andra tre är Vancouver, Auckland och Sydney.
Köpenhamn kommer på elfte plats och Stockholm på tjugonde.
18 av de 30 högst rankade städerna är europeiska och åtta av dessa ligger i Tyskland. Ska man bo med excellent livskvalitet ska man inte chansa utan välja en tysktalande stad i Europa.
Läs artikeln i The Economist, "Living it up in Vienna", översatt i Tempus nr 21 2010.
Bild på Naturhistoriska museet i Wien.

"Nya Mittenpartiet"

Synovates väljarundersökning som presenteras idag den 28 maj och som gjordes under maj månad visar mycket glädjande resultat för Alliansen och särskilt för moderaterna.
De fyra borgerliga partierna får tillsammans 48,3 procent, mot 46,5 för de tre oppositionspartierna. Förra månaden ledde de rödgröna med hela 51,2-43,1. Både uppgången för de borgerliga och tappet för de rödgröna är statistiskt säkerställt.
32,5 procent skulle rösta på Socialdemokraterna - det sämsta resultatet på fem år liksom under Mona Sahlins tid som partiledare. S har tappat 2,6 procentenheter.
2 690 personer intervjuades i mätningen.
Läs mer på Sydsvenskan: "Alliansen förbi de rödgröna" och på DN: " Nu går alliansen om de rödgröna".

De tre mindre partierna i Alliansen ökar med 2,2 procentenheter och får tillsammans 16,5 procent. Både C och KD ligger farligt nära fyraprocents gränsen.
När man ser grafiken över väljarbarometern slås man av frågan varför inte de tre slår sig samman till ett liberalt mittenparti som skulle få en större maktposition än de var för sig har idag.
När man läser om stora europeiska partier så kallas/kallar sig de ofta för höger-mitten, eller mitten-vänster. Det tycks som om "mitten" vore en benämning som de tror attraherar många väljare.
FP, C och KD borde därför ha mycket att vinna på att slå sig samman och bilda "Nya Mittenpartiet". Frågan är om inte många väljare befinner sig just där. Allla spekulationer om "förlorade röster" på grund av "gränsproblem" skulle också försvinna.
Kanske skulle ett nytt miljöparti bli attraherat av detta, byta "sida" och därmed göra socialdemokraterna till ett betydelselöst oppositionsparti för lång tid framöver!
En självklar koalition av höger-mitten skulle sedan styra Sverige mot en långsidig förändring utan inblandning av anakronistiska socialister.

En sjöman i frack

Svensk långfilm från 1942. Styrman Frithiof Karlsson (Adolf Jahr) kommer till Stockholm och väl där tar en massa personer honom för en annan person och verkar känna honom - till hans stora förvåning.
Sjömannen Fritjof Karlsson och filmskådespelaren Allan Linde ser försvinnande likadana ut men lever desto mer olika liv. Då Karlsson mönstrar av i Stockholm en vacker dag är det bäddat för förvecklingar.
Karin Nordgren spelar Sonja Brink, blond och vacker skådespelare, är en kopia av en yngre Carolina Klüft, som hon såg ut när hon inledde sin fantastiska karriär i sjukamp. Hon hette egentligen Karin Elisabet Håkansson, född 30 april 1919 i Landskrona, död 20 januari 2001 i Stockholm. Stig Järrel är med som Petréus, professor och psykiater och en ung Åke Grönberg är med i spionligan. För det handlar också om spioneri, det var ju mitt under brinnande krig och ritningar till en ny svensk torped är på vift. Där finns också ett avsnitt som gör reklam för "Hemmets beredskap".
Helt klart en sevärd film med mycket humor, men också romantik, dramatik och lite spänning. Vilda krogslagsmål och jagande över takåsarna. Men mest alla förväxlingar som uppstår. Och så Karin Nordgren förstås.
Filmens story läs här.
Wikipedia, IMDb.
Mer om gamla filmer på Klassikerfilm, Swedish Filmposters och Nordic Posters.
Senast sedda gamla svenska långfilmer: Örlogsmän och Dum-Bom.

Missbruka inte din dammsugare

"Bättre lite skit i hörnen än ett rent helvete" brukar vi som inte städar i onödan försvara oss med.
Nu har vi fått ett bättre argument. Man blir lycklig av damm. Jo, det är faktiskt sant. I damm finns en godartad bakterie vid namn Mycobacterium vaccae som aktiverar nervceller och frigör serotonin när man andas in den. Detta har författaren Bodil Malmsten läst i den franska tidskriften Psychologies. I varje fall skriver hon om detta i sin fantastiska lilla bok "De från norr kommande leoparderna".
Jag hittade den på snurran med nya böcker på Biblioteket i Anderslöv, en av de sista nya böckerna som fick dispens för inköp innan bibliotekschefen i Trelleborg beslöt att sluta köpa in varken böcker, tidningar eller tidskrifter som en protest mot att politikerna inte gav henne de pengar hon ville ha.
Jag hittar en artikel på webben med den provocerande rubriken "Is Dirt the New Prozac?" Den finns i Discover Magazine.
Bakterien aktiverar de nervceller i hjärnan som producerar serotonin alltså samma effekt man vill uppnå med Prozac.
Det finns en forskningsrapport om hur smärtan och illamåendet hos lungcancerpatienter som behandlades med värmedödade Mycobacterium vaccae celler, gick tillbaka!
Så ni som känner er deprimerade och ångestfyllda, för allt i världen, plocka inte fram dammsugaren! Det kan tvärtom vara så att det är er alltför flitiga användning av detta redskap som ligger bakom symptomen! Behovet av att städa är närmast att betrakta som en fördom.

Kyrkan och monarkin profilerar sig i ett skenproblem

Hörde på "Gomorron Sverige" i går en hetsig debatt om det "rätta" i att kung Carl den XVI Gustav ledsagar sin dotter Victoria till brudgummen Daniel vid altaret vid kyrkbröllopet om några veckor.
Det var en diskussion mellan prästen Annika Borg och monarkins etikettexpert Magdalena Ribbing.
I Aftonbladet kan man läsa att ärkebiskopen Anders Wejryd tycker att kungen inte ska föra sin dotter till altaret. Victoria själv vill "föras till altaret" av pappa kungen.
Själv förde jag min äldsta dotter genom kyrkogången fram till altaret och prästen i början av 1990-talet i Höganäs kyrka. Det var helt enligt hennes egen önskan, själv var jag inte över hövan intresserad, jag haltade sedan jag spelat badminton och skadat knäet. Det var nervöst men högtidligt att gå i kyrkogången till tonerna av Mendelssohns Bröllopsmarsch . Inte lade sig kyrkans representanter eller någon annan i den ritualen.
Det är verkligen en storm i ett vattenglas. Men man förstår att två så urmodiga institutioner i Sverige som kungaväldet och kyrkan tar chansen att märkas och försöka framträda som om de har någon betydelse. Uppsalaprästen Maria Klasson Sundin har startat Facebookgruppen "Vi som vill att Victoria och Daniel ska gå in sida vid sida i kyrkan", som har samlat över 1800 medlemmar.
Kyrkan har ju redan så många andra märkvärdiga traditioner som att prästen "nedkallar guds välsignelse" över oss och erbjuder oss att äta av Jesu kropp och dricka hans blod, om än i symboliska former. Om det är den blivande bruden som bestämmer så är det väl detta snarare ett uttryck för kvinnans självbestämmande över mannen/fader än tvärtom.

Klipp här men inte där

Hade tid hos frisören i Anderslöv klockan tio idag. Eftersom vädret var lika inbjudande idag som igår, sommarvarmt, svag vind och liten risk för nederbörd hade det varit starkt klimat osmart att inte ta cykeln dit. Svag vind dit och ändå medvind hem så de två milen gick snabbt. Hos Anderslövs frisörsalong klippte som vanligt Anna-Lena mig.
Första gången jag klippte mig där var i juni 2005 sedan vi flyttat från Björkgatan i Malmö till Anderslöv. Det var som det brukar Anna-Lena som klippte.
Förra gången jag klippte mig var i mitten av mars.
På Torget stod två trevliga damer och sålde lotter för PRO. Vinsterna var egna
hemslöjdsarbeten gjorde i syföreningen. Jag tog tio lotter och hade tur. Men vad gör det.
Det viktigaste är väl glädjen de innebär att själv genom att sy, brodera, virka eller sticka kunna producera alster man tycker om. Bästa medlet mot depressioner och stress. Bättre än de många kemikalier andra personer särskilt unga kvinnor erbjuds av läkare att stoppa i sig. Ena bilden visar hur snygg jag är efter Anna-Lenas skickliga behandling och den andra två damer som säljer lotter.

Moderatlunch på Högalid

Maj månads Moderatlunch hade vi förlagt till Högalids äldreboende. Det är alldeles nytt, det invigdes den 11 januari i år och är enastående i sitt slag genom att vara det första särskilda boende som är byggt av någon annan än Trelleborgs kommun och där driften sköts av någon annan än Trelleborgs kommun.
Det är ett dotterbolag till det danska företaget Förenade Service, Förenade Care AB som driver Högalid.
Verksamhetschefen Karen Ekelund informerade om äldreboendet sedan vi ätit en god lunch tillsammans bestående av klassisk svensk husmanskost, Biff à la Lindström med sås och potatis, kokta grönsaker och sallad. Det var samma lunch som de boende ätit som huvudalternativ. Smakade bra. Företagets kvalitetspolicy sammanfattades i de tre ledorden Vänlighet, Omtanke och Service. Efter föredraget delades vi upp i grupper och övriga personal tog hand om var sin grupp och visade runt. Min grupp bjöds in av en av de boende, Ester Mikkelä, (bild) som gärna och utförligt berättade om hur det är att bo på Högalid. Ingen kunde tro att denna dam är fyllda 90 år!
Avslutningsvis bjöds vi på rabarberpaj med vaniljsås och vispgrädde. Smaskigt värre!
Detta var vårens sista Moderat lunch med ett tjugotal gäster varav de flesta gärna poserade framför boendet.
Förra Moderatlunchen med Sven Hanssons minnen.

Kina bygger den nya Sidenvägen

Det blir allt tydligare att det är Kina som tar täten i den tekniska utvecklingen. Höghastighetståg från Stilla Havet till Europa kan bli verklighet om Kina lyckas förvandla drömmar om kontroll över framtidens transport- och handelsrutter till verklighet. Med djärva planer på att koppla ihop 17 länder med drygt 8000 km höghastighetståg - som på sikt ska kunna transportera både varor och folk hela vägen till London - hoppas Kina kunna återuppliva sin roll som universums centrum. En annan länk av järnvägen ska gå till Vietnam, Thailand, Burma, Malaysia och Singapore. Möjligheterna att transportera råvaror och energiresurser från utvecklingsländer till Kina förbättras.
En annan fördel med höghastighetståg är att de är exempel på gröna lösningar. Utsläppen är ungefär en fjärdedel jämfört med flyg eller bil.
Kinas nya Sidenväg är tänkt att fylla det vakuum av "strategisk tomhet" som uppstod i Centralasien efter Sovjetunionens sammanbrott. Kinas ekonomiska inflytande har sakta men säkert undergrävt Rysslands makt i det som Moskva betraktar som sin centralasiatiska bakgård. Ryssland, och på sikt kanske också USA är på väg att utkonkurreras som stormakt.
Konflikter om tillgången på energi finns också med i bilden. Höghastighetstågen ingår i ledarnas planer på att garantera tillgången på energi.
Artikel i Newsweek "The New Silk Road", eller läs den här, översatt i Tempus nr 19 2010.

Nostalgiska prylar

Vi hade helt andra leksaker att förströ oss med som barn på 1950-talet än idag. Idag är det bara elektronik. Då var de av trä. Jag minns mina pickande höns. De var fyra stycken, stod på en bricka och pickade med sina näbbar i takt med att man svängde med handleden. Det var en leksak som Brio sålde i början av 1950-talet.
Det var en ensam lek gjord för koncentration och kontemplation. Den rytmiska rörelsen med handen i en cirkel hade en lugnande inverkan liksom det rytmiska smattret av "hönsens" pickande mot träbrickan. I dag skulle man kanske ha pratat om olika hjärnvågor. Kanske var det theta-vågorna som aktiverades?
Någonstans i någon av alla mina oöppnade flyttlådor befinner sig nog denna så populära leksak. Men i vilken?
En annan billig sysselsättning var att gå på styltor. Man kunde själv tillverka dem av några brädor, en såg och några skruvar. Man tränade balansen och benmusklerna. Lärde sig att övning gav färdighet.
En bra verksamhet. Man kunde tävla mot andra i vem kom kunde gå längst. Det var svårt att stå stilla, det gällde att vara i rörelse hela tiden ungefär som att cykla.
Ville man vila sig en stund på styltorna fick man ställa sig bredvid en vägg eller ett träd och luta sig mot detta. Detta en övning som gick bra att utöva i sin ensamhet. Gjord för koncentration och kontemplation.

Grekerna är rikare än Grekland

Pengarna och stor rikedom syns överallt i Grekland utom i deklarationsblanketterna. I fastighetsdeklarationerna uppgav bara 324 hushåll att de hade swimmingpool. På flygfotografierna upptäcktes 16 974. Skattefusket är extremt utbrett och har länge varit en livsstil i Grekland. Man beräknar att den grekiska staten förlorar uppemot 21 miljarder euro årligen på grund av skattefusk. Det ingår i en djupt rotad kultur av mutor och korruption. Några av de värsta skattesmitarna är egenföretagarna, som är väldigt många, inte bara taxichaufförer och restaurangägare utan även arkitekter, advokater och läkare. Grekerna har alltid lockats av trivial korruption, som att handla tjänster svart, menar Kostas Bakouris som är ordförande i Transparency Internationals grekiska avdelning. Grekland har samlat in allt mindre skatt det senaste decenniet trots att ekonomin har vuxit snabbt. Den grekiska skuggekonomin tros motsvara 20-30 procent av BNP. Motsvarande siffra för USA beräknas till 8 %.

Artikel i New York Times "Greek Wealth Is Everywhere but Tax ", eller läs den här, översatt i Tempus nr 18 2010.

Stigmatiserande bokstavsdiagnoser

Den 5 maj kunde man läsa i Sydsvenskan en artikel med rubriken: Lång väntan på adhd-hjälp.
Den handlar om en kvinna som kallas "Ester". Ester är ensamstående mamma med tre barn.
Efter åtta år "gjordes en utredning" av hennes son. När läkaren hade konstaterat att sonen hade adhd kände hon igen flera symptom hos sig själv. Då, 2007, begärde hon en utredning av sig själv och då diagnosticerades hon "med vuxen-adhd". Hon fick adhd-medicin och kände sig bättre. Hon säger att innan hon fick medicin klarade hon inte av att stå i kö på Willys, med medicin kunde hon vänta lugnt i fyrtio minuter. Problemet med medicinen var att den gav henne mardrömmar. Därför gjorde hon ett uppehåll. Men i höstas fick hon svårt att sova, ville ha medicin igen, men nu var det svårt. Hon är nu mycket arg för detta. Att det ska ta så lång tid!
I en faktaruta i anslutning till tidningsartikeln som är skriven av Paula Rooth, kan man läsa att mellan 5 och 10 procent av alla barn i landet "har" adhd.
Det antas att 75000 vuxna i Sverige har adhd.
Några av kärnsymptomen för vuxen-adhd är koncentrationssvårigheter, rastlöshet, hyperaktivitet, impulsivitet, slarvighet och en tendens att lägga sig i andras samtal.
Jag tror att det finns betydligt fler som visar detta beteende. Själv har jag ibland svårt att koncentrera mig, hoppar mellan olika arbetsuppgifter, jag känner mig ofta rastlös om jag inte får planera mitt arbete, jag kan växla mellan mycket aktiva perioder och "latare", jag är mycket impulsiv (och kreativ) och lägger mig gärna i andras samtal (däremot tycker jag inte att jag är slarvig). Sådan är jag, men är jag så avvikande att jag måste stigmatiseras med "en diagnos". Vem har bestämt att vissa personlighetsdrag ska betecknas som sjukdom? Och att proppa i dessa människor medicin med biverkningar för att de ska hålla sig lugna i kön?
Vad är det som vissa läkare håller på med i vårt land?

Dolda fel och brister

Jag har läst en bok av Elsebeth Egholm. Orsaken är att den ingår i en bokcirkel på Anderslövs bibliotek med deckare från nordiska länder. Förra boken i bokcirkeln var Jo Nesbös Fladdermusmannen som jag inte heller var förtjust i.
Dolda fel och brister skrev hon 2002 (på svenska 2007). Den var den första om journalisten Dicte Svendsen, ensamstående mamma till tonårsflickan Rose. Hon är skild från Torsten. Och om hennes två väninnor Anne Skov Larsen som är adopterad från Korea och barnmorska och Ida-Mari som är från Sverige. Ida-Marie är gravid och sambo med Theis. Samma personer är med boken "Personskada" som kom 2005 (på svenska 2007). Den läste jag bara en del av och konstaterade att "Ingen kriminalroman för mig". Boken har som ett tema vad en tidning ska avslöja. Hur stor hänsyn ska tas till enskilda individer gentemot allmänintresset? "De ska tydligen skyddas till varje pris, även om det sker på bekostnad av sanningen", menar kollegan Davidsen. Dicte är av en annan mening. Detta andra temat handlar om "skuld och skam" och om hur dessa känslor bestämmer kvinnors liv i vuxen ålder utifrån vad som hänt dem tidigare. Det tredje är ett försök till en deckargåta som aldrig blir spännande och som bara är banal och ointressant. Boken - avslöjande - story kan läsas här.

För många munnar att mätta

Niger, den hårt prövade ökenstaten, detta fattiga land av åsnevagnar, kamelförare och handikappade tiggare på gatorna har enligt en del mätningar den högsta nativiteten i världen, vilket är en bidragande orsak till landets kroniska livsmedelsproblem. Det förekommer emellertid ingen seriös familjeplanering i detta muslimska land. Den allmänt rådande kulturella attityden är oförenlig med familjeplanering, påpekar FNs humanitära samordnare John Holmes. Den andra orsaken till att maten inte räcker till är att man använder jordbruksredskap och efterblivna metoder som gör jordbruket ineffektivt.
Mycket manuellt arbete måste användas och ändå blir produktionen liten. I Niger som är ett av världens fattigaste länder behövs modern jordbruksteknik, bevattningsutrustning och utsäde till flera sorters grödor som ger större skördar och tål torka bättre.
1974, 1985 och 2005 hotade svälten att drabba hälften av landets befolkning på 15 miljoner människor. 2010 är det dags igen. Förra året regnade det i genomsnitt 70 procent mindre än ett normalår. Augusti kallas hungersäsong. Det är då när all säd har ätits upp och höstskörden ännu inte har börjat. Men den här gången finns en stor skillnad. Landets nya militärregim erkänner att det råder allvarlig hungersnöd, försöker göra något åt det och ber omvärlden om hjälp. I februari störtades Nigers autokratiska och impopuläre president, Mamadou Tandja av en militärjunta. Tandja brukade bli rasande om någon nämnde ordet svält. Journalister som beskrev hungersnöden anklagades för att vara opatriotiska.
Artikel i New York Times "Famine Persists in Niger, but Denial Is Past", eller läs den här, översatt i Tempus nr 18 2010.

Muskot under drömgränsen

Säsongspremiär för ponnytrav på Jägersro den 2 maj. Muskot gick ut som tvåa i lopp 11. Bara fem hästar i loppet men alla av hög klass. Muskot var taggad till tusen. Han tog ledningen direkt och vann säkjert med fyra längders försprång. Han sänkte sitt personbästa med 1,5 sekunder till 1.49,0. Muskot blir nio år om en månad. Sen presentation av Muskot på Stall Gränsbos webbplats. Vann gjorde också femåriga Farmens Ultra som därmed tog sin andra seger på rad. Hon startade i lopp nio som nummer sju av 12 hästar, sprang säkert förbi häst efter häst och sänkte sitt personbästa med flera sekunder till 2.21,4. Hon har nu redan i år sänkt sin kilometertid med över sju sekunder! Se en presentation av Farmens Ultra på Stall Gränsbos webbplats.
Kusken Nilla Tomelius fick två fina vinnarbucklor med hem.

Moderat 1 Maj firande

Det har nästan redan blivit en tradition att trelleborgsmoderaterna inte ska lämna fältet öppet för vänsterpartierna den förste maj. Liksom i fjol ordnade vi därför ett möte klockan elva på lördagens förmiddag. Detta år var vi i egen lokal, (M)ötesplatsen på Algatan 76. I fjol var vi på Systrar och bönor Algatan 28 i Trelleborg. Då var vi mitt inne i valkampanjen inför valet till EU-parlamentet en månad senare. Då lyssnade vi till ett samtal mellan Per Stenmarck och Hans Wallmark.
Nu var turen kommen till sjukvårdsregionrådet Catharina Blixen-Finecke att hålla "förstamajtalet". Som ansvarig för Region Skånes egna sjukvårdsförvaltningar ville hon gärna tala om de framsteg som den så kallade "femklövern" gjort för att skapa en likvärdig vård för alla i Skåne oberoende av var man bor. Andra viktiga framsteg har varit att skapa arbetsmetoder med ett tydligt patientfokus, incitamentsprogram för att belöna goda prestationer, rutiner för uppföljning, särskilt inom cancervården med mera. Hon fick många frågor att svara på. Intresset var stort som det alltid blir då det handlar om sjukvård och sjukhus.