Min bror och jag, del 2

Kan inte låta bli att fortsätta förevigandet av det utbyte av artigheter som jag och min tvillingbror Börje inledde den 7 december på Facebook. Han bor i Södertälje. Humor och sanning i ett.
Få se om det blir någon fortsättning 2010.
Här finns del 1.

Börje Tomelius den 11 december kl. 16:16
Att du läser Claes Hylinger ger ju ett visst hopp ändå. Jarrys verk läste jag redan för 40 år sedan. Sen tycks du ju ha ett stort intresse för släkten på fars sida och det är väl i och för sig inget fel. Men själv är jag inte intresserad. Jag har aldrig brytt mig om att ha många bekanta. Däremot några riktigt goda vänner och alla kommer från tiden efter att jag flyttade från Skåne.

Bertil Tomelius den 11 december kl. 17:12
Ja,ja där fick man. Inga skånska vänner inte. Men det är intressant med vad som hände för fyrtio år sedan. Då satt jag några år nere på Nestlé i Suisse Romand, läste Sartre och Camus och franska klassiker och behövde ett lexikon som du vänligen skickade mig från Sverige. Svensk-franska lexikon var svåra att få tag på i Lausanne.

Börje Tomelius den 26 december kl. 12:21
Intressant. Jag har inget som helst minne av detta. Men var ligger poängen? Jag har aldrig ifrågasatt att du både var intelligent och politiskt progressiv en gång i tiden. Nu verkar du ju emellertid nöja dig med en medelklassares intresssen och dessutom med moderata sympatier. Det tycker jag är en väg utför.

Bertil Tomelius den 26 december kl. 12:34
Väldigt vad du tycks ogilla medelklassen och dess intressen. Ibland kan språkliga klyschor förleda tanken. Särskilt de som användes i den socialistiska propagandan. Som" radikal" t ex. Vem vill vara radikal islamist, och att vara "politiskt progressiv" är ju att hålla med auktoritära ledare och folkförtryckarare som Fidel Castro och Hugo Chávez. Men var och en står ju för sina värderingar.
Tråkigt att du inte är intresserad av våra kusiner, kusinbarn och kusinbarnbarn. Det är ju de som för släktens gener vidare. Det är en sak att glädja sig åt när man börjar bli gammal.

Sista uppgörelsen med 80-talet?

Klas Östergrens bok "Den sista cigaretten" handlar om hans alter ego Clas, författaren som sitter på en gård i Skåne och blickar tillbaka på ett antal starka händelser han var med om på 80-talet. Han var pjäsförfattaren som träffade Madde, hon med det fantastiska blandbandet som Clas fortfarande spelar i "flyktbilen", den gamla Opeln på landet med en flaska sprit i handskfacket. Bilen som Maddes vän och konstnär Jörgen lämnat.
Jörgen med livsprojektet "Closing the deal". Ett projekt som bland annat går ut på att skaffa sig så mycket pengar att han blir oberoende och kan spränga alla gränser för vad som är "tillåtet" inom konsten. Måla över Den döende dandyn, fotografera lik?
"Så slutade mitt åttiotal" skriver Klas Östergren. "Med en knytnäve farande för att utdela en fet smäll, rakt över ögat. Punkt slut.
När svullnaden lagt sig och ögat åter fungerade, så såg det en annan del av världen, ett annat ljus, fyra breddgrader söderut.
Han "hamnade på en fyrlängad gård på en blåsig slätt i söder, omgiven av åkrar i alla väderstreck". Han hamnade i Österlen där han försökte komma tillbaka från sin alkoholism. Den skånska landsbygden som en räddande ängel för en nergången Stockholmare.
Den sista cigarretten är en sådan där tjock bok man lever med och som så småningom får sitt eget liv.
Jag citerar gärna Crister Enanders recension i Ystads Allehanda " Måhända en aning sökt kan man säga att Klas Östergren skriver med tre ständiga ledstjärnor: Stil, story och stämning. Jag vill hävda att han tidigare aldrig lyckats att så effektfullt och helgjutet förena dessa tre element som nu." Men visst är hans tidigare böcker också fantastiska. Som Gangsters och Orkanpartyt.

Stjärnorna på slottet, Siw Malmkvists dag

Start för fjärde årgången av "Stjärnorna på slottet" på SvT 1. Det blev en lättsam historia utan gräl och konflikter. Kanske har deltagarna kommit överens om att inte låta sig provoceras varken av programledning eller massmedia. Stjärnorna denna gång, Siw Malmkvist, Björn Ranelid, Meg Westergren, Kjell Bergqvist och Tommy Körberg samlades på ångaren Wilhelm Tham. Under en vecka bodde de ihop på Thorskogs slott norr om Göteborg.
Veckan börjar med Siw Malmkvists dag. Hon är 72 år, sångerska och scenartist och är sambo med skådespelaren Fredrik Ohlsson. Hon slog igenom 1959 som värdinna i Lennart Hylands tv-program "Stora famnen". Samma år vann hon Melodifestivalen med låten "Augustin".
- Jag växte upp i Borstahusen utanför Landskrona i ett barnrikehus. Jag har åtta syskon och det var nog 90 barn i huset. Vi hade väldigt roligt!
Siw har en gigantisk lista på allt hon gjort: Spelat in 640 låtar på nio språk, spelat musikal och fars, gjort Astrid Lindgrens egen Pippi Långstrump, haft en jättekarriär i Tyskland, sjungit i Melodifestivaler och Eurovision Song Contest. Och odödliggjort låtar som Flickor bak i bilen, Tunna skivor, Mamma är lik sin mamma.
Sivs pappa var dräng och hennes mamma var piga och hemmafru. Siw har gjort världens klassresa. Det är säkert en orsak till hennes enorma framgångar. Jag tror att det är svårare att uppnå en "hållbar" utveckling om man föds med en silversked i munnen, blir bortskämd, och därför faller vid första motgång, tar till droger och dör i förtid.
För mig var hela programmet en nostalgisk resa. Siws underbara låtar från femti- och sextitalen låg som bakgrundsmusik och gav rysningar av glädje. Meg Westergren som är sex år äldre än jag sammanfattade dagen som en "mfl-dag", ett minne för livet. Björn Ranelid beskrev Siws liv poetiskt som att "hon gjort en resa från hjärtat till ögat, den längsta resa man kan göra".

Stjärnorna på slottet på Wikipedia. Bloggar om "Stjärnorna": 2008, 2007 och 2005.
Anders Björkman i Expressen "Siw-Malmkvist-ar-storsta-stjarnan-pa-slottet".
Martin Gustafsson i Aftonbladet "Siw fick Pippi-roll efter Astrids krav".

Kommunaldådet i Svartsele på 70-talet

Nils Hövenmark var en tid politiskt aktiv i Jokkmokk där han levde och verkade som apotekare. Om sina erfarenheter skrev han en bok "Kommunaldådet", 1975, som var hans femte av de totalt tolv han producerade. Den utspelar sig på hösten 1970, sedan socialdemokraterna nyss förlorat sin långa maktperiod.

Kommunalrådet Victor Swenson hade varit Svartseles starke man under tjugo år. Men som alla framgångsrika och egensinniga makthavare skaffade han sig fiender. Viskningarna steg, men han fick aldrig klart för sig vilka som fiskade i de grumliga vattnen.
Viskningarna blir till förtalskampanjer och inför valet 1970 drabbas hans parti av en ödesdiger splittring. En grupp bryter sig ut och bildar Fria Framstegspartiet, "effeffarna". De blir valets segerherrar. Socialdemokraterna förlorar en tredjedel av sina mandat. Trött och besviken lämnar Victor Swenson politiken. Efter honom kaos.
Arbetarkommunens ordförande, Leo Lindmark, är Swensons självskrivne efterträdare som kommunalråd. Men egensinnige vpk-aren Artur Strömkvist sätter en käpp i hjulet. Framstegspartiets ledare Ossian Olovsson, blir i stället vald.
Hatet växer mellan "effeffarna" och "gammelsossarna". Kommunalfullmäktigesammanträdena urartar och fylls av personangrepp, beskyllningar och insinuationer. Emil Frisk, som av en slump blivit den nye fullmäktigeordföranden, klarar situationen dåligt. Victor Swenson sitter som åhörare och lider av sin kommuns förfall.
Illasinnat förtal flyger kors och tvärs genom samhället. Men när en av de ledande politikerna försvinner och sedan hittas mördad, då tystnar alla röster. Polischefen Vilhelm Lundberg får ett svårt arbete bland all skuldmedveten "tystnad som tiger".
Förra lästa boken av Nils Hövenmark, "Ett mord i kvarten". Min startsida för Nils Hövenmark. Sammanfattningar av några av hans böcker.

Eritrea, Afrikas Nordkorea

Trots hot om FN-sanktioner och tilltagande "hjärnflykt" väljer Eritreas auktoritäre president att trotsa FN. Det gångna året har USA och andra länder anklagat Eritrea för att skicka pengar och vapen till islamistiska terrorister i Somalia med koppling till al-Qaida. Den långe, före detta gerillaledaren Isaias Afwerki, som är Eritreas förste och hittills enda president sedan 1993 efter 30 års kamp för självständighet från Etiopien, vill inte ha någon inblandning utifrån. I sin strävan efter att bli en jämlik självförsörjande utopi har Eritrea blivit ett av jordens mest oförsvarliga förtryckarländer. I landet med 5,5 miljoner invånare har regeringen tagit kontroll över alla medier i den nationella säkerhetens och enhetens namn. Landets utbredda fängelsesystem bestående av bland annat fartygscontainrar och hålor i öknen håller uppskattningsvis tiotusentals människor fångna utan rättegång, däribland journalister, Jehovas vittnen och medborgare som försökt fly från landet. Det brutala har blivit det normala.
Grundbulten i systemet är värnplikten. Alla 18-åringar ska utbildas militärt och sedan tjänstgöra i militären eller något departement för 30 dollar i månaden på obestämd tid. 62000 eritreaner sökte asyl i annat land förra året. Eritreas ledning klamrar sig fast vid den gamla rebellideologin som predikade marxism och jämlikhet i opposition mot det kejserliga styret i Etiopien.
Artikel i The Washington Post "As thousands flee regime, Eritrea goes it alone", eller läs den här, översatt i Tempus nr 51 2009.

Ett angeläget ärende

Claes Hylingers nyutkomna bok "Utan ärende" innehåller fyra
avsnitt, alla med lockande rubriker.
Den tålmodige dervischen, Istanbul - en ny bekantskap -
där han kombinerar vanlig turism med besök hos de dansande
dervischerna och samtal med sufiska mästare. Den siste upptäcktsresanden
om den åldrade äventyraren Wilfred Thesiger på
ett ålderdomshem utanför London och Livets salt.
Mest glädje gav mig dock det kapitel som handlade om patafysiken,
"de imaginära lösningarnas vetenskap".
Collège de Pataphysique invigdes den 29 december 1948.
Redan 1893 nämndes emellertid patafysiken av den franske
författaren Alfred Jarry, som hävdade att det var hans
figur, den groteske Père Ubu, som uppfunnit patafysiken.
Jarry fastslog att patafysiken är vetenskapen om det som
följer efter metafysiken som i sin tur sträcker sig
bortom fysiken. Den ska studera lagarna som styr undantagen och
förklara den värld som utgör ett supplement till
denna. (Jag erinrar mig från tiden då jag läste
statistik att det var intressant att göra en analys av s
k "outliers". De flesta mätvärden - t ex vuxna
mäns längd i cm i Sverige - fördelar sig enligt
en s k normalfördelning och 99 % av hamnar inom ett ganska
smalt område, låt säga mellan 160 och 205 cm.
De personer som är längre eller kortare utgör s
k outliers, värda en analys).
I spetsen för Collège de Pataphysique står den
"Oavsättlige Kuratorn" Doktor Faustroll, en av
Jarrys romanfigurer. Kollegiet drog till sig (levande) personer
som Raymond Queneau, Max Ernst, Eugène Ionescu och Boris
Vian.
I boken alla kapitel dyker det upp personer som kände Göte
Andersson, som kom från samma by som Birgit Nilsson och
som arbetat på SAS.
En klurig, lärorik, intressant och lättläst bok
som jag läste med stor njutning. Bidrog gjorde säkert
att jag kommit i kontakt med Alfred Jarry och Père Ubu
redan för 40 år sedan då jag bodde några
år vid Lac Leman i fransktalande Schweiz.
Författarens hemsida: Claes Hylinger.


Recensioner:
Dan Jönsson i DN: "
Får svindel av formuleringar i "Utan ärende".
Crister Enander i Tidningen Kulturen "
Och vardagen plötsligt skimrar av överrumplande
innebörder och lockande tankar".
Michel Ekman i SvD: "
Claes Hylinger möter Istanbuls dervischer".
Cecilia Nelson i GP:
Utan ärende tvingar henne undersöka
sin egen position i den yttre och inre geografin.
Nils Schwartz i Expressen: "
Claes Hylingers författarskap är en
pågående oxymoron".

Evolutionen styr känslor och beteende

Jag är mycket intresserad av evolutionens teorier och imponerad av forskarnas förmåga att formulera hypoteset om orsaker till mänsligt beteende. Man menar att orsaken till att kvinnor fortsätter att leva efter de fruktsamma åren är att de kan hjälpa till att vårda sina barns barn vilket förbättrar barnens chanser att nå vuxen ålder. Det är således en anpassning till evolutionen. Fler barbarn når vuxen ålder och kan sprida sina gener vidare.
Vilken farmor eller mormor som helst skulle nog värja mot påståendet att hon behandlar sina barnbarn olika. Men om hon gör det beror det kanske på generna?
Det är ju ett genetiskt faktum att far- och mormödrar står närmare vissa barnbarn än andra beroende på hur X-kromosomen överförs från förälder till barn.
En farmors ena X-kromosom finns alltid hos sondottern men aldrig hos sonsonen.
En mormors ena X-kromosom överförs i hälften av fallen till ett av barnbarnen oberoende av kön.
Vi favoritiserar de barn och barnbarn som vi delar mest gener med. Detta är en hypotes som testades i en undersökning som omfattade befintliga data om 43 000 barns överlevnad i sju traditionella samhällen - från byar på japanska landsbygden och byar i Malawi till städer i Tyskland och Kanada - från 1600-talet fram till vår tid. Och hypotesen stämde väl in på resultaten. Far- och mormödrars effekt stämde perfekt överens med DNA. "Ju högre X-relation desto gynnsammare effekt har far - eller mormodern på barnbarnets överlevnad". Skrev forskarna i sin rapport.
Hur går detta till? Bästa gissningen menar forskarna är att barnbarn överför en signal om genetisk relation i form av likhet eller doft, som farmor eller mormor omedvetet använder för att fördela tid och intresse till olika barnbarn. Otroligt? Och vi vill så gärna tro att det är medvetna val vi gör, när vi bara reagerar på kemikalier eller synintryck. Ovh förresten, medvetandet finns det?
Läs mer i en artikeln på Newsweek,"An Evolutionary Edge: How grandmas may play favorites".

Evolutionen är inte politiskt korrekt

Jag blev riktigt glad när jag
läste kultursidan i Trelleborgs Allehanda. Inte att förvåna sig över eftersom det är min favoritkrönikör - sedan Crister Enander flyttat över till bl a Ystads Allehanda - Ann Heberlein som skrivit. Hon har läst Torbjörn Fagerströms (svensk författare och naturvetare) bok "Den skapande evolutionen - om vad evolutionsteorin innebär och inte innebär" och tar den som en utgångspunkt för att fundera över vad som är tillåtet att säga i vårt land och vad man absolut inte får säga. Man får inte ha evolutionära aspekter människan. Människan ska uppfattas som en produkt av sin omgivning. Utgångspunkten ska vara att alla människor föds som blanka blad, alla är lika och om den ene blir ett geni och den andre en mördare så beror detta på vilken uppfostran de fått och vilken miljö de levt upp till. Om någon begår våldtäkt beror detta på att han eller hon själva har utsatts för våldtäkt. Det "sociala arvet" sågs som en mycket viktig förklaringsfaktor redan på 60-talet. Det genetiska arvet däremot betraktades som mycket suspekt. I gamla Östtyskland skulle människan uppfostras att bli en socialistisk medborgare, vilket av många uppfattades som en mycket framgångsrik metod också i Sverige, vid den tiden och fortfarande av många idag.
Ann Heberleins artikel i Sydsvenskan "En obekväm sanning".

Evolutionen är inte politiskt korrekt - eller med andra ord - det politiskt korrekta är osanning. Man frågar sig varför? För att det passar politiken? Varför är sanningen så obekväm?

Återvinn värmeljusen

Den här hösten har jag köpt ovanligt många värmeljus och jag har också fått några ovanliga sorter i present. Det blir snart stora mängder "brunna" ljus och det kändes märkvärdigt att kasta aluminiumformerna i hushållssoporna. Så jag började samla dem i påsar för inlämning på återvinningsstationen i Beddingestrand. I bland brinner inte all stearinen upp så nu samlar jag in den separat för att kunna lämna in ljushållarna som ren metall. Det kändes lite nördigt att hålla på så här. Men nu har jag läst en tidningsartikel i Sydsvenskan om hur bra det är att göra som jag ur miljösynpunkt men också av ekonomiska skäl. Aluminium är ju en metall som kräver mycket elektricitet för sin framställning. Däremot är energibehovet för att återvinna aluminium mycket mindre. Bara 5 % av vad som krävs för nyproduktion. Se information på Sopor.nu.
225 ton aluminium går åt årligen i Sverige till värmeljus. 1000 ton koldioxid släpps ut för att producera detta.
Men den bästa miljöåtgärden är naturligtvis att varken köpa eller bränna värmeljus. När ljusen brinne bildas det ju också "växthusgaser". Man ska egentligen låta bli att elda. Ta på varma kläder i stället.
På Facebook svarar två vänner, Veronika Persson och Kristina Lindberg att de självklart återvinner ljushållarna till värmeljus.

"Bilen som körde vilse"

Den långa dödskampen hos
ett av Europas konstigaste bilmärken. Det svenska bilmärket Saabs dödskamp har varat i 20 år och nu verkar den snart vara över. Saab har vårdat sin arvsmassa från 1947 och alla genetiska defekter vilket ledde till att bilmodellen störtade i fördärvet redan för tjugo år sedan. Det fanns inte tillräckligt med kunder för sådana bilar men GM ville ändå ha företaget. GM blev som en virussjukdom för Saab. På bara några få år hade GM förstört "Saabandan" som egentligen var själva mjölkkon i företaget. Saab vände sig till ett speciellt klientel som gärna betraktade sig som intellektuella, miljömedvetna individualister. Och dessa erbjöd GM en stor flott terrängbil för fyra år sedan i en tid när varje förolämpning mot Saab-märket kunde liknas vid en likskändning. I januari kommer GM att dela ut dödsstöten mot Saab. 20 års dödskamp i GMs vård är tillräcklig. Låt frid råda i Trollhättan.

Artikel i der Spiegel "Arktische Irrfahrt", eller läs den här, översatt i Tempus nr 50 2009.

Julshopping och Julmarknad

Jag kände mig direkt som en VIP
gäst när det fanns en plats bokad för mig allra längt fram i bussen. Där satt jag i går med min dotter Lina, blivande svärson Andreas och hans föräldrar Roland och Britt-Marie som hade arrangerat resan för personal och pensionärer på Posten. Den trevlige chauffören som hette Bojan, presenterade sig. Efter några timmar kom vi på färjan mellan Rödby och Puttgarden där man kunde köpa en superb frukost för ungefär 100 SKr. Där fanns äggröra och prinskorv, koka ägg och mycket annat. Sedan kom vi till Heiligenhafen, en liten pittoresk stad en bit från den danska gränsen. Där fanns många ställen att köpa flytande föda. Vi var på Fleggaards och Calles Grenz-shop. Allt var ju billigt med svenska ögon mätt och det var lätt att handla mer än vad man planerat. Efter inköp och avsmakningar i butikerna blev stämningen i bussen extra hög på väg mot Lûbeck. Där gick vi runt och tittade på den stora Julmarknaden, den berömda Lübecker Weihnachtsmarkt. Men har man varit på Sjöbo-marknad så känner man ju igen det mesta. När vi promenerade tillbaka till bussen kom vinterns första snö som övergick i hagel. Några kände sig frusna och våta.
Återkomsten till det danska fastlandet gick utan problem. Den förstärkta polisen tog väl oss inte för att vara potentiella "lymmeler" på väg att störa Klimatmötet i Köpenhamn!
På hemvägen från Rödby fick vi titta på en gammal amerikansk långfilm som fördrev tiden: "Top Gun", från 1986 med Tom Cruise . Det är tröttsamt med långa hemresor i buss.

Renspolad

För tre år sedan (september 2006, besöket var naturligtvis noterat i rullorna) var jag på Vårdcentralen i Anderslöv för att få ta bort en vaxpropp i ena örat. På den tiden bodde vi i denna lokala metropol på Söderslätt, på Rådjursvägen 7. Sedan många månader tillbaka är min hörsel starkt nedsatt och mycket talade för att jag drabbats av en ny propp, eller kanske t o m flera proppar som hindrade ljudvågorna att nå trumhinnan. Jag ringde därför i tisdags till vård centralen. Jag hamnade i en lång kö, men dessbättre fanns alternativet att uppge sitt telefonnummer för att bli uppringd senare. Och så skedde efter några timmar och efter några minuter hade jag fått tid för ett besök hos distriktssköterskan. Väldig rahänt så långt. Idag kom jag till mottagningen några minuter i elva. Hann inte ens sätta mig ner i väntrummet förrän jag hälsades välkommen av distriktssköterskan. En unge sköterskeelev fick ta sig en titt i båda öronen och blev snart klar över att spolning var av nöden. Det tog några minuter och sedan var allt klart. Jag tackade för den goda servicen, satte på mig hatten och gick ut för att ta mig tillbaka till Gränsbo och utfodra den sju ponnytravarna med lunchmålet. Hoppsan, så oartig jag var. Hade glömt att betala. Jag vände, öppnade dörren och bad om ursäkt för min försummelse. Men har ni hört, behandlingen var Gratis! Leve den svenska sjukvården, Region Skåne och Trelleborgs kommun för en sådan service åt medborgarna!
Vårdcentralen i Anderslöv.
Rahänt: enkelt, praktiskt, lättvindigt. Ex: "Vi laga ente midda ida, vi tar nått rahänt".

Nyvaccinerad

Nu har också jag vaccinerat
mig mot den nya influensan A (H1N1), gemenligen kallad "svininfluensan".
Min yngsta dotter Nilla ville inte att jag skulle köra bil hem efter vaccinationen så hon erbjöd sig att köra mig den knappa milen från Gränsbo till Rosenhagen i Anderslöv. Själv hade jag funderat på att cykla fram och tillbaka. Det hade nog gått
bra det också.
Det gick väldigt rahänt, inte alls som de traumatiska minnen man har från Calmette vaccinationen på femtiotaleti Gummarstorps skola i Askeröd.
Sjuksköterska Anna skötte sig exemplariskt. Hon, får man förmoda, har fått en viss erfarenhet av att sticka under den senaste tiden.
Nu är det bara att vänta på att influensasjukdomen, orsakad av den injektion med försvagat virus som vaccinationen innebär, ska bryta ut. Eller så händer ingenting. Svårt att sia om.
Genom min dotters försorg har jag också ordnat någrajulklappar till min fru. Nilla hämtade ut dem i Anderslövs Spel o. Tobaksaffär AB. Det är julklappar jag aldrig skulle ha drömt om att köpa själv men enligt Nilla är
det prydnadsvaror som min fru önskat sig. Halleluja.

Matiné: Fridolfs farliga ålder

En svensk långfilm från 1959
på TV 1 i går eftermiddag. Fridolf har glömt att Selma snart fyller 60 år. Paniken växer, hur ska han lösa detta? I en juvelerarbutik försöker Fridolf köpa ett halsband, men expediten behöver Selmas halsmått. När Selma sover tar Fridolf ett strypliknande grepp på henne för att ta måttet, men Selma vaknar och kalabalik utbryter. En väninna, Agatha, får Selma att känna att hon svävar i livsfara så länge hon bor kvar tillsammans med Fridolf.
Lilla Fridolf var ursprungligen en serie radiosketcher, med start hösten 1955, som sändes i cirka 40 veckor, med Douglas Håge och Hjördis Pettersson i huvudrollerna. Serieversionen fick sin debut 1956 i tidningen Bildjournalen, med Torsten Bjarre som tecknare.
Filmen har en uppsjö av gamla kära skådespelare och gör en helt nostalgisk. Douglas Håge, Hjördis Petterson, Siv Ericks, Inga Gill, Marianne Nielse Georg Rydeberg etc. Kerstin Dunér som spelade Inger Gullström, expedit i juvelerarbutiken, var gift med Bepper Wolgers. Gjorde trots sin ungdom bara en film till. Leif "Burken" Björklund, som var 16 år spelade kontorspojken Kalle. Han blev sedan känd med Rockfolket och låten Hey Baberiba.
Är man som jag också en älskare av gamla svenska serietidningar där Lilla Fridolf kommer som god tre efter Kalle Anka och 91:an vad gäller kategorin "roliga" så är succén given. Underhållande och lite spännande på slutet.

IMDB, Svenska filminstitutet. Filmens synopsis finns här.

Min bror och jag

Kan inte låta bli att föreviga det utbyte av artigheter som jag och min tvillingbror Börje hade igår på Facebook. Han bor i Södertälje. Humor och sanning i ett:

Börje Tomelius den 7 december kl. 12:12
Jag förstår mig allt mindre på dig. Trodde en gång att du var ordentligt stöddig men åtminstone en radikal sådan. Och nu moderater, dansband ... samlar du inte på deckarböcker också?? Du tillhör verkligen det "verklighetens folk" som KD-ledaren ojar sig för. Det känns främmande.

Bertil Tomelius den 7 december kl. 14:23
Tack för meddelandet. Det är det längsta jag fått från dig på de senaste 30 åren. Och ändå vet du inte allt. Jag läste just en mycket intressant artikel i tidningen Humanisten av Pernilla Ouis, forskare på Malmö högskola, jag är sekreterare i Hemmesdynges hembygdsförening och använder Facebook till att leta upp mina kusinbarn och kusinbarnbarn, som Frida i Småland (Stens), Hanna i Vaxholm (Jan-Axels) och Lina i Umeå, alla Thomelius. Ska jag adda några till dig?
Det är väl vad livet går ut på? Att bli en av "verklighetens folk"? Misströsta ej, din tid kommer också.
Har du förresten läst något om Alfred Jarry, hans "Père Ubu" och patafysiken. Claes Hylinger har ett intressant avsnitt om detta i sin senaste bok. Det är min senaste njutning.

Tydlig blockpolitik bästa försvaret mot Sverigedemokraterna

Alltsedan opinionsmätningar börjat visa siffror som tyder på att Sverigedemokraterna kan ha möjlighet att komma över den så kallade fyraprocentspärren i riksdagsvalet i september 2010 har politiker och mediaföreträdare diskuterat hur de ska förhålla sig till detta parti. Några har menat att SD ska "tigas ihjäl", det man inte hör talas om finns inte, och andra har menat att det tvärtom är viktigt att låta dem komma till tals med hopp om att de då ska visa sig inte vara något trovärdigt alternativ att rösta på.
Mona Sahlin som är ledare för den rödgröna trepartikoalitionen är orolig för att det kan bli svårt för socialdemokraterna att återta makten 2010 om där finns ett tjugotal representanter för SD i riksdagen. Och där har hon säkert rätt, många som röstar på SD är missnöjda arbetare som lämnat socialdemokraterna och inte finns det bland dem många som tycker att v och mp har en bra (invandrings)politik. Det kommer därför bli svårt för en röd-grön minoritetsregering att lotsa sina förslag genom riksdagen. Därför har Mona Sahlin en önskedröm; att spräcka Alliansen och få med sig C och Fp över till det röd-gröna blocket. Men enligt krönikören Douglas Brommesson som är universitetslektor i Statsvetenskap är ett sådant agerande alldeles fel taktik. Det stärker bilden av SD som ett parti att räkna med och som ett parti det därför kan vara värt att rösta på. Nej då är det bättre att göra som Fredrik Reinfeldt, menar Brommesson. Upprätthåll blockpolitiken och tydliggör skillnaderna mellan de två regeringsalternativen. Då mobilseras väljarna längs den etablerade höger-vänster skalan och det blir ett slöseri att lägga sin röst på ett udda parti som SD.
Se artikel i Trelleborgs Allehanda idag "Mona har fel, Fredrik har rätt".

Världen har inte råd att avstå från kärnkraft

Nästa vecka ska världens länder, i Köpenhamn, försöka komma överens om hur man ska minska utsläppen av koldioxid och andra gaser med "växthuseffekt" och hur snabbt minskningen ska ske. En glädjande effekt av den rädsla många av världens ledare känner inför hotet att temperaturen ska öka och få havet att svämma över låglänta ö-länder som till exempel Maldiverna, är att den så förtalade kärnkraften - som ju är helt "koldioxidfri", åter kommit till heders som alternativ för energiproduktion.
Kärnkraften betraktades i många år som miljöfarlig, men nu stiger den fram som världens kanske mest otippade vapen mot den befarade klimatförändringen. Till och med en del miljöaktivister som förr kämpade emot kärnkraften, accepterar den nu. Från Kina till Brasilien byggs nu 53 nya kärnkraftverk. Antalet reaktorer som håller på att byggas är dubbelt så stort som för fem år sedan. Storbritannien som var först i världen med att bygga ett kommersiellt kärnkraftverk betraktar återgången till kärnkraft som ett effektivt sätt att minska på utsläppen av skadliga växthusgaser.
I stället för att kritisera den nya kärnkraftsvågen börjar en del miljöaktivister välkomna den. För några år sedan var Stephen Tindale, då Greenpeacechef för Storbritannien, anförare för en brigad aktivister som stormade ett kärnkraftverk i Storbritannien. Idag är han en av många miljöaktivister som ser klimatförändringen som det största hotet medan kärnkraften är en del av lösningen . Ett annat exempel är Michael Childs hos Jordens vänner i Storbritannien.
Artikel i The Washington Post "Nuclear power regains support", eller läs den här, översatt i Tempus nr 49 2009.

Sportig lördag

I dag startade Vinterstudion, ett program på TV1, som rapporterar från olika vintersportevenemang. Idag kunde man titta på Skidskytte sprint från Östersund för både herrar och damer och dessutom Längdåkning sprint för herrar och damer i Düsseldorf. Helena Jonsson vårt senaste skidskytte ess efter Magdalena Forsberg och Anna-Karin Olofsson var en tiondels sekund från bronsplatsen. Hanna Falk slog till med en guldmedalj i sprint i Düsseldorf. Se resultaten här. Mer sport kunde man följa på TV 4 som visade första matchen i gruppspelet i VM i handboll för damer i Kina, Sverige mot Kongo (Brazzaville) 29-19. Jag tittade på detta medan jag tränade på min Crosstrainer och varvade med mitt program på skivstång, hantlar och situps på min magträningsbänk. Efter att ha duschat hamnade jag i bästa fåtöljen för att njuta av endorfinernas påverkan. Njöt gjorde också Alice Skogskatt som jag hade i knäet medan jag läste i senaste tidskrifterna, Fokus, Tempus och Veckans Affärer. Ingen dum sysselsättning alls. Bild på Hanna Falk.
Vinterstudions blogg.

Erlendur Sveinsson, en bra läsupplevelse

En kvinna som heter Solveig inledde ett förhållande med sin bästa väninnas make. Ett förhållande som slutar med en förskräckelse. Mannen dog, han drunknade i Tingvallasjön. Frågan är hur stor del hustrun hade i olyckan. Och hur mycket skuld deras dotter tog på sig. Bästa väninnan Karen hittar María död i sommarstugan vid Tingvallasjön.
Det är den isländske författaren Arnaldur Indriðasons nyutkomna bok på Svenska. Den heter "Frostnätter" (Harðskafi, 2007) men kanske rubriken "Hypothermia" hade passat bättre. Så heter boken på engelska och den säger nämligen en hel del om handlingen.

Detta är den första boken som nästan helt ägnas den excentriske kommissarien Erlendur Sveinsson. Hans arbetskamrater Sigurður Óli och Elínborg lyser med sin frånvaro. I stället kommer hans familj Eva Lind och Sindrei Snæer närmare. Och Erlendurs ständiga trauma kring hur hans yngre bror för mycket längesedan försvann i snöstormen. Erlendur letar varje år på fjället efter hans döda kropp.
Jag har läst alla hans fyra tidigare böcker som översatts till svenska, Vinterstaden, Glasbruket, Kvinna i grönt, Änglarösten och Mannen i sjön.

Recensioner:
Lotta Olsson i DN,
otäckt spännande.
Lennart Högman i DAST Magazine,
Arnaldur Indriðason kommit tillbaka till sin
tidigare skrivarstandard.
Ulla Strängberg i VF "
Frostnätter har allt en bra deckare ska

Norstedts förlag
Boktoka gillar inte boken alls.
Hans Perssons blogg Du är vad du läser

Julkalender 2009

Supersnällasilversara och Stålhenrik har blivit pensionärer och bor på en pensionärsplanet i rymden som heter Julstjärnan. Där är det alltid jul! En dag kommer deras barnbarn Vega och Nova på besök och Stålhenrik tar tillfället i akt att berätta om sitt och Supersnällasilversaras första äventyr tillsammans. Äventyret då de besegrade bov efter bov och hjälpte massor av barn i nöd.
Barnverket har fått en ny chef, Gjerta (Eva Rydberg). Hela styrelsen får avsked på grått papper och hon kallar in en ny styrelse. Den består av bovar av varierande slag. Det är en härlig skara med namn som Ture Tvestjärt, Anna Flabet och Klante Volante Alla är rädda för Gjerta och hennes ordförandeklubba som hon flitigt använder.
Nu ska "Operation Skrattfritt" genomföras. Alla glada barnskratt ska tystas. Hennes problem är att hon måste ta hand om sin systerson Fleming Flink Han är familjens "vita får". Han försöker vara elak men allt han gör blir gott. Julkalender i SvT.
Tidigare julkalendrar:
"Tomten är kidnappad" 2008.
"En riktig jul" 2007
"Lassemajas detektivbyrå" 2006

Tito på nytt efter trettio år

En sonson till den
jugoslaviske statschefen Josip Broz Tito utnämndes i veckan till ledare för Serbiens Nya Kommunistiska partiet i Novi Sad i Södra Serbien. Han spår att 14 mindre kommunistiska fraktioner snart kommer att ansluta sig till hans parti. Sonsonen har samma namn som sin farfar och han vill "arbeta för en sann historiebild". Han säger sig stödja Europeiska Unionens grundtanke, men accepterar inte "unionens utpressningstaktik". Farfar Tito ledde Jugoslavien från andra världskrigets slut till sin död i maj 1980. Ungefär tio år senare började den multietniska staten falla sönder. Efter flera blodiga krig upphörde Jugoslavien definitivt att existera 2006.

Läs artikeln här. Tito’s grandson översatt i Tempus nr 48 2009
Hyllnings- och biografisida för farfar Josip Broz Tito.