Äntligen insatser mot ungdomskriminaliteten!

Hörde just på TV-nyheterna att polisen planerar genomföra en storsatsning på att förhindra den ökande kriminaliteten hos ungdomar i Sverige. Den första augusti startar en stor nationell satsning. Fler poliser ska synas ute på platser där brott ofta begås, samarbetet mellan inblandade myndigheter ska förbättras och särskilda lokala "kunskapsbanker" ska upprättas. Detta låter mycket gott och riktigt och jag är övertygad om att tillhöra en stor svensk majoritet som saknat en sådan insats och därför nu hälsar den med stor tillfredsställelse. Det finns ett stort problem i att många ungdomar hellre väljer det kriminella livets möjligheter att skaffa pengar och respekt inom de kriminella ungdomsgängen, än att göra som alla vi andra försörja oss med ett arbete. Det som tidigare vare en självklarhet i Sverige nämligen att utbilda sig och skaffa sig ett jobb anses idag av många som alltför ansträngande och besvärligt. Det kräver tålamod och en långsiktig planering och ibland även disciplin. Två saker krävs för att ändra på detta. Den ena är att stänga "den kriminella vägen" till försörjning. Det är polisens och rättsväsendets uppgift. Den andra är att lära alla barn och ungdomar "arbetets värderingar" så att det åter blir en självklarhet i vårt land att försörja sig på eget arbete. Det är föräldrarnas och skolans uppgift.

Vernissage på galleri IsioTio

Igår, den 7 juli, var det vernissage på galleri Isietio, i Stora Isie i Trelleborgs kommun. Nio nya utställare ersatte de sex som jag tidigare skrivit om. Innehållet är mycket varierat och intressant. Själv betalade jag handpenning för två av Emma Anderssons tavlor. Gör gärna ett besök. Här finns karta till Galleri Isietio! Utställningen kan beskådas till och med den 26 juli.
Emma Andersson, akryl och olja
Bodil Schöön, olja
Anders Fagerberg, olja och akryl
Barbro Carlsson, bildkonst
Elisabeth Leonwiik, olja, tusch, akvarell
Anita Campbell, foto på canvas
Gunilla Hedenborg, akvarell
Hjördis Hansson, Silver och glas
Lisbeth Mandell, Silver och glas

Hedersmord bland svenska utvandrarfamiljer

Det är en mycket fascinerande underhållnings roman, spännande och tragisk. Men blir verkligen intresserad av att läsa författarens två tidigare böcker. Jag rekommenderar den med varmt hjärta.

Pauline Wolffs "Swede" som nyligen kom ut är en spännande kriminalroman om två svenska invandrarfamiljer som kom till USA för omkring 100 år sedan. Samtidigt ett episkt drama med blodshämnd mellan familjerna som det centrala temat. Särskilt två av familjerna beskrivs. Det är familjen Steen och familjen Anderson.
Hundra år senare hade det i stället kunnat handla om två kurdiska familjer som kommit till Sverige. Då hade vi kallat det för "hedersmord".
Systrarna Steen, Jennifer, Ada och Esther har förlorat både far och mor och nu måste de lämna hemmet och bege sig iväg. Deras mor och lillebror Kristian dog båda av febern. Far begravde dem. Sedan kom en ung svensk man och sökte arbete. Han hjälpte far med att röja kullen där de två låg begravda. Nästa natt kom han tillbaka. Far och han bråkade om hästar och han dödade far. "Och vi uppfylldes av stor vrede".
Tanken på hämnd kom att fylla hela deras liv. De var mycket förslagna och allt mer hänsynslösa i sin jakt på mördaren. De tog sin kristna tro till hjälp och sjöng religiösa sånger mycket vackert på renaste svenska där de drog fram. De tar en gruvlig hämnd. Även många "oskyldiga" som kommer i vägen för dem dödas.

Läs storyn på egen risk.
Pauline Wolffs hemsida.
Förlagets presentation.
Författarens egna ord om boken.

Recensioner:
Magnus Eriksson i SvD, "Blodig
jakt i mytiskt laddad miljö".
Anders Öhman i Västerbottenskuriren, "Kvinnor
bland revolvermän".
Björn-af-Kleen i Expressen, " Jag måste medge att jag fann Wolffs roman likanedslående som semesterbilder från naturparadis."
Johanna Andersson i Tidningen Kulturen, Halvbra skjutet av Wolff.
Helena Dahlgren, Bokhora, " Krutröksdoftande
vildavästernskildring om en svenskättad prisjägare och tre hämnddrivna systrar.
Johanna Lindbäck, Bokhora, "Och summa summarum är"Swede" en
utmärkt liten bok. Läs den i sommar!"

Givarländerna blundar för korruptionen i Afrika

Den stora frågan är varför FN och rika givarländer blundar för den omfattande korruptionen i fattiga länder.
Kampen mot ständigt myglande och svågerpolitik i Afrika mattas av. Det tydligaste beviset är det som hänt ett antal korruptionsbyråer med modiga ledare. De är antingen hårt ansatta eller döda. Många befarar stora bakslag i kampen mot korruptionen i Sydafrika, Nigeria och Kenya. Den lägger beslag på pengar som behövs för att bekämpa fattigdom och sjukdomar i världens fattigaste regioner. Nyligen har två antikorruptionsaktivister dödats med våld, en knivhöggs till döds i Burundi och en omkom i sitt hem i en eldvåda i Kongo/Brazzaville.
Kenyas främste korruptionsbekämpare, John Githongo, är en man på flykt. I flera år samlade han material för att bevisa att den kenyanska regeringen under president Mwai Kibaki är involverad i de mest skamliga korruptionsbrott som någonsin funnits i detta land. Githongos rollbyte från ledare för antikorruptionskampanjer till jagad flykting beskrivs i journalisten Michaela Wrongs bok "It's Our Turn to Eat". Boken handlar om en tumultartad färd genom skumma, offentliga nätverk, som tog miljardtals dollar ur statens kistor och underblåste motsättningarna mellan olika stammar så att Kenya nästan slets i stycken.
Författare Wrong varnar för att korruptionen inte kan stoppas eller ens minska så länge som givarländerna fortsätter att stödja skumma regeringar som Kibakis i Kenya.

Läs mer i en artikel i veckans nummer av Tempus. Intervju med Michaela Wrong.

Mycket bättre med Trelleborgsalliansen vid rodret!

Jag skrev för någon dag sedan en insändare i Trelleborgs Allehanda som ett svar på Ben Benrabahs insändare den 26 juni.

Ben Benrabah är inte nöjd med den politiska ledningen i Trelleborg. Och så ska det ju vara. Han tillhör ju oppositionen. Särskilt går han till angrepp på kommunstyrelsens ordförande, Ulf Bingsgård. Ulf Bingsgårds kanske främsta bedrift är att ha hållit ihop en sexpartikoalition under snart hela mandatperioden. För det krävs det ledarskap och lyhördhet för alla partiernas önskemål. En kommuns lednings främsta uppgift är att hantera kommunens skattebetalares pengar på optimalt sätt så vi får ut mesta möjliga service för varje skattekrona. Om en kommuns intäkter minskar, vilket är en realitet för i princip alla svenska kommuner idag, efter finanskrisen och mitt i den stora efterfrågekrisen, är därför inte den bästa åtgärden att genast höja skatterna. Detta är ju vad Socialdemokraterna vill. Socialdemokraterna är Benrabahs parti, han tillhör Trelleborgs arbetarekommuns styrelse. Läs vidare hela insändaren här.
Eller på Trelleborgs Allehandas webbsidor.

En dag på stranden

Ännu en av dessa fantastiska sommardagar på Söderslätt. Högtrycket har nu varat i över två veckor utan förändring. Det enda som hänt är att himlen någon eftermiddag tornat upp sig med några blixtar och några regnstänk som följd, som mest har det blivit 3 mm regn. Temperaturen är redan klockan nio 23 grader i skuggan för att sedan max kring 27 grader bort mot eftermiddagen. Det är nästan vindstilla så det känns mycket varmt.

Jag tog tillfället i akt i förmiddags att göra en lång cykeltur på 25 km via Klagstorp, Vallby, Stora Isie och Böste till Smyghuk och Smygehamn och sedan hem igen. Vi stranden i Böste såg jag fler svanar samlade än någon gång tidigare. Kanske är det den starka lukten av rutten tång som har dragningskraft. Men vacker var det (bild). Dagar som idag känns det knappast som att man har motvind, enbart medvind. Då är det ett verkligt nöje att cykla. I Smygehuk grillades det hela grisar inför måltiderna i kväll (bild).

Min fru och jag valde i stället att inta en måltid på Galleri Isietio, där föreningen "Öppna Sinnen" hade medlemsmöte och det gjorde vi rätt i. Det var en trivsam tillställning med många vänliga människor. "Tangotanten" Bodil Bendixon underhöll medan vi åt. Hon var mycket aktiv och aktiverade också en hörbarligen förtjuist publik.

Premiärkväll i Smyge

I kväll var det premiär för Smygekväll, "25 år på Udden" med Sveriges Sydligaste teater, Piggsvinsteatern.
Det var 25-årsjubileum för Piggsvinsteaterns populära ”Smygekvällar”,som i år bjuder på en kavalkad ur de tidigare 24 årens shower. Sång och musik varvat med skämthistorier som monologer och dialoger i det anrika Köpmansmagasinet. Tyvärr var alla skämten av typ "Vi har hört den förut".
Piggsvinsteatern grundades av Jan Christmar 1985. Tyvärr kunde han inte vara med i årets föreställning och detta hade nog sitt pris. Även om hans ersättare Håkan Carlsson inte allt var oäven, han var i alla fall kvällens bästa dansare.
Michael Petersson hade ett tungt lass att dra. Han var med i nästan alla av de 28 sånger och sketcher som årets show bestod av. Och allt på knappt fem kvart. På det sättet var det också en typisk premiärföreställning, mycket föreföll inte vara helt på plats och tillräckligt inövat. Det gick alltför fort, stressat och hektiskt.
Ulrika Christmar-Stafström lockade till skratt med "Pensionärern
med barnbarn" (Jonathan Gunnarsson), Mikael Petersson och Sanna Stafström gjorde en elegant "Faderittan hoppsan" och Kamilla Ek en extra välsvrvad tjej i "Gulliga Mulliga brudar". Alla bra i avslutningen "Här påslätten".
Piggsvinsteatern, hemsida.
Michael Petersons CV-sida.
Över två år sedan jag såg dem senast. Dåpå Rosenhageni Anderslöv.