lördag 11 februari 2012

En fantastisk debut

Ja, det gör verkligen Sara Beischer med sin bok "Jag ska egentligen inte jobba här". Den är alldeles ny, den kom ut för en månad sedan på Ordfronts förlag. Inte trodde jag att en så bra bok skulle komma därifrån. Sara skriver om "Moa Bengtsson" som flyttar till Stockholm för att bli skådespelare. Det är främst teatern som lockar henne. Men hon måste försörja sig och hoppar in som vikarie på äldreboendet Liljebacken. Bara för en tid alltså. Det blir en upplevelse för henne. Men hon lär sig sitt jobb och snart är det hon som introducerar nya vikarier. Samtidigt kämpar hon på allt vad hon kan för att komma in på en en teaterskola. Hon beskriver allt hon upplever, både stora glädjeämnen och besvikelser, utan sentimentalitet. Sara Beischer är en mycket duktig författare.
Jag blir förvånad över hur svåra patienterna är både fysiskt och psykiskt, ibland får jag för mig att de driver med personalen. Kansle av ren elakhet. En elakhet som väl då kommer av den ensamhet och tristess som många av de gamla troligen lider av med känslan av att vara i "dödens väntrum". Men av personalen krävs alltid tålamod och vänlighet, även om de blir utskällda och får blåmärken. Många blir nästan heroiska om än mänskliga i Beischers beskrivning.

Sara Beischer är 28 år och bor i Halmstad. Hon är gymnasielärare i svenska och religion. Sedan 2002 har hon i perioder arbetat som vikarierande vård biträde inom äldreomsorgen.

Recensioner:
Elin Grelsson i GP:" En oförskönande debut om byråkrati och människovärde",
Paulina Helgeson i SvD:" En studie i medkänsla",
Ulrika Milles i DN: " Moas kamp påminner både om flickböcker från tidigt 1900-tal och klassiska hästböcker",
Presentation på Bokförlaget Ordfront,
Intervju med Sara Beischer.

torsdag 9 februari 2012

Den sjungande trappuppgången

32 personer från Lindängen i Malmö ska lära sig att sjunga tillsammans i en operakör. Hela ålderskalan är med 16 till 82 år. Även mammor och papper med barn utan barnvakt vilket blir en utmaning att bemästra. En annan är att en del av den ursprungliga "laguppställningen" på 32 personer, från sopraner till basar, inte vågar komma. Nya måste rekryteras så att kören blir fullständig.
Stor dramatik, Linda och Tony Bengtsson, som är nära att förlora sitt barn, två månader före tiden, dock med lycklig utgång, och en vecka efter förlossningen är båda tillbaka i kören och sjunger!
Erling Fryde, 62 år, nybliven pappa, slits mellan familjen och kören. Familjen offrar han aldrig hur mycket han än älskar kören.
Lena Ekman Frisk, från Musikhögskolan i Malmö, växlar mellan glädje och förtvivlan. Hon har ett engagemang till tusen och får hjälp av deltagarnas entusiasm även när det är motgång.
Det blir en hemlig utflykt flykt från Lindängen till Malmö Arena och där inför 10 000 åskådare och lyssnare sjunger de MFF hymnen. Solosångare är allas favorit Fernando Concha! Mäktigt och en berörande upplevelse för alla.
"Ja, vi älskar Malmö FF. Ja, vi brinner för vårt lag". Det sjöng "Den sjungande trappuppgången", den nybildade kören på Malmö Arena.Vilket fantastiskt TV program På SvT i kväll. Vilken prestation av Lena Ekman.
Här finns en teambildning som även den dyraste management konsult skulle avundas.
Programmets hemsida.
Intervju med Valentina Öberg: "blev jag vald till stämledare för sopranerna och då kände jag mig riktigt stolt".
Artikel i Sydsvenskan: "Lindängen - en stadsdel det sjunger om".

onsdag 8 februari 2012

Sunset Park

Paul Austers senaste bok "Sunset Park" blir en stor besvikelse för mig efter att ha läst hans två föregående. Trodde aldrig att jag skulle lägga ifrån mig en av hans böcker utan att läsa den till slut. Två tredjedelar blev det.
En mycket detaljerad beskrivning av ett antal personer vars anknytning är förläggaren Morris Heller och hans första, Mary-Lee och andra hustru Willa Parks, sonen Miles Heller och dennes minst sagt udda kontakter i New York som han kort sammanbor med i ett ockuperat hus i Sunset Park. Willa Parks har en son Bobby, en motsats till styvbrodern Miles. De både älskar och hatar varandra.
Medan de promenerar längs en liten väg bråkar de. Miles ger Bobby en knuff så att han faller ut på vägen och blir ihjälkörd av en lastbil. Det kommer att betraktas som en olyckhändelse.
Men Miles har händelsen mycket hårt. Och blir aldrig förlåten av sin styvnor.
Miles Hellers riktiga mor Willa, som inte fött honom, och hans köttsliga mor Mary-Lee, som spelade rollen av en exotisk främling. Hon försvann när han var 6 månader gammal. Hon var gift med Flaherty som hade viss kontroll över hennes supande. Han hade en dotter Margie. De skildes och Mary-Lee gifte sig med Simon Korngold, producent för lågbudgetfilmer. Deras äktenskap varade.
Det finns många och långa sidor om baseboll: Cletus Elwood "Boots" Poffenberger, till exempel. Jack Lohrke: hela texten är tagen från Wikipedia. De är autentiska men helt ointressanta. Utfyllnad.
Uppseende värt är att alla figurerna ser eller refererar till William Wylers film ”De bästa åren” från 1946, som bearbetar andra världskrigets trauma. Någon annan skriver en doktorsavhandling om andra världskrigets inflytande på Hollywoodfilmen. Det förlorade Amerika är den röda tråden genom deras saknad.
Recensioner:
Martina Lowden i DN: "Något håller på att hända med Austers författarskap,
Jesper Olsson i SvD: "Paul Auster ser ingen ljusning",
Mikaela Blomqvist i GP: "Lämnar trots allt ett lätt obehag efter sig",
Nils Schwartz i Expressen: "Dags för en solnedgång?.

Egna bloggar om tidigare lästa böcker av Paul Auster Osynlig och Mannen i mörkret. Här fanns gåtorna, svindeln och lekfullheten i den austerska romanen när den är som bäst. I Sunset Park finns minimalt av detta. Kan han komma igen?

tisdag 7 februari 2012


SvTs nya dramasatsning ”Trettio grader i februari”.

Inledningen var verkligen bra och får mig att vilja se fler avsnitt. Men så är det också Anders Weidemann som står för idé och manus till dramaserien ”Leende guldbruna ögon” som jag verkligen gillade och skrev om för nästan precis fem år sedan (Hänförande dansbandsfilm på SvT).
Glenn (Kjell Wilhelmsen) är 45 år och tycker att det är dags att gifta sig och skaffa barn. Han är inte så attraktiv på äktenskapsmarknaden. Han blir nonchalerad på speed-date och börjar chatta med ett fejkat foto. Han lockar en kvinna från Thailand och åker sedan dit. Där träffar han thailändska Oh (DoungJai ”Phiao” Hiransri), som hjälper Glenn att leta efter sin dröm: någon att bilda familj med.
Efter att ha fått en stroke gör sig Joys (Hanna Ardéhn) och Wildas (Viola Weidemann) mamma Kajsa (Maria Lundqvist) av med både jobb och hus hemma i Sverige, och köper en bungalowby i Thailand. Nu ska hon och barnen äntligen sluta bråka. De letar efter byn Happiness från vilken de alla har underbara minnen.
Majlis (Lotta Tejle) övertalar sin man Bengt (Kjell Bergqvist) att åka till sitt älskade Thailand. På flygplatsen blir hon haffad för snatteri i en parfymaffär.
Thailändaren Chan (Thomas Chaanhing) har bestämt sig för att återvända hem och träffa sin son Pong (Sanong ”Love” SudLa). Tyvärr hittar han honom i en knarkarkvart.
Programmets hemsida på SvT

söndag 5 februari 2012


Melodifestivalen 2012 startar

Melodifestivalen startade i i Växjö den 4 februari på Vida Arena. Jag lyssnade på eftermiddagen innan tävlingen och konstaterade då i ett inlägg på FB: ” Bäst i alla kategorier är nr 8 Loreen, bästa träningslåt är Afrodite, och störst positiva överraskning är Thorsten Flinck & Revolutionsorkestern ”Jag reser mig igen” – blir en höjdare men inte på ”mellan”.
Och hur gick det då? Ett mycket blandat startfält gav bra underhållning. Loreen gick direkt till Globen, Thorsten Flinck till andra chansen och Afrodite kom femma. Ganska hyfsad prognos alltså. Loreen som heter Lorine Zineb Noka Talhaoui, med marockanskt-berbiskt påbrå.
Sist av alla blev The Moniker, överraskande nog, sjua – tyvärr – Abalone Dots, med en smäktande kärleksballad. Tre skönsjungande unga kvinnor, Rebecka Hjukström, Sophia Hogman, Louise Holmer, framför ett vackert sceneri. Väckte de första positiva känslorna. Det lyckades också Torsten Flinck bra med. För övrigt var det mest kallt och stelt och oengagerande. Sexa blev Marie Serneholt, förbluffande nog. Bra låt, sjöng bra och trevlig att titta på, en av mina stora favoriter. Pop-metal bandet ”Dead by April” tog sig också direkt till Globen, inte min stil alls särskilt inte strupsångaren som ”growlade”.
De tre programledarna Sarah Dawn Finer, Helena Bergström och Gina Dirawi skötte sig riktigt bra, åtminstone två av dem. De höll sig föredömligt mer i bakgrunden och lät artisterna ta över. Bäst var de i sitt eget bidrag i mellanakten ”Det är inte bara bögarnas fest”. Värd att titta på en gång till.
Programmet inleddes med en lång repris av förra årets Melodifestival, mest utfyllnad, tycker jag. Men desto bättre spänning på slutet vid omröstningen. Men jag ringde inte en enda gång.
Resultatlistan:
1. Loreen – ”Euphoria”    2. Dead by April – ”Mystery”    3. Thorsten Flinck & Revolutionsorkesternm– ”Jag reser mig igen”    4. Sean Banan – ”Sean Den Förste Banan”
5. Afro-Dite – ”The Boy Can Dance”    6. Marie Serneholt – ”Salt And Pepper”   7. Abalone Dots – ”På väg”   8. The Moniker – ”I Want To Be Chris Isaak. It’s just the beginning”
Melodifestivalen 2011 deltävling 1 i LuleåMelodifestivalen startar 2010, 2009-02-08 Melodifestivalen startar förra året: ”Scotts till ”andra chansen”. 2008 var det Frida Muranius tur.

fredag 3 februari 2012

"Det nya Europa"


I en artikel i der Spiegel presenterar den brittiske historikern Niall Fergusons ett satiriskt framtidsscenario.
Året är 2021 och Europa ser helt annorlunda ut än idag. Euron är räddad men den har förändrat det europeiska landskapet i grunden.
Britterna har lämnat Europeiska Unionen, Tyskland regerar även vid Medelhavet. Bryssel är inte längre Europas huvudstad, utan det är numera Wien med tyskarnas goda minne.
Britterna har lämnat EU som döpts om till EFS, Europeiska Finansieringsbyrån. Länderna inom EFS levererar en stadig ström av pengar till Grekland, Spanien, Portugal och Italien. I Sverige betyder EFS Evangeliska fosterlands Stiftelsen eller den Europeiska fackliga samorganisationen.

Den Europeiska Finansieringsbyrån omfattar 2021 29 medlemsländer sedan de sex återstående före detta jugoslaviska staterna anslutits sig, Bosnien, Kroatien, Kosovo, Makedonien, och Serbien, samt Flandern och Vallonien sedan Belgien spruckit upp i två delar. Det är det habsburgska imperiet som på något sätt återuppstått som Europas förenta stater.

Inspirerade av Sannfinnländarna i Helsingfors vägrade svenskar och danskar att acceptera det tyska förslaget om en "transfereringsunion" till stöd för länderna i Sydeuropa. De energirika norrmännen föreslog ett nordiskt förbund med fem länder inklusive Island och detta fick gehör.
Läs mer här: 2021: The New Europe.

onsdag 1 februari 2012

Uppväxt i urban miljö påverkar hur vi hanterar stress

Mer än hälften av invånarna på jorden bor städer vilket påverkar deras hälsa på på många sätt. Forskare vid Heidelberg Universitet har funnit att hjärnan skadas av storstadens hets. Forskarna scannar hjärnan hos försökspersoner, medan dessa under tidspress löste matematiska uppgifter. Bland annat aktiverades hjärnregionen amygdala, som är involverad i negativa känslor som rädslor och ångest, kraftigt hos stadsborna. Studien visar att livet i storstaden gör oss mer utsatta för de skadliga konsekvenserna av stress och resultaten visar överraskande att man fortsätter att reagera negativt på stress, även om man efter en uppväxt i storstaden flyttar ut på landet. När människor arbetar i situationer som inte är stressfyllda fann man inga skillnader mellan landsbygd och städer.
Artikel i Nature: City living and urban upbringing affect neural social stress processing in humans
Se också en tidigare artikel i WebMD: City Life Affects Brain’s Response to Stress, som refererar till att fler lider av depression och ångest i storstäderna än på landsbygden.