Vem får de två snart lediga toppjobben i EU?

Redan i mitten av november planerar EU att ha ett möte för att utse en president för EU-rådet och en utrikesminister - eller rättare sagt en "hög representant" som det heter på EU-jargong.
Många anser att Tony Blair har den auktoritet som behövs för att hävda sig bland EUs stats- och regeringschefer. Han kan sätta Europa på världskartan på ett sätt som ingen annan Brysselbyråkrat någonsin har lyckats med.
Samtidigt som han stöds av flera EU-ledare, främst Sarkozy och Merkel, drivs det emellertid en ursinnig kampanj mot Blair från andra läger. Internet sidan "Stop Blair" samlar underskrifter och Torypartiet försöker blockera honom. Europas USA-fientliga vänster kan inte förlåta honom hans öppna stöd för USAs insatser i Irak-kriget.
Mot Blair talar också att Storbritannien inte är med i eurozonen eller i Schengensamarbetet. Kanske blir det därför någon av de andra kandidaterna som Jan-Peter Balkenende, regeringschefen i Holland, Wolfgang Schüssel, österrikisk före detta kansler, eller de före detta regeringscheferna i Spanien och Finland, Felipe González och Paavo Lipponen. Båda är socialdemokrater. Vem som väljs till president får följder för valet av utrikesminister eftersom båda inte kan komma från samma land och inte tillhöra samma "block" i Europaparlamentet. Eller kanske inte ens samma kön.

Storbritanniens utrikesminister David Miliband nämns allt oftare som möjlig utrikesrepresentant, men om han blir det kan inte Tony Blair bli unionens president. Andra potentiella kandidater är två kvinnor, de före detta utrikesministrarna i Österrike respektive Grekland, Ursula Plassnik och Dora Bakoyannis men också Finlands EU-kommissionär Olli Rehn. Uppdraget i Bryssel är på minst fem år och potentiellt mäktigare än rollen som EU-president. Bilder på Tony Blair och Ursula Plassnik - med den marockanske utrikesministern Mohammed.
Artikel i Newsweek "Blair for President", eller läs den här, översatt i Tempus nr 44 2009.

En vanlig höstdag

Började dagen med att ta några bilder på "Höstlikt Gränsbo i Morgonsol" och lägga upp bilderna på Facebook. Vid lunchtid var det dags att utfodra de sju hästarna uppdelade på tre hagar. Carrabass har återhämtat sig från sina knäproblem och får nu springa ihop med de andra. Promenerade i det kyliga med solvarma vädret en runda ner och förbi Äspö kyrka och vidare en bra bit på väg till nästa kyrkby som är Lilla Beddinge. Det är alltid lika svårt att komma ut och motionera och alltid lika skönt efter 10-15 minuter och alltid lika skönt att komma hem igen.
Tömma diskmaskinen hann jag också med, inte klokt att det blir en ny maskin efter bara ett dygn. Alla i familjen är inte minimalister (och därmed en som sparar på fossila bränslen)som jag.
Jag har tittat i en av mina två datortidningar och fick där idén om att lägga upp en egen profil på Google. Egentligen är en sådan viktigare för personer med vanliga för- och efternamn än för mig. Det är bara jag som heter Bertil Tomelius (men två heter faktiskt Lina Tomelius som min dotter) men heter man Karl Johansson försvinner man - i Googles träfflistor - bland flera tusentals andra. Den som har ett gmail-konto kommer åt tjänsten direkt, annars får man börja med att skaffa sig ett sådant. Så här ser min sida ut. Den går att utveckla vidare.

I postlådan fanns veckans nummer av Fokus och Veckans Affärer så efter en dusch var det skönt att varva ner med läsning i skönaste fåtöljen.
Alice, hon har mest sovit i skrivbordsstolen hela dagen, med korta uppehåll för mat, medan James sprungit ut och in hela dagen främst för att kolla innehållet i matskålen.
Bildtexter: Körsbärsträd i höstskrud, Ljungens Pirat och Carrabass betar lugnt i morgonsolen, Motljusbild mot Äspöhållet.
För sent upptäcker jag att jag inte borde ha skrivit någon blogg idag. Den 29 oktober har hittills varit bloggfria.

En folkspillra dör ut

Akuntsustammen i Brasilien har nu krympt till bara fem medlemmar sedan gruppen äldsta medlem, kvinnan Ururu (bild), nyligen avled, meddelar organisationen Survival International, som värnar om ursprungsfolkens rättigheter. Om några decennier kan Akuntsustammen vara helt utrotad och vår planet har gått miste om ett unikt folkslag, språk och kultur. Denna folkstam i djupaste Amazonas hade sju medlemmar när den först upptäcktes av de brasilianska myndigheterna 1995. Survival International säger att stammen har fallit offer för skogsröjare och gangstrar som utrotade nästan hela stammen när de lade beslag på dess land under 1960- och 1970-talen.
De är duktiga jägare, jagar vildsvin, agutier - ett slags marsvinsartade gnagare och tapirer och odlar små trädgårdar med maniok - en buske rik på stärkelse - och majs. Sista bilden på Ururu Akuntsu och på de överlevande.
Läs mer här: http://www.survivalinternational.org/news/4977
Mer om akuntsustammen: http://www.survivalinternational.org/tribes/akuntsu

De sju dödssynderna

"De sju dödssynderna" är den nionde av de äldre svenska deckare jag upptäckte att jag hade olästa i min deckarbokhylla vid en genomgång och katalogisering i juni månad, Okända deckare dyker upp i hyllan. Olle Ekberg, född 1905, har bara skrivit denna bok. Ja det vill säga, han har bara skrivit denna pusseldeckare som kom ut på Rabén & Sjögrens förlag 1968. Däremot har han publicerat flera läroböcker för yrkesskolan inom området Materiallära. Det är hans specialitet och det framgår naturligtvis även i hans deckareförsök.
Det är en seriös och moralisk bok, vilket ju framgår av titeln.Boken är full av ledtrådar som nog kommer att leda någon vart. Boken utspelar sig i den lilla staden Oskarsvik som får antas vara en mix av Oskarshamn och Västervik. De sju dödssynderna hjälper de två deckarna, kriminalassistenten Klas Björkman och ordningspolisen John Felix, att komma fram till motivet för de två giftmorden. Det är den gamla kaliumcyaniden som kommer till heders igen. Liksom det latinska ordspråket "Homo sum, humani nihil a me alienum puto".
Läs storyn på egen risk här. Läs kompendiet här.

Fem Kvinnor på galleri Isietio

Min fru och jag var i går, söndag på
Allhelgonahelgens Konstutställning på galleri Isietio på Söderslätt. Det var vernissage på lördagen men då hade vi inte tillfälle att vara med.

Utställningen "Fem kvinnor" omfattar verk av Christina Ganslandt, Jenny Lind Tyrstrup, Tina Apelgren, Bodil Schöön och Gunilla Hedenborg. De två sistnämnda deltog också i juliutställningen. Tina Apelgrens verk "Raining Dolls" tittade jag på på midsommarutställningen Females på Köpmansmagasinet i
Smygehuk i fjol. Av Christina Ganslandt köpte jag en tavla. Den heter "Hus på Skåre" och den passar bra i mitt arbetsrum på Gränsbo tillsammans med de tre andra tavlorna jag köpt i sommar. Bild på konstnären framför två av sina tavlor och på hennes bild "Furor vid Skansarna". Också bilder på en av Bodil Schöns Afrika-motiv med vakande massajer (en etnisk folkgrupp som troligtvis har sitt ursprung i nedre Nildalen) och Tina Apelgrens "Mona Lisas Spegling".

Utställningen pågår också den 30-31 okrober och 1 november. Öppet tider 13.oo-17.oo
Blogg om tidigare utställning på galleri Isietio i juli i år.

Demokratiuppvisning på Europaporten i Malmö

Lördagens nomineringsstämma blev en lugn
och seriös tillställning. Åtminstone i de delar där jag deltog. Den politiska demokratin när den är som bäst. Därför blev jag lite förvånad att öppna lokaldelen i dagens Sydsvenskan med en stor rubrik om "bitter strid blottad" och på sidan fyra "Moderatbråk briserade på stämman". Men detta berörde ju Malmö. På landsbygden gick det lugnare till. Jag deltog som ombud på Riksdagsnomineringsstämman för Skåne läns södra valkrets. Där fick vi mentometrar för att trycka på de kandidater vi föredrog.
Men först sedan de sex första kandidaterna, på den lista som nomineringskommittén utifrån en provvalslista, sammanställt, presenterat sig själva under 10 minuter. De hade olika strategier, mest kommer jag ihåg Boriana Åberg, från Kävlinge bördig från Bulgarien, (bild) som talade fritt och personligt, med ett mycket välgenomtänkt innehåll som gick direkt till både hjärtat och hjärnan på mig. Hon fick många röster och hamnade på en säker (?) plats till riksdagen. Dit kom också Anders Hansson, Skanör, Eva Thalén-Finné, Staffanstorp och Christine Jönsson från Lund, dessa tre sitter redan i riksdagen.
Vi bjöds på en läcker måltid på Stadionmässan, Europaporten Kongresscenter där vi uppehöll oss och sedan var det dags för eftermiddagens regionnomineringsstämma. Här var jag med både som ombud och som sekreterare. Ordförande var den (lokalt) legendariske politikern Per Stenmarck (bild som på ett briljant sätt snabbt klubbade igenom dagordningen. Den lista till Regionfullmäktige som blev resultatet är identinsk med den som Regionfullmäktigevalkretsstyrelsen för Skåne SV II föreslagit, med två undantag: Anders Hansson som på förmiddagen fått en riksdagsplats drog tillbaka sin kandidatur och detsamma gjorde Thomas Håkansson, Bjärred.
Ledsamt var att Trelleborgsmoderaterna inte kunde ställa upp med "fullt lag" på regionstämman. Trots att flera på bänken, (ersättarna) hoppade in blev vi ändå två man kort.

Kan människans ångest minskas

Har evolutionen resulterat
i en människa med ångest inför de enorma möjligheter som finns. Eller kan biologin förändras. Det hoppas i varje fall forskarna efter att ha genomfört hoppfulla djurförsök. Tidigare forskning visar att när människor upplever stark rädsla, råder stor aktivitet i amygdala, en mandelformad struktur som sitter bakom tinningloberna. Detta ångestcentrum hålls dock i strama tyglar av >hippocampus och pannloberna så att rädslan inte tar över och orsakar ett trauma eller invalidiserar oss med panikångest. En särskild typ av nervceller som kallas ITC har i ny forskning visat sig spela en central roll i detta kontrollsystem. Krigsveteraner och andra som utsatts för särskilt ångestframkallande händelser drabbas ofta av vad man kallar för PTSD - posttraumatisk stressreaktion, med hjärtklappning, andnöd och extrem ångest som följd.
Forskarna hoppas att deras nya kunskap kommer att bana väg för nya läkemedel som kan förstärka ITC-cellernas förmågan att försvaga både förekomsten av och styrkan i PTSD- patienternas ångestanfall och därmed göra att dessa personer kan leva ett helt normalt liv, trots att deras våldsamma och obehagliga upplevelser fortfarande ligger lagrade i minnet.

Genom att stimulera dessa celler hoppas forskarna därför kunna hjälpa patienter, vars rädsla har blivit dem övermäktig.
Artikeln finns i Illustrerad Vetenskap, eller läs den här.