"Det nya Europa"

I en artikel i der Spiegel presenterar den brittiske historikern Niall Fergusons ett satiriskt framtidsscenario.
Året är 2021 och Europa ser helt annorlunda ut än idag. Euron är räddad men den har förändrat det europeiska landskapet i grunden.

Britterna har lämnat Europeiska Unionen, Tyskland regerar även vid Medelhavet. Bryssel är inte längre Europas huvudstad, utan det är numera Wien med tyskarnas goda minne.
Britterna har lämnat EU som döpts om till EFS, Europeiska Finansieringsbyrån. Länderna inom EFS levererar en stadig ström av pengar till Grekland, Spanien, Portugal och Italien. I Sverige betyder EFS Evangeliska fosterlands Stiftelsen eller den Europeiska fackliga samorganisationen.

Den Europeiska Finansieringsbyrån omfattar 2021 29 medlemsländer sedan de sex återstående före detta jugoslaviska staterna anslutits sig, Bosnien, Kroatien, Kosovo, Makedonien, och Serbien, samt Flandern och Vallonien sedan Belgien spruckit upp i två delar. Det är det habsburgska imperiet som på något sätt återuppstått som Europas förenta stater.

Inspirerade av Sannfinnländarna i Helsingfors vägrade svenskar och danskar att acceptera det tyska förslaget om en "transfereringsunion" till stöd för länderna i Sydeuropa. De energirika norrmännen föreslog ett nordiskt förbund med fem länder inklusive Island och detta fick gehör.

Läs mer här: 2021: The New Europe.

Uppväxt i urban miljö påverkar hur vi hanterar stress

Mer än hälften av invånarna på jorden bor städer vilket påverkar deras hälsa på på många sätt. Forskare vid Heidelberg Universitet har funnit att hjärnan skadas av storstadens hets. Forskarna scannar hjärnan hos försökspersoner, medan dessa under tidspress löste matematiska uppgifter. Bland annat aktiverades hjärnregionen amygdala, som är involverad i negativa känslor som rädslor och ångest, kraftigt hos stadsborna. Studien visar att livet i storstaden gör oss mer utsatta för de skadliga konsekvenserna av stress och resultaten visar överraskande att man fortsätter att reagera negativt på stress, även om man efter en uppväxt i storstaden flyttar ut på landet. När människor arbetar i situationer som inte är stressfyllda fann man inga skillnader mellan landsbygd och städer.

Artikel i Nature: City living and urban upbringing affect neural social stress processing in humans
Se också en tidigare artikel i WebMD: City Life Affects Brain’s Response to Stress, som refererar till att fler lider av depression och ångest i storstäderna än på landsbygden.

I Brasilien styr kvinnorna

President Dilma Rousseff är efter bara ett år vid makten populärare än vad till och med företrädaren Lula var. I presidentpalatset, där det vimlar av kvinnliga medarbetare, styr hon med järnhand.
Vart man än vänder sig i regeringens vita marmorpalats ser man kvinnliga ministrar, kvinnliga rådgivare, kvinnliga sekreterare och kvinnliga sakkunniga. De enda männen verkar vara antingen servitörer eller säkerhetsvakter. Brasiliens regeringssäte tycks ligga helt och hållet i kvinnliga händer. Det är Dilma Rousseffs förtjänst.
Rousseff är den första kvinnliga ledaren för det största landet i Latinamerika. Hon har satt kvinnor på nästan alla viktiga poster. Tio av dem sitter i hennes regering, och även den innersta kretsen består med ett undantag av kvinnor.
Dilma Rousseff styr landet med järnhand. Hennes bittraste motståndare finns i kongressen. Det är män från religiösa grupper som blockerar varje försök att liberalisera till exempel abortlagen.
Dilma Rouseffs närmast förtrogna är Carlos Araújo, exmake och far till hennes dotter. Ett annat känt ansikte är den tysktalande regeringschefen Gleisi Hoffman, hon övervakar bland annat satsningarna inför fotbolls-VM 2014.

Läs artikeln i Der Spiegel: "Women Take Power in Brazilian Government", översatt i Tempus nr 4 2012.

Mannen från Albanien

Magnus Montelius debutroman ”Mannen från Albanien” har en enormt lång startsträcka. Hade det inte varit för att jag läst så mycket positivt om boken i förväg hade soptunnan öppnat sig efter 100 sidor, enligt mina läsrutiner. Och efter att ha tragglat mig igenom alla de drygt 300 sidorna känner jag mig lurad. Boken saknar helt både spänning och humor. Grå och trist som verkligheten bakom järnridån. Eftersom det inte finns någon fabricerad story att intressera sig för så måste det väl vara ”verkligheten” Montelius skriver om. Men med helt andra namn förstås. Att det verkligen har hänt det som hans journalist Tobias Meijtens och dennes kollega Natalie till slut gräver fram. De rör sig i nittiotalets början men de gräver tillbaka till sextiotalets kalla krig och vänsterrörelserna i Sverige, till före -68.
Den handlar om vänsterstudenterna på 60-talet som förvillar sig med Marx och Lenin, tror på socialismens retorik och hyckleri i Sovjetunionen och blir agenter för det ”socialistiska experimentet” i Moskva. Samtidigt har de höga befattningar inom svenska förvaltningar och når högt upp i det socialdemokratiska partiet.
Man om man nu inte kan detta partis historia känner man inte igen vilka verkliga personer som döljer sig i texten. Och det blir totalt ointressant.
Erik Lindman, hans albanska alias Aron Baktasi, exiltjecken Jakub Ben, Carl Wijkman, Sonja Terselius och Erik Lindman, ledande figurer i vänstertidningen Veritas. Johan Rooth, Henrik Stiernspetz, Richard Salmqvist, Rebecka Wester, Peter Laurén.

Tidningen Kulturen: ”Helt enkelt lysande, Magnus Montelius! Jag rekommenderar starkt och längtar redan efter nästa roman av Magnus Montelius. Lägg namnet på minnet”.
Mats Dahlberg i NWT: ”Trovärdig berättelse om den svenske vänstermannen Lindman”,
Allehanda: ”En märklig bok, spionroman och deckare på samma gång, och det i en ovanligt lyckad blandning”.
Förlagets presentation Columbi Publishing. Ett nytt bokförlag i Lund.

Datasupport på (M)ötesplatsen

I onsdags var vi många på (M)ötesplatsen mellan elva och ett.
Alva Johnsson från Trelleborgs poesisällskap, Margareta Segerhagen, QiGonginstruktör på Träningcentret på Söderslättsgymnasiet och naturligtvis Moderata Seniorers "maskot" Kerstin Gahne. Ett gammalt löfte från mig om att lära ut hur man skaffar sig ett bloggkonto skulle implementeras.
Bengt Andersson, en nestor i Moderata Seniorer i Trelleborg, dök också upp, liksom förra onsdagen, då ville han diskutera partisekreterare Sofia Arkelstens historiekunskaper medan jag försökte göra en intervju för Blå Trelleborg med kommunstyrelsens vice ordförande och karatemästaren Tina Järvenpää. I dag upptäckte han Kerstin Gahne, sedan länge en gammal bekant, de var snart förlorade för yttervärlden.
Undervisningen gick inte så bra, det blev tre damer om en dator, Kerstins uppkoppling lyckades vi inte få igång och Margareta kom tomhänt. Vår egen dator var också seg och vi fick nästan flytta ut den på Algatan innan kontakten med "molnet" blev god.
Entusiasmen var hög och motivationen inte klaga på men vi får nog ha en fortsättningskurs en annan onsdag.
Men visst skaffade sig Alva Johnsson en blogg! Titta själv här: "Ur hjärtat" på alvathepoet.blogspot.com/.
Det blev sedan brått eftersom jag hade date med Jan Regnell på gymmet fitness24seven, halv två. Jan är en av alla de trevliga personer jag lärt känna inom ramen för Korpens och Region Skånes projekt Senior Sport School. Tre av dem har jag lockat bli medlemmar i partiet, Katarina, Torbjörn och Britt-Marie.
Med ett "tillsvidare" abonnemang på gymmet kan jag bjuda in vänner att gratis prova på. Jag skulle visa honom men han visade i stället mig hur en av maskinerna, Turning Torso, nej förlåt Rotating Torso, fungerade. Bra för bålen och sidomuskulaturen.
I en paus kom vi in på ett för seniorer kärt ämne, inbillade eller verkliga sjukdomar och blev överens om att en halv magnecyl om dagen inte är att förakta. Alltfler medicinska forskare anser att acetylsalicylsyra är bra mot mycket även cancer.
Bilder på Margareta och Alva.

Johan Rabaeus, en man med många roller

 

Johan Rabaeus satsade tidigt på teatern trots att hans föräldrar, läs fader, förväntade sig en karriär för honom inom Handelsbanken. En total brytning med fadern blev nödvändig. Först efter att ha sett en dokumentärfilm som sin son Johan 2005 försonades de båda. Modern hade han goda kontakter med så länge hon levde.
Deltagarna får färgglada sprayflaskor. Sedan gäller ordern "Mot havet!". Där väntar ett sjöflygplan som blir en upplevelse för alla dock inte helt angenäm. En gammal folkvagnsbuss ska förvandlas till ett konstverk i Hippiestil, det är 70-talet som gäller. Men den ska de åka råka runt och gissa gåtor så att alla till sist hamnar på taket till Dramatiska teatern där lunchen ska intagas. Gåtorna hänför sig alla till alla de pjäser som Rabaeus spelat, det är hans teaterliv som är hans liv. Rabaeus förefaller vara summan av sina roller.
Han sambo (fru?) Camilla (bild) nämns bara i en bisats. Camilla Thulin, född 1961, är en svensk modeskapare och författare. Och hans minns av en ren tillfällighet att han som nioåring hade en lillasyster, Cecilia, som satte i halsen och kvävdes till döds. Han har två yngre bröder. När han senast såg den ene, hälsade de inte ens på varandra.

Som ung sökte han sin väg genom studier vid Handelshögskolan, drev en tid restaurang, arbetade på Svenska Dagbladet och på UD, innan han genom en flickvän fick intresse för teatervärlden och sökte sig till Inge Waerns Teaterstudio och fick därefter engagemang vid Riksteatern 1975–76.
När han var 13 år började han på gymnasiet på Lundsberg 1961 och gick där i fyra år. Hela systemet är väldigt auktoritärt. Det i sig väckte en lust
för det antiauktoritära, som han haft stor glädje av.

Detta var det sista avsnitten av säsongens Stjärnorna på slottet. Det har varit en totalt helgjuten föreställning där det har känts som en självklarhet att se alla fem avsnitten.

Johan Rabaeus. Programmets hemsida på SvT.
Första stjärnan ut: Kim Anderzon. Andra stjärnan ut: Christer Lindarw. Tredje stjärnan ut: Louise Hoffsten. Fjärde stjärnan ut: Johan Rheborg. 

Bloggar om tidigare "Stjärnor": Stjärnorna på slottet 2010, Tommy Körberg, ett verkligt föredöme, Svensk TV när den är som bäst,Magnus Härenstam på Slottet och Jag har sett på TV!

Vi Läser i solen

I går var det lågtryck och de första snöflingorna den här vintern kom som ett hastigt försvinnande lapptäcke. Idag har vi ett begynnande högtryck, solen skiner från en helt blå himmel och tid för min andra ”soldag” denna vinter. Jag plockar fram några aktuella tidskrifter, klär av mig på överkroppen och öppnar dörren till söderbalkongen. Halvägs inne, halvägs ute hittar jag en lämplig plats för min solstol. Det är skönt, jag får vår-sommar känslor.
Först läser jag ut fredagens nummer av veckotidskriften Fokus, för mig oumbärlig. Där ifrågasätts övertron på att en yrkeslegitimation automatiskt ger lärarna högre status och högre lön. Arbetsterapeuterna vet bättre av egen erfarenhet.
Mycket intressant innehåll har också ”Vi läser” som jag lånar på biblioteket. Med en lång intervju med Jonas Karlsson ”Jonas lyckliga dubbelliv”, som skådespelare och novellskribent. Han är aktuell med nya novellsamlingen ”Spelreglerna” och i rollen som Hamlet i Danmark. Han har skrivit två tidigare novellsamlingar, ”Det andra målet” och ”Den perfekte vännen”.
Jag har beställt den förstnämnda på biblioteket. Tänker läsa den. Den fick en bra recension av bloggen Bokhora, fyra kvinnor som också finns presenterade i tidskriften.
Men gladast blir jag förstås av att hitta en av mina stora favoritförfattare portträtterad i tidningen, Marie Hermanson, som berättar om hur hon med hjälp av Google Earth flög över Schweiz för att hitta en djup spricka i Alperna, Lauterbrunnental, som kunde bli den klaustrofobiska helvetesdalen där hennes senaste bok Himmelsdalen kunde utspela sig. Egen blogg: Himmelsdalen ger Akademiplats?