Golf kan användas som en
geopolitisk barometer. Man kan bedöma ett land efter antalet golfbollar. Golf erbjuder faktiskt bättre insyn i politiska och ekonomiska förhållanden än de flesta anar.
För många år sedan myntade skribenten Thomas Friedman "Teorin om de gyllene bågarnas konfliktförebyggande egenskaper" som betydde att länder med McDonalds inte slåss mot varandra (se artikel i New York Times från 1996: "Foreign Affairs Big Mac I"). Big Mac är dock inte den enda användbara indikatorn. Länder med många golfbanor tenderar att vara vänligt sinnade mot USA; stater som lägger ner golfbanor tenderar att vara de mest USA-fientliga.
Bra exempel är Vietnam och Venezuela. I Vietnam, som tidigare var bitter fiende till USA finns Ho Chi Minh Golf-leden som binder samman ett halvdussin golfklubbar och Vietnam är numera vän. Venezuela, ledd av den fientligt sinnade Hugo Chávez har däremot stängt flera golfbanor och hotat stänga ännu fler. I det stängda Nordkorea finns förmodligen bara tre golfbanor medan det demokratiska Sydkorea har 234.
Varför kan man förknippa golf med så många positiva trender? Det viktigaste är kanske att ett stort antal golfbanor speglar att det finns en stor och växande medelklass, som traditionellt utgör grunden för fungerande demokratier. Golfbanorna berättar också om samhällen med så hög produktivitet att där finns utrymme för fritidsaktiviteter och att medborgarna tar sin personliga säkerhet för given.
Artikel i Newsweek: "The Geopolitics of Golf", eller läs den här, översatt i Tempus nr 37 2009.
tisdag 15 september 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar