För knappt tjugo år sedan bröts de politiska banden av krig, men nu knyts nya, praktiska band mellan företag, yrkesutövare och enskilda personer, och det sker utan buller och bång. På ett toppmöte nyligen inom ramen för den "icke-allierade rörelsen" träffades Serbiens president Boris Tadic (till vänster) och Kroatiens president Stipe Mesic (till höger) och kom överens om att ländernas företag skulle samarbeta i konkurrensen med utländska företag.
Från Slovenien till Makedoniens gräns mot Grekland har människorna fortfarande väldigt mycket gemensamt även om de ogärna pratar om det. Jugoslavien är borta för alltid men i dess ställe har en Jugosfär uppstått. I denna exercerar soldater från fler länder gemensamt, brandmän samarbetar och alla håller möten tillsammans. Det regionala Samarbetsrådet i Sarajevo fungerar. De flesta talar samma språk med färre variationer. De gillar samma sorts mat och musik. Nästan en tredjedel av Montenegros handel är med Serbien. Bosnien är Serbiens största exportmarknad. Till och med de före detta jugoslaviska albanerna innesluts i Jugosfären. Först när det spelas fotboll träder olikheterna fram. Artikel i The Economist: "Former Yugoslavia patches itself together", eller läs den här, översatt i Tempus nr 36 2009.
Läs tidigare bloggar om Balkanländerna:
2008-02-16 Självständigt men knappast självstående,
2006-11-17 Vad är det för särskilt med Bosnien?
2005-11-26 Bosnien en monsterstat?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar