Jag blev riktigt glad när jag
läste kultursidan i Trelleborgs Allehanda. Inte att förvåna sig över eftersom det är min favoritkrönikör - sedan Crister Enander flyttat över till bl a Ystads Allehanda - Ann Heberlein som skrivit. Hon har läst Torbjörn Fagerströms (svensk författare och naturvetare) bok "Den skapande evolutionen - om vad evolutionsteorin innebär och inte innebär" och tar den som en utgångspunkt för att fundera över vad som är tillåtet att säga i vårt land och vad man absolut inte får säga. Man får inte ha evolutionära aspekter människan. Människan ska uppfattas som en produkt av sin omgivning. Utgångspunkten ska vara att alla människor föds som blanka blad, alla är lika och om den ene blir ett geni och den andre en mördare så beror detta på vilken uppfostran de fått och vilken miljö de levt upp till. Om någon begår våldtäkt beror detta på att han eller hon själva har utsatts för våldtäkt. Det "sociala arvet" sågs som en mycket viktig förklaringsfaktor redan på 60-talet. Det genetiska arvet däremot betraktades som mycket suspekt. I gamla Östtyskland skulle människan uppfostras att bli en socialistisk medborgare, vilket av många uppfattades som en mycket framgångsrik metod också i Sverige, vid den tiden och fortfarande av många idag.
Ann Heberleins artikel i Sydsvenskan "En obekväm sanning".
Evolutionen är inte politiskt korrekt - eller med andra ord - det politiskt korrekta är osanning. Man frågar sig varför? För att det passar politiken? Varför är sanningen så obekväm?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar