Alltsedan opinionsmätningar börjat visa siffror som tyder på att Sverigedemokraterna kan ha möjlighet att komma över den så kallade fyraprocentspärren i riksdagsvalet i september 2010 har politiker och mediaföreträdare diskuterat hur de ska förhålla sig till detta parti. Några har menat att SD ska "tigas ihjäl", det man inte hör talas om finns inte, och andra har menat att det tvärtom är viktigt att låta dem komma till tals med hopp om att de då ska visa sig inte vara något trovärdigt alternativ att rösta på.
Mona Sahlin som är ledare för den rödgröna trepartikoalitionen är orolig för att det kan bli svårt för socialdemokraterna att återta makten 2010 om där finns ett tjugotal representanter för SD i riksdagen. Och där har hon säkert rätt, många som röstar på SD är missnöjda arbetare som lämnat socialdemokraterna och inte finns det bland dem många som tycker att v och mp har en bra (invandrings)politik. Det kommer därför bli svårt för en röd-grön minoritetsregering att lotsa sina förslag genom riksdagen. Därför har Mona Sahlin en önskedröm; att spräcka Alliansen och få med sig C och Fp över till det röd-gröna blocket. Men enligt krönikören Douglas Brommesson som är universitetslektor i Statsvetenskap är ett sådant agerande alldeles fel taktik. Det stärker bilden av SD som ett parti att räkna med och som ett parti det därför kan vara värt att rösta på. Nej då är det bättre att göra som Fredrik Reinfeldt, menar Brommesson. Upprätthåll blockpolitiken och tydliggör skillnaderna mellan de två regeringsalternativen. Då mobilseras väljarna längs den etablerade höger-vänster skalan och det blir ett slöseri att lägga sin röst på ett udda parti som SD.
Se artikel i Trelleborgs Allehanda idag "Mona har fel, Fredrik har rätt".
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar