Evolutionen styr känslor och beteende

Jag är mycket intresserad av evolutionens teorier och imponerad av forskarnas förmåga att formulera hypoteset om orsaker till mänsligt beteende. Man menar att orsaken till att kvinnor fortsätter att leva efter de fruktsamma åren är att de kan hjälpa till att vårda sina barns barn vilket förbättrar barnens chanser att nå vuxen ålder. Det är således en anpassning till evolutionen. Fler barbarn når vuxen ålder och kan sprida sina gener vidare.
Vilken farmor eller mormor som helst skulle nog värja mot påståendet att hon behandlar sina barnbarn olika. Men om hon gör det beror det kanske på generna?
Det är ju ett genetiskt faktum att far- och mormödrar står närmare vissa barnbarn än andra beroende på hur X-kromosomen överförs från förälder till barn.
En farmors ena X-kromosom finns alltid hos sondottern men aldrig hos sonsonen.
En mormors ena X-kromosom överförs i hälften av fallen till ett av barnbarnen oberoende av kön.
Vi favoritiserar de barn och barnbarn som vi delar mest gener med. Detta är en hypotes som testades i en undersökning som omfattade befintliga data om 43 000 barns överlevnad i sju traditionella samhällen - från byar på japanska landsbygden och byar i Malawi till städer i Tyskland och Kanada - från 1600-talet fram till vår tid. Och hypotesen stämde väl in på resultaten. Far- och mormödrars effekt stämde perfekt överens med DNA. "Ju högre X-relation desto gynnsammare effekt har far - eller mormodern på barnbarnets överlevnad". Skrev forskarna i sin rapport.
Hur går detta till? Bästa gissningen menar forskarna är att barnbarn överför en signal om genetisk relation i form av likhet eller doft, som farmor eller mormor omedvetet använder för att fördela tid och intresse till olika barnbarn. Otroligt? Och vi vill så gärna tro att det är medvetna val vi gör, när vi bara reagerar på kemikalier eller synintryck. Ovh förresten, medvetandet finns det?
Läs mer i en artikeln på Newsweek,"An Evolutionary Edge: How grandmas may play favorites".