Hur stoppa jordklotets uppvärmning?

Plan A, att globalt sänka koldioxidutsläppen, tycks ta alltför lång tid för att förhindra den globala uppvärmningen. Den optimism som fanns försvann i och med att världens politiska ledare inte lyckades åstadkomma någonting från mötet i Köpenhamn i november 2009. Nu finns plan B, så kallad i en rapport från brittiska vetenskapsakademin i september 2009 över drastiska åtgärder som kan tänkas styra framtiden klimat. Den innehåller i huvudsak två sorters insatser: att skärma av solinstrålningen och att städa bort koldioxiden vi släpper ut.
Solstrålarna kan vändas bort med hjälp av olika sorters speglar i rymden. Havet kan gödas med järnsalter så att algerna konsumerar med koldioxid. Dessa former av geoengineering kan användas i väntan på nya tekniker för koldioxidneutral energiproduktion i stället för att använda fossila bränslen. Trovärdigheten för geoengineering har vunnits stegvis och science fiction stämpeln försvann nyligen.
För ekonomerna är de klimattekniska lösningarna klart att föredra. De är billiga. En av dessa förespråkare är den danske ekonomen Björn Lomborg som leder Climate Consensus Center i Köpenhamn tillsammans med ett femtiotal andra ekonomer, av vilka fem är Nobelpristagare.
Läs mer i Forskning & Framsteg nr 4 2010 s 20-24 eller på dess hemsida "Ska vi mixtra med klimatet?"

Låg trovärdighet för FNs klimatpanel

För många indier var varningen för att glaciärerna i Himalaya skulle ha smält bort till 2035 det starkaste argumentet för att bekämpa den globala uppvärmningen. Men man vet inte om detta är sant eller bara en bluff. Misstaget avslöjades av en kanadensisk geografiprofessor som heter Graham Cogley. Han är expert på glaciärer. Han visade att påståendet om de smältande glaciärerna inte hade stöd av vetenskapliga data. Kanske beror misstaget på att personer tillhörande panelen läste fel. År 2350 blev år 2035?
För en tid sedan erkände FNs klimatpanel (IPPC) att det var som Graham Cogley sa. Ordföranden i FNs klimatpanel Rajenda Pachauri (bild) erkände att man underlåtit att granska påståendet enligt de rigorösa vetenskapliga metoder som brukar användas men " hoppas att världens folk inte vilseleds av detta misstag". Indiens miljöminister Jairam Ramesh publicerade i november i fjol en undersökning som visade att inte alla glaciärer höll på att smälta och att en del i stället växte. Han håller på att skapa resurser för bättre indisk forskning om glaciärerna i Himalaya. Läs här: "India challenges Western data linking climate change, Himalayan melt".
Några veckor avslöjandet om bluffen hade mängder av e-post läckt ut från vetenskapsmän knutna till panelen. Dessa antydde att panelen medvetet undanhöll data från forskare, som inte delade panelens syn på klimatförändringen.
Pachauri avfärdar kritiken med att det är elaka människor: "Det kommer alltid att finnas en grupp människor som förnekar den globala uppvärmningen tills de är blåa i ansiktet. De är bara intresserade av att hålla fast vid sin slösaktiga och överdådiga livsstil".
Det kunde vara intressant att studera hur denne höge FV-chef själv lever sitt liv. Vem kan ha något förtroende för honom efter dessa uttalanden.

Artikel i Washington Post "U.N. climate panel chief: Error shouldn't derail global warming efforts in India", eller läs den här, översatt i Tempus nr 4 2010.

Vargömmer sig värmen?

Det varmaste året vad gäller genomsnittlig
global temperatur är 1998. Sedan har det blivit något
kallare. Detta är något som de meteorologiska datormodellerna
har svårt att förklara. Axiomet som alla av FN godkända
forksare utgår ifrån är ju att set ska bli varmare
och att temperaturen snart ska nå katastofala höjder
beroende på felaktig mänsklig påverkan. Nu hoppas
och tror därför forskarna på att det ska vända
igen detta året 2010. Nu är det dags för en rejäl
höjning. Men som alla har märkt så har året
startat med en ovanligt stark kyla och inget tyder på att
det vänder under de kommande veckorna.
Den som lever får se. Kunskapen om hur planeten jordens
temperatur förändras är fortfarande en stor utmaning
för vetenskapen.

Hadley Center som tillhör Storbritanniens meteorologiska
institut anser att det varmaste året sedan statistik började
föras är 1998. Skeptikerna hävdar då att
tolv år måste vara ett långt avbrott i en påstådd
stigande trend. Men meteorologinstitutet (MO) säger att datormodellerna
pekar på att 2010 blir ännu varmare än 1998. Ett
argument för detta är att Stilla havet håller
på att lagra värme som kan släppas ut i atmosfären.
Från 1998 till 2003 sögs stora mängder energi
upp av oceanerna trots att inte yttemperaturen steg. Det blev
alltså varmare även om man inte kunde mäta detta,
hävdar firskarna, åtminstone officiellt. Vad de skriver
i interna mail kan vara en annan sak.
En varm El Niño medverkade till rekordet 1998. Och sedan
har vi solen med sina cyklar. Solen var "i botten" 2009
och bör därför börja röra sig mot maximum
2010 menar MO.
USAs CERES-program antyder att jorden har absorberat mer energi
och reflekterat mindre de senaste åren i stället för
tvärtom. Det är ganska mystiskt.

Artikel i The Economist " No hiding place?", eller läs den här, översatt i
Tempus nr 2 2010

Världen har inte råd att avstå från kärnkraft

Nästa vecka ska världens länder, i Köpenhamn, försöka komma överens om hur man ska minska utsläppen av koldioxid och andra gaser med "växthuseffekt" och hur snabbt minskningen ska ske. En glädjande effekt av den rädsla många av världens ledare känner inför hotet att temperaturen ska öka och få havet att svämma över låglänta ö-länder som till exempel Maldiverna, är att den så förtalade kärnkraften - som ju är helt "koldioxidfri", åter kommit till heders som alternativ för energiproduktion.
Kärnkraften betraktades i många år som miljöfarlig, men nu stiger den fram som världens kanske mest otippade vapen mot den befarade klimatförändringen. Till och med en del miljöaktivister som förr kämpade emot kärnkraften, accepterar den nu. Från Kina till Brasilien byggs nu 53 nya kärnkraftverk. Antalet reaktorer som håller på att byggas är dubbelt så stort som för fem år sedan. Storbritannien som var först i världen med att bygga ett kommersiellt kärnkraftverk betraktar återgången till kärnkraft som ett effektivt sätt att minska på utsläppen av skadliga växthusgaser.
I stället för att kritisera den nya kärnkraftsvågen börjar en del miljöaktivister välkomna den. För några år sedan var Stephen Tindale, då Greenpeacechef för Storbritannien, anförare för en brigad aktivister som stormade ett kärnkraftverk i Storbritannien. Idag är han en av många miljöaktivister som ser klimatförändringen som det största hotet medan kärnkraften är en del av lösningen . Ett annat exempel är Michael Childs hos Jordens vänner i Storbritannien.
Artikel i The Washington Post "Nuclear power regains support", eller läs den här, översatt i Tempus nr 49 2009.