“Herrar på vift”

En riktigt trevlig sommarrevy presenterade Trelleborgsrevyn även i år. Bra sånger och ett bärande tema om än tämligen menlöst. Nästan en ny uppsättning mot i fjol, Sarah Thörnqvist, som alltid är ett säkert kort, var borta, liksom Joakim Kjellberg, Linus Ask, Anders Rufelt och Li Nilsson. Och Nils-Gunnar Snygg var borta och det kanske var lika bra efter hans framträdande i fjol. Den roll han hade då, bonden Gottfrid Bengtsson, blev mest en parodi med alla svordomar och hot och nya och gamla invektiv som han strödde omkring sig.
Nej, det blev bättre i år främst med alla ny “piggsvin” från den för övrigt snart avsomnade Piggsvinsteatern. Kanske främst Beatrice Merikanto som gjorde pigan Ellida Karlsson till en förförisk och självsäker ung dam, men också Magdalena Mononen, en prålig och högljudd fru Julia Nilsson. Och Magnus Christmar gör alltid säkra och roliga roller.
Huvudpersonen Aurora Bladlund, innehavare av Bladlunds livsmedelsaffär, spelades av Ulrika Christmar Stafström. Hon får besök av två skojare, “Adelsmannen” (Marcus Jönsson) och hans “betjänt” (Pierre Malmqvist, som jag saknade i fjol), som ska försöka lura fru Bladlund på pengar. Aurora Bladlund faller för adelsmannens rappakalja-språk och falska titel, och de unga kvinnorna för betjänten. Men det verkliga adelsfolket som reser “incognito” (Magnus Christmar och Magdalena Mononen) avslöjar falskheten och “Adelsmennen” auf und von Raubenknackwurst står där med byxorna nere.
Men till sist och som det ska vara i ett sommarlustspel, blir det happy end och alla får varandra. Bild överst till höger: Magnus Christmar, Magdalena Mononen, Ulrika Christmar Stafström, Marcus Jönsson, Pierre Malmqvist, Beatrice Merikanto, Sebastian Johansson och Therese Ersch.

Mina tidigare bloggar om Trelleborgsrevyn:
Se upp för katten (Für die Katz), 2011-07-08,
Hög klass på årets Nyårsrevy, 2011-01-07, “Jubel i år”,
När tocken gal, 2010-07-15.
Jubel i Parken, 2009-07-11, “När Jins Månsson skulle fria”,
Nyårsrevyn på Grand, 2009-01-12, Noll-noll-nie

Se upp för katten (Für die Katz)

Där finns ingen tydlig huvudperson, även om Alma Linén, innehavare av gästgivaregården och hennes granne, bonden Gottfrid Bengtsson, närmast kan betraktas som sådana. Alma spelas av Sarah Thörnqvist, som alltid är ett säkert kort, en bestämd person som är van att klara sig själv. Gottfrid spelas av Nils-Gunnar Snygg, också ett säkert kort men han får inte till det riktigt med denna roll. Han blir en parodi på sig själv med alla svordomar och hot och nya och gamla invektiv som han strör omkring sig. Det blir bara för mycket.
I stället får man glädja sig åt den alltmer skickliga Therese Erch som i likhet med Linus Ask svarar för många goda sång- och dansnummer. Och visst är Anders Rufelt kul, liksom Li Nilsson, båda tjänstefolk på gästgivaregården. Bild på ensemblen.
Humor, javisst, men något saknas i frånvaro av Pierre Malmqvist. Ingen kan ersätta honom när det gäller buskis. Närmast kommer Joakim Kjellberg som åtminstone är rolig när han låtsas dansa. "Für die Katz" säger man när man får alldeles för lite betalt när man gör någon en tjänst eller säljer en vara (det räcker bara till katten, skulle man kunna säga på svenska).
Och var kommer katten in? Det blir bråk mellan grannarna när Alma Linéns katt Jesper tar Gottfrid Bengtssons kycklingar. Gottfrid skjuter katten. Alma kräver Gottfrid på 100 kronor i skadestånd. Gottfrid vägrar betala. Men det var räven som tog kycklingarna och Almas katt kommer tillbaka livs levande.
Für die Katz är ett folklustspel av August Hinrichs i översättning av Sven-Otto Lindkvist. För sångtexterna svarar Sven Bjerstedt med den äran. Kul med nya texter till kända melodier.

Hög klass på årets Nyårsrevy

Hög klass på årets premiär av Trelleborgs revyn 2011 i regi av Nils-Gunnar Snygg. Samtliga i revygänget finns på bild till höger: I det glada revygänget syns stående: Håkan Widerström Sleman, Katarina Johnsson, Joakim Kjellberg, Pierre Malmqvist och Nils-Gunnar Snygg, och sittande Lisette Eriksson-Frisk, Alexandra Gonzalés och Sarah Thörnqvist.
Trelleborgspolitikerna kom lindrigt undan i år. "Ulf Bingsgård" ville hellre ha pensionärer i politiken eftersom med dem blev det inga diskussioner om ersättning för förlorad arbetsinkomst.
Mer vilt drevs det med centerns Patrik Holmberg som ville vinna röster i september genom att bada (halv)näck i fontänen på Stortorget.
Flera riktigt bra inslag:
Första aktens tre små grisar med Nils-Gunnar Snygg, Pierre Malmqvist och Alexandra González i rollerna som beskrev på ett åskådligt sätt förhållandena mellan Moderaterna, Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna före, under och efter valet 2010. Helt fascinerande var också Alexandra Gonzalés som klichétyngd tonåring - tillsammans med en "förstående" - men i verkligheten alltmer oförstående fader Nils-Gunnar Snygg. Bara det inslaget var värt inträdet.
Förväxlingsdramat "Sjukskriven" var också bra. Effektören där Pierre Malmqvist spelade huvudrollen var full av effektfulla effekter till ett Shakespeardrama i radion.
En bra och omväxlande blandning av sketcher, och av dans och sångnummer. Proffsig koreografi. Högt tempo gav inte utrymme för longörer snarare viss ömhet i applådhänderna.
Håller gärna med Kvällspostens Staffan Wictorin om att "mycket proffsigare än så här kan man inte begära av amatörer".

Personligen hoppas jag att nya Alexandra González stannar kvar många säsonger till. Vilken charm och engagemang! Särskilt nu när Therese Erch inte längre är med. Hon var den lysande stjärnan in sommarens När tocken gal.
Recension av Lars Thulin i TA den 6.1.
Artikel i TA den 30.12 "Okej att skämta om nästan allt".
Jag köpte min biljett på Gunillas Hemsy.
Här bokar du biljetter, Trelleborgsrevyn på facebook, Trelleborgsrevyns hemsida.