Seriesamlaren och översättaren Simon Lundström som dömts för innehav av japanska så kallade mangateckningar. Manga har olika innehållsgenrer, en är Hentai, pornografisk manga med
bland annat pornografi med innehåll av underåriga flickor (lolikon).
Lagstiftningen jämställer fortfarande tecknade fantasier och bilder av verkliga övergrepp på barn.
Brottsbalkens SFS 1962:700 16:e kapitel Om brott mot allmän ordning, 10:e paragrafen.
På DN Debatt den 3.8 hävdar Jens Liljestrand, litteraturvetare och författare, att barnporrlagen i fallet Simon Lundström har tillämpats på ett kulturfientligt sätt som omöjligen kan ha varit lagstiftarens syfte och som strider mot det allmänna rättsmedvetandet. Hans främsta argument är att inget verkligt barn har kränkts.
Och idag skriver straffrättsprofessorn Madeleine Leijonhufvud att barnpornografilagen bör enbart omfatta dokumenterade övergrepp på barn. Hon delar Piratpartiets krav på att serieteckningar inte bör vara barnpornografibrott.
Piratpartiet kräver I sitt nya kulturpolitiska utspel att lagstiftningen återgår till att enbart omfatta dokumenterade övergrepp på barn.
Hur är den allmänna opinionen, särskilt bland ungdomarna?
Kommer domen mot Simon Lundström att ge Piratpartiet vind i seglen bara en dryg månad innan valet? Blir det en utlösande faktor som kan ställa till det parlamentariskt och påverka regeringsbildningen efter valet?
