Kaffe med rån

Catharina Ingelman-Sundbergs bok "Kaffe med rån" är en ointressant skröna om äldrevård och gamlingars lust att hitta på något annat. Utgångspunkten är att Märtha, 82 år, ser på TV att de boende på fängelser har det mycket bättre än de som bor på servicehuset Diamanten. Dålig mat och trist bemötande, för lite motion och ständiga besparingar.Tillsammans med fyra andra, Snillet, Krattan, Stina och Anna-Greta, planerar hon ett brott för att hamna i fängelse. Någon typ av ekonomisk brottslighet, en liten kupp av något slag. De stjäl Renoirs Konversation och Claude Monets "Motiv från Scheldemynningen" värda många miljoner kr. Begär 10 miljoner för att lämna tillbaka dem.
Kommissarie Pettersson liksom kollegan Rolf Strömbeck står inför ett mysterium.
Visst är boken lite kul i början men blir sedan alltför upprepande och svårt att läsa vidare efter hälften och sista sidan kan jag bara inte nå. Osannolika episoder lavas den ena efter den andra. Blir aldrig spännande och inte särskilt humoristisk. Kanske kan den uppskattas av mer eller mindra dementa äldre damer på ett äldreboende om någon läser boken högt för dem.

Man kommer först att tänka på Karin Brunk Holmqvists böcker särskilt hennes första för 5-6 år sedan som var de bästa.
Men naturligtvis också Kalmarförfattaren Tomas Arvidssons bok Bakstöten där det också är äldre damer som begår brott inblandade.

Recensioner:
Erik Löfvendahl i SvD: "Trivsam skröna om senil olydnad",
Ingrid Bosseldag i GP: "Det räcker inte med en trevlig idé för att sno ihop en roman",
Lena Jeppsson i DAST: "Boken påminner om de berättelser Jan-Olof Ekholm skrev". Visst på en helt annan - låg - nivå och Ekholm bjöd också på kluriga deckargåtor.
Författarens hemsida.