Alliansen åter på väg mot seger

För fyra år sedan, den 14 september 2006, skrev jag en blogg med överskriften "Alliansseger på söndag!"
Då hade jag precis lyssnat på radionyheterna halv tio och fått veta att alliansen ledde över det socialistiska blocket med nästan 51 mot 45! Det var Demoskops väljarbarometer som då presenterades.
Idag kan man läsa på Svenska Dagbladets webbsidor att enligt SvD/Sifos mätning en vecka före valet leder Alliansen med 51,7 mot 42 procent för det röd-gröna blocket. Det känns lika säkert nu som då. Jag tar åter igen ut segern i förskott!
Läs mer här "Stark ledning för Alliansen".

Valpejl

Valpejl är en publik och sökbar databas/webbtjänst över samtliga kandidater som ställer upp i valet 2010 - i riksdag, landsting och kommun. Se SvTs Valsajt. Riksdagskandidaterna i de sju etablerade riksdagspartierna samt Sverigedemokraterna, Piratpartiet och Feministiskt initiativ har även fått ta ställning till 50 st politiska sakfrågor vilket gör dem matchningsbara i Kompassen. I Kompassen kan man ta ställning i 50 olika politiska frågor inom 12 olika ämnesområden och jämföra dig med hur kandidaterna för 10 olika partier har svarat. Jag gjorde detta och fick som resultat (se grafiken) att min uppfattning i dessa 50 politiska frågor stämmer väl överens med alla allianspartiernas riksdagskandidater. Med en viss övervikt för Moderaterna. Jag är en "Alliansmänniska".
De rödgröna partierna har jag däremot inte mycket till övers för. Allra minst med Vänsterpartiet.
Det förvånar mig att min uppfattning i dessa 50 politiska frågor stämmer klart bättre överens med Sverigedemokraterna än med de rödgröna. Och att jag är nästan lika mycket FI- som MP-anhängare. Jag skulle vilja dra den slutsatsen att de fyra Allianspartierna är mycket väl överens i de 50 politiska frågorna, klart mer överens än de rödgröna samt att Sverigedemokraterna i stor utsträckning är ett borgerligt parti.

Väljarindex: Stor Alliansledning

I går presenterade Svenska Dagbladet det senaste resultatet från Väljarindex.
Den visar att Moderaterna är det största partiet i Sverige nu så här några veckor innan valet. Vidare att Allians för Sverige har ett klart försprång framför den rödgröna samarbetsgruppen, 48 % mot 44,5 %. Och att små allianspartier har en hygglig marginal till den så fruktade fyra procents spärren. Om inget betydelsefullt och oväntat inträffar så kommer det att bli svårt för de rödgröna att hindra Alliansen från att styra Sverige ännu en mandatperiod. Minst en sådan behövs för att vända på den utveckling som de tidigare socialdemokratiska regeringarna har lett till. Men nu kan man ha hopp om framtiden och ett nytt Sverige som hör det 21:a århundradet till. Bort från det socialism-inspirerade 1900-talet! Äntligen!
Väljarindex väger samman resultaten från de olika opinionsinstituten för att på så sätt ge en bättre bild av hur stödet för de olika partierna egentligen ser ut.
SVT:s Väljarindex, som tagits fram av Svensk Opinion, sammanställer undersökningar från sex opinionsinstitut: Demoskop, Novus, Sentio, Sifo, Synovate och United Minds.
Genom att sammanställa flera olika instituts opinionsundersökningar kan man skapa en tydligare bild av hur det verkliga opinionsläget ser ut.

Alliansen ökar försprånget

Demoskops Väljarbarometer ger 50,9 procent till Alliansen mot 44,3 procent för det rödgröna blocket.
Mätningen bygger på 1117 telefonintervjuer gjorda under perioden 26 maj till 2 juni.
Moderaterna är störst av alla partier med sina 34,5 procent mot Socialdemokraternas 29,9 procent.
Alliansens tre "mittenpartier" får tillsammans 16,4 procent. Sverigedemokraterna får 3,3 procent och är åter utanför riksdagen.
Det är tydligt att socialdemokraterna förlorar mycket på att samarbeta särskilt med Vänsterpartiet. Socialdemokraterna drar egentligen mot mitten i politiken men under de senaste månaderna har partiet tvingats ta flera steg vänsterut i stället, för att tillfredsställa Vänsterpartiet och det kostar förlorade sympatier från mittenväljarna. Det blir inte lätt att ändra på och idag är det extra roligt att vara moderat och "alliansare".
Läs mer i Expressen.

"Nya Mittenpartiet"

Synovates väljarundersökning som presenteras idag den 28 maj och som gjordes under maj månad visar mycket glädjande resultat för Alliansen och särskilt för moderaterna.
De fyra borgerliga partierna får tillsammans 48,3 procent, mot 46,5 för de tre oppositionspartierna. Förra månaden ledde de rödgröna med hela 51,2-43,1. Både uppgången för de borgerliga och tappet för de rödgröna är statistiskt säkerställt.
32,5 procent skulle rösta på Socialdemokraterna - det sämsta resultatet på fem år liksom under Mona Sahlins tid som partiledare. S har tappat 2,6 procentenheter.
2 690 personer intervjuades i mätningen.
Läs mer på Sydsvenskan: "Alliansen förbi de rödgröna" och på DN: " Nu går alliansen om de rödgröna".

De tre mindre partierna i Alliansen ökar med 2,2 procentenheter och får tillsammans 16,5 procent. Både C och KD ligger farligt nära fyraprocents gränsen.
När man ser grafiken över väljarbarometern slås man av frågan varför inte de tre slår sig samman till ett liberalt mittenparti som skulle få en större maktposition än de var för sig har idag.
När man läser om stora europeiska partier så kallas/kallar sig de ofta för höger-mitten, eller mitten-vänster. Det tycks som om "mitten" vore en benämning som de tror attraherar många väljare.
FP, C och KD borde därför ha mycket att vinna på att slå sig samman och bilda "Nya Mittenpartiet". Frågan är om inte många väljare befinner sig just där. Allla spekulationer om "förlorade röster" på grund av "gränsproblem" skulle också försvinna.
Kanske skulle ett nytt miljöparti bli attraherat av detta, byta "sida" och därmed göra socialdemokraterna till ett betydelselöst oppositionsparti för lång tid framöver!
En självklar koalition av höger-mitten skulle sedan styra Sverige mot en långsidig förändring utan inblandning av anakronistiska socialister.

Inget nytt i gravallvarlig debatt

I går kväll hade TV2 partiledardebatt. Jag tittade på första halvan fram till klockan 21 men sedan fick det vara. Jag är klart mer intresserad av politik och samhällsfrågor i stort än TV-tittaren i allmänhet så jag frågar mig verkligen vilka det var som orkade följa hela debatten. Konkurrensen är stor med det otal trevligare sätt att fördriva kvällen på som andra TV-program, många har ju tillgång till ett otal antal kanaler, repriser i SvT-Play, hela utbudet av DVD-filmer, för att inte tala om Facebook och andra sociala medier. Eller läsa en god bok eller en bildande tidskrift. Jag tror att de som följer debatten är andra politiker men kanske främst mediafolk som har som yrke att skriva om och kommentera svensk politik. Men hur som helst, inte särskilt många. Inte tror jag att debatten sågs av många "vanliga" väljare. Nog om detta. Programledarna får godkänt men absolut inte mer, de lyckades aldrig få fram något oväntat svar, allt vad som sades var givet på förhand. Inte heller kunde de lyfta den gravallvarliga stämningen. I svensk politik finns inte plats för humor, inte numera i varje fall. Hela bunten partiledare såg gravallvarliga ut utom Lars Ohly och i viss mån Göran Hägglund. Övriga fem lade pannan i djupa veck och såg skyldiga ut inför motståndarlagets angrepp. Det gör inget bra intryck. Var fanns den uppsluppna glädjen i Alliansen inför valet 2006? Lars Ohlys ständiga småleenden gör säkert intryck på väljarna. En människa som ler är empatisk och kan inte ha fel, tror säkert många. Det bästa med Alliansens framträdande var enigheten som visades upp. Mona Sahlins ständiga men fåfänga försök att peka ut avvikande åsikter från enskilda partiet i Alliansen misslyckades helt. Sahlins försök att dölja den svaga sammanhållningen i sitt eget rödgröna experiment, med devisen "anfall är bästa försvar, var helt förgäves.

Kliv ner från de höga hästarna

den 17 september
Kliv ner från de höga hästarna
Ibland får jag en känsla av trycket från "det politiskt korrekta" har ökat de senaste åren. Moderaterna har erbjudit mycket nytt främst vad gäller att värna om den enskilde invidens rättighet att bestämma över sig själv och vardag. Detta är mycket bra och en ideologi som tilltalar mig till hundra procent. Men jag börjar fundera på om partiets presentation av sig själv som "den nya arbetarpartiet" - även om detta är helt korrekt, socialdemokraterna och den rödgröna gruppen har ju tvingats positionera sig som "bidragtagarna parti", tyvärr också lett till att man från socildemokraterna och vänstern tagit över och blivit de nya makthavare som nu bestämmer vad som är politiskt korrekt utan att ändra mycket på innehållet. Därför blir trycket idag "dubbelt".
I en artikel på DN-debatt idag skriver Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund bl a "I snart sagt varje hörn av Sverige har man börjat syna om förhållandena är ideologiskt riktiga; det skall undervisas, klandras och dirigeras. Ytterst handlar det om att folk har rätt att slippa bli besvärade av den politiska makten av den enda anledningen att de är vanliga".
Jag är ingen anhängare av kristdemokraterna, i annan mening att de troligen behövs för en fortsatt Alliansregering, men den meningen håller jag gärna med om. Liksom:
"Alla politiska diktat serveras förstås i toleransens namn. Men man märker sällan tolerans för folks rätt att leva som folk gör mest även när det står i strid med de ideologiska modellerna. Det är ett perspektiv som är som bortblåst i svensk debatt".
Detta är den ena sidan. Den andra är att många av de "vanliga" svenskar som inte känner sig bekväma med det ideologiska trycket går över till Sverigedemokraterna, och därmed riskerar vi ett verkligt kaos i demokratin efter valet 2010. Och det vore enligt min mening långt värre än att öka toleransen mot vanligt folk inom "det politiskt korrekta".
Det är också intressant att läsa den stora mängd kommentarer som följt på artikeln. Läs en del här.

Läs Hägglunds artikel här.

Småpartistrul i Alliansen

På Sveriges Radio kunde man idag höra att
alliansen är oenig om de s k papperslösas vård,
alltså människor som inte har personnummer och som
vistas illegalt i vårt land. De tre små partierna
i Allians för Sverige vill i princip ge alla som befinner
sig inom Sveriges gränser samma vård oberoende av om
de kommit hit på legalt sätt eller inte. Moderaterna
däremot tycker att de som inte ens har rätt att vara
i Sverige inte ska ha samma rättigheter som alla andra.

En annan stötesten för alliansen är förslaget
om försörjningskrav. Det innebär att den som kommer
till Sverige måste ha jobb och bostad innan han eller hon
får ta hit sin familj. Här finns redan en utredning,
och migrationsminister Tobias Billström låter hälsa
att det kommer att finnas ett färdigt förslag för
riksdagen att ta ställning till i november.

Sjuksköterskan Chatrine Pålsson Ahlgren, gruppledare
för Kristdemokraterna i socialutskottet och Lars Gustafsson,
talesperson i flyktingfrågor för Kristdemokraterna
är emot också detta åtminstone om det finns barn
inblandade. Det handlar om värderingar menar de.

För egen del känner jag mer för att dela värderingar
med vår utmärkte migrationsminister Billström
och har förtroende för hans förmåga att antingen
hitta ett gemensamt förslag som alla allianspartierna kan
enas om alternativt komma med ett eget förslag för moderaterna
att gå ut i valet med. Jag är övertygad om att
moderaternas mer restriktiva politik på detta området
tilltalar väljarna bättre än t ex sjuksköterskan
Chatrine Pålsson Ahlgrens.

Min
blogg på egen server!

Läs andra bloggar på: Intressant
och på Nyligen.