Där väljarna finns...

Det gäller att vara där väljarna och de blivande medlemmarna finns. Som här på färjan mellan Mukran och Trelleborg lördagen den 22 september. Där vi njuter av en delikat och näringsriktig buffet. Den annars ofta långtråkiga hemfärden gick snabbt i sällskap med Ingrid Tunestål, sekreterare i styrelsen för Vänskapsförbundet Sverige-Tyskland och Karin Nilsson som anmält sig till höstens Senior Sport School som redan kommit i gång i tisdags den 25 september. Och där fick jag, och mina “assistenter” Sten Andersson och Marianne Ahlgren, som redan arbetar för partiet, tillfälle att träffa Karin tillsammans med ett tjugotal andra förväntansfulla damer och herrar i övre medelåldern. Lika många väntar på sin tur till våren. Varför inte blivande aktiva seniora valarbetare 2014!
Bild på Ingrid, Karin och mig.
Blogg för Senior Sport School i Trelleborg.

En torsdag i juli 2012

Gick ner för att boka tvättid – exakt två veckor sedan sist – och träff på första försöket. Det blir fyra maskiner idag, brukar vara två, extra med mörka och ljusa handdukar.
Kastade sopor i miljöhuset, sorterade i tidningar, plast och metall. Förbluffande hur många plastförpackningar det blir på kort tid, liksom tidningar + reklampapper. Sedan december sorterar vi också matavfall separat inom bostadsrätten Högalid. Blir mest grönsaks- och fruktskal och kaffesump, det andra äter jag upp. Sopsortering ger mening i livet.
Pluggade tyska en stund, sedan jag blev ansvarig för “PR” i styrelsen för Vänskapsföreningen Sverige-Tyskland, skaffade jag mig en internetkurs som heter Babbel. Kan vara ett trevligt tidsfördriv ibland.
På kvällen sände TV2 faktiskt en film på tyska – hur ofta händer det – Emmas lycka. Den var mycket bra. Det skulle jag behöva oftare för mina studier. Emmas Glück. (se bilder)
Det är regn i luften, men vinden är borta, det blir en cykeltur till Skegrie innan kvällen. På hemvägen kom solen. “Med vinden och solen i ryggen” – och en fullpumpad cykel.
Trelleborgs Allehanda lyfter sig själv i håret. Lagom till lunchen: En artikel om Kivik Art Center “Modlös reträtt” men främst en presentation av två intressanta böcker. Amy Waldmans “Paradisträdgården“, enligt Sune Johannesson årets bästa bok och P C Jersilds “Ypsilon” om rätten att själv få bestämma över sin död. Kommer i augusti.
Vad hände mer? Min yngsta dotter ringde och önskade sig ett rejält bidrag till en ny åkgräsklippare. Ett så behjärtansvärt ändamål kan man inte motstå.

Årsmöte ett

Vänskapsföreningen Sverige-Tyskland (VFST) höll årsmöte i veckan. Det är det tredje jag varit med på. 2010 var jag nybliven medlem, 2011 blev jag suppleant i styrelsen och 2012 blev jag vice ordförande. Främst med ansvar för PR och webbsida.
Nästa alla var redan samlade i Trelleborgssalen i Parken när jag anlände en kvart innan mötet började. Jag fick genast trevliga bordsgrannar, Harriet Welin, Ingemar Green och Birgitta Forslund.
Monica Rosenqvist höll ett anförande och tackade för det förtroende som årsmötet visat henne. Hon hade tvekat länge inför uppgiften att bli ordförande för vänskapsföreningen Sverige-Tyskland men till sist givit efter för Birgits envishet och uppmuntran att acceptera utmaningen. Birgit Holmberg var sammankallande i valberedningen. Monica betonade också hur viktigt det är med alla medlemmars stöd och engagemang när det gäller att utveckla föreningens verksamhet. Utan detta fungerar inte ens den bästa styrelse eller för den del dess ordförande.
Drygt sextio av föreningens 250 medlemmar hade mött upp i Parken där det förutom traditionella årsmötesförhandlingar bjöds på en lyxig räksmörgås med öl eller vatten och därefter kaffe och kaka och förstås musik. Av George Ilie och hans syster Victoria, båda ursprungligen från Rumänien som framförde ett arrangemang för två violiner med bakgrundsmusik från en jättestor CD-spelare.

Givande kvällsutflykt

Torups slott har en lång historia av statare. Först 1945 avvecklades detta system för anställning av lantarbetare. Vi bjöds in till "Långan", ibland kallad "Käringaträtan", ett bostadshus för statarna och deras familjer.
Museichef Barbro Frankie berättade på ett humoristiskt sätt om denna intressanta - och ganska förskräckliga - epok i Sveriges historia. En del av vårt kulturarv. Hon var mycket pedagogisk och illustrerade sin beskrivning av Karl och Karlas liv mycket åskådligt med leksaksfigurer.

Vi fick också lära oss hur "förstrumpning" användes som barnbegränsningsmetod.
Därefter åkte vi till Caféet på Aggarps Tunnbrödsbageri och fick oss en smaklig tunnbrödsrulle med fyllning och en öl. Vi lärde oss också mycket om hur man bakar tunnbröd på äkta norrländskt sätt och att skillnaden mellan mjukt och hårt tunnbröd är tre sekunder. Det mjuka bakas sju och det hårda tio sekunder i den 450 grader varma ugnen. Vi bjöds på en trevlig miljö och en vänlig bagare.
Jag bjöds på skjuts från Anderslöv av Helge och Anna Olsson och tur var det för jag hade nog inte hittat till statarmuseet på egen hand.
Utflykten var i Vänskapsföreningen Sverige-Tysklands regi.
Statarmuseets hemsida. En artikel om statarmuseet: Här bevaras statarnas historia. Tunnbrödsgården i Aggarp.