Detta är den andra boken av de så kallade Brontë-systrarna från mitten av 1800-talet. Nu är det Anne Brontës tur med boken om Agnes Grey. Anne var den yngsta och minst uppmärksammade av de tre författarna Brontë.
Förra boken jag läste i bokcirkeln på Trelleborgsbibliotek som så föredömligt leds av Skegriebibliotekarien Linda Boström var Charlotte Brontës Jane Eyre. En kvinnlig utvecklingsroman från viktoriansk tid.
Nu är det lilla syster Annes tur. Hennes bok har inte översatts till svenska tidigare.
Det händer inte så mycket i boken men mitt mest bestående minne av boken är kärlekshistorien mellan guvernanten Agnes Grey och prästmannen och sedermera kyrkoherden Edward Weston. De fattar tidigt tycke för varandra. Deras blyghet och oförmåga att tydligt ge uttryck för sin alltmer växande ömsesidiga kärlek gör att det blir en lång bok. Anne Brontës vill visa alla turer fram och tillbaka och gör långa bveskrivningar om hur hon fantiserar kring Edward Westons sätt att förhålla sig till henne. Först sedan hennes far dött och hon försiktigt presenterar Edward Weston för sin mor börjar det hända något. Det blir bröllop, äktenskap och snart är de föräldrar till tre barn. Men då har Agnes Grey redan för länge sedan slutat skriva dagbok.
visar sin storhet i att inte väja för obehagliga ting som djurplågeri av grövsta slag och misären i överklassens arrangerade äktenskap, men tillåta en gammal fattig arbetarkvinna att sitta vid sin kolbrasa och diskutera teologiska spörsmål.
Anne Brontë skrev ytterligare en roman, ”Främlingen på Wildfell Hall”, i vilken hon utan försköningar skildrade ett alkoholistäktenskap, Den blev hennes sista fullbordade, hon dog redan 1849 vid 29 års ålder.
Recension i Svenska Dagbladet 2009 "Skarp kritik av överklassfasoner".
Läs den på originalspråk här.
En bild på huset där de tre systrarna föddes i Thornton, England.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar