Det roliga tragglandet

Att lära något om och om igen, att repetera något man redan lärt sig tills det sitter perfekt är en ren njutning. Att ”traggla” är roligt. Liksom att känna att man behärska något perfekt. Att lära någonting utantill så att jag kan repetera det för mig själv när som helst jag vill är en njutning och gör livet gladare. Det ger mening i livet. Att ställas inför utmaningar som upplevs som alltför svåra ger däremot ingen glädje utan ångest. Det senare tror jag tyvärr att många elever upplever i skolan idag.
Därför är det verkligen roligt att läsa om läsforskaren Ulrika Wolff och hennes undersökningar. Ulrika Wolff testade en metod att strukturerat och intensivt plugga ljud och bokstäver med 9-åringar som hade lässvårigheter.
Den tolv veckor långa nya undervisningen förbättrade märkbart elevernas resultat i jämförelse med en kontrollgrupp.Hon använde en mycket strukturerad och grundläggande pedagogik. Allt i syfte att automatisera läsningen hos eleverna. Varje dag upprepade man samma eller liknande övningar. Ändå upplevde både elever och lärare att undervisningen var rolig.Det man gjorde var att i 45 minuter varje dag i tolv veckor träna det som kallas fonem-grafem-kopplingen (det vill säga sambandet mellan ljud och bokstav), läsförståelse, ordavkodning och läshastighet.

Läs hela artikeln här.
Läs mer om Ulrika Wolffs studie i hennes slutredovisning:
Strukturerad läsundervisning med fonemisk medvetenhet som grund för barn med läs- och skrivsvårigheter. (pdf-fil)