Äspöfestivalen - efteråt

Äspöfestivalen, ett försök att sprida musikkultur på Söderslätt blev en stor framgång. Mina förväntningar överträffades med råge och alla eventuella fördomar krossades utan pardon. Scenen låg på en nytröskad åker med vida utsikt över den skånska slätten. En häftig regnskur blötte ner under förmiddagen men när arrangören och Singer-songwriter Viktoria Ahlberg inledde hade solen kommit tillbaka och fortsatte att värma. Lotta Wenglen sjöng och ackompanjerade sig själv på akustisk gitarr. Hon inledde med en smäktande 60-tals låt som fick stora applåder och fortsatte sedan med eget matariel med en stark och njutbar röst. Efrter en skojig frågesport med tipsfrågor att fylla i kom sedan DunDun, ett nybildat "psykadeliskt superband" med bland andra Magnus Sveningsson och Lasse Johansson från Cardigans. Sjöng gjorde Christine Owman (soloartist) och Erika Rosén (båda på bild), där särskilt den första var strålande. De kunde gärna ha spelat hela kvällen.
Programmet fortsatte sedan med Neil Younginspirerade Arcane Willow med häftig och hög musik. Innan Christine Owman kommit i gång med sin show - där fanns en del tekniska problem - var klockan redan nio, mörkret hade sänkt sig i höstkvällen och jag travade hemåt de 400 meterna till Gränsbo medan festen ännu pågick. Mycket nöjd och överväldigad.
Fler bilder på Facebook.
Artikel i Skånska Dagbladet: Musikfestival i Äspö kan bli tradition.