För drygt tre år sedan läste jag Gabriella Håkanssons senaste bok "Hjärnmänniskan". Sedan dess har jag varit nyfiken på hennes tidigare bok "Fallet Sandemann" som kom fem år tidigare, 2002.
Är detta en parodi på agentromaner, som fler recensenter menar? Koder och anagram, pseudonymer och dubbelgångare. Eller en beskrivning av en absurd form av åldringsvård där den förmenta viljan att göra människor väl leder till ett fruktansvärt elände? Eller handlar boken om vad som är manligt/kvinnligt? Det "feminina konceptet". Om hur kläderna ger kvinnan både hennes egna upplevelser och avgör hur andra uppfattar henne? Särskilt viktiga är de högklackade skorna som ger kvinnans kropp en särskild S-kurva och ett feminint rörelsemönster.
Filosofer, matematiker och andra vetenskapsmän ägnar sig så helhjärtat åt sin verksamhet att de glömmer allt annat i livet, de letar förtvivlat efter det ouppnåeliga "das Ding an sich". "De drivs av ett lika outsläckligt som vansinnigt begär att finna svaret på livets gåtor, på tillvarons outhärdliga mysterium", heter det i boken.
Många drabbas redan i medelåldern av en mystisk sjukdom och hamnar på Hilberts Hotel i "det tomma hörnet" i den saudiska öknen. Det drivs av madame Qlan van der Risk tillsammans med den vietnamesiske dvärgen Chang.
Bokens jag är en ung kvinna. En kvinnlig agent under pseudonymen Anabel Shank. Hon arbetar på Femte Internationella Säkerhetsroteln i London. En agent, Sandemann - eller Maksim Ellington, en av hans pseudonymer, har gått under jorden i Lissabon. Anabel Shank ska tillsammans med Korowski, alkoholist med spelmani och snart 65 år hämta hem Sandemann. Anabel är en Lisbeth Salander typ, det är bokens (enda?) styrka.
Sandemann reser tillsammans med Erik Bäcklund, schackspelaren, som skriver den "hypnagoga dagboken", om världen mellan sömn och vaka. Anabel är chockerad över Sandemanns "vederstyggliga vanföreställningar om könet och världen", hans sjukliga självstympningar - den brända svarta tungan - hans kallhamrade tillvägagångssätt med Erik Bäcklund.
Vad är det som utspelar sig i "Mugamman", den stora statsförvaltningsbyggnaden i Kairo. Är det därifrån "exekutörerna" styrs.
En lång bok, nästan 500 sidor, äntligen är jag klar.
Läs baksidestexten.

Recension i Dagens bok Labyrintartad resa till mörkrets hjärta av Rikard Liljenskog.
I Kristianstadsbladet En hjältinnas dubbla kamp av Ann Lingebrandt. Läs den!