Inga olympiska medaljer så långt

Vinterolympiaden i Vancouver har startat. Tidsskillnaden med Sverige är stor så sprinttävlingen i skidskytte för damer startade klockan 2200 i går kväll svensk tid. Och kanske lika bra det eftersom förhoppningarna om svenska medaljer redan första tävlingsdagen kom på skam. Våra två eminenta skidskyttar, Helena Jonsson och Anna-Karin Olofsson-Zidek, träffade tavlan bra. Helena med alla tio skotten och AKO nio av tio. Men det gick långsamt i skidspåret. De hängde inte alls med de främsta. Blev 12:a resp. 20:e. Det gick trögt. Var det skidvallan som spökade? Men varför gjorde då den tredje svenskan, Anna-Maria Nilsson (bild) sitt bästa resultat någonsin, slog AKO och slutade på en 16:e plats. Se hela resultatlistan.
Bättre gick det med det svenska damlandslaget i ishockey som säkert körde över Schweiz med 3-0. En bra dag på jobbet hade spelarna, däribland min frus kusinbarn, Maria Roth. Maria Roths hemsida.
Den tredje grenen Sverige hade representant i var 5000 meter skridsko där Johan Röjler blev 21:a i sin tredje olympiad. Ingen imponerande prestation. I Turin 2006 kom han 12:a. Se hela resultatlistan.
För mig som följt skridskoåkning noga sedan tidig skolålder var det intressant att läsa resultatlistan. På 10e plats kom Sverre Haugli från Norge. Hans namne Sverre Haugli (farfar kanske) tog bronsmedalj på samma distans i olympiaden i Oslo 1952! Han var samtida med Hjallis Andersen och Sveriges Carl-Erik Asplund.
I kväll är det dags för herrarnas sprinttävling. Björn Ferry, startnummer 26.

Officiell hemsida för vinterolympiaden i Kanada. Sveriges olympiska kommitté. Läs mer om Sveriges placeringar i tidigare vinteromlympiader.

Bättre bo kvar hos mamma

Mer än hälften av alla italienare i åldrarna 18-34 år bor fortfarande hos föräldrarna. Detta faktum har fått en minister i den italienska regeringen att föreslå en ny lag, som tvingar "bamboccioni" - mammas pojkar och flickor - att flytta hemifrån vid 18-års ålder. Problemet är att välfärdsförmånerna i Italien är mycket lägre än i de flesta andra europeiska länder och därför behöver många ett stöd från familjen. Det finns inget studiestöd för de som läser vid universiteten. De flesta bor hemma tilld de är klara med studierna. Många gamla föräldrar uppskattar systemet med "bamboccioni". Själv bodde de som unga på samma sätt och nu känner de sig trygga med en eller flera yngre personer i hushållet. Ingen betraktar det som något ovanligt i Italien varken bland de unga eller äldre.
Artikel i The Guardian "Why Italy's mamma's boys can't cut the ties", eller läs den här, översatt i Tempus nr 5 2010.

Nästan vårkänslor

I dag fick jag nästan vårkänslor. Det är ljuset och det relativt sett milda vädret. Temperaturen ligger kring noll, solen skiner från en helt klar himmer och barometern går mot högtryck. Vågar man hoppas på att Söderslätt fått sin beskärda del av den kalla nederbörden för den här gången?
För första gången på länge kunde jag glädjas över att se jetplanens långa kondenssläp gå kors och tvärs över himlen. Ocn solglasögon är ett måste, allt är så vitt så vitt.

Klimatförändring eller istid

I år har januari slagit rekord lite överallt som den kallaste månaden i mannaminne. Särskilt här i sydligaste Sverige, på Söderslätt, är det mycket ovanligt med minusgrader även på vintrarna. Och så mycket snö som kommit. För tillfället snöar det inte och har inte gjort det på snart två dygn, men vallarna ligger ämdå höga och väglaget är besvärligt. Kallt och snöigt har det varit ända sedan slutet av klimatkonferensen i Köpenhamn i mitten av december.
För precis ett år sedan, den 4 februari 2009, skrev jag en blogg med rubriken "Vårkänslor". Vårblommorna stod decimeterhöga och jag solade i vårsolens glans. Som klimatet kan förändras på bara ett år!
Global uppvärmning förvandlades snabbt till fruktan för en ny istid. Men frukta inte, FN-experterna säger att år 2010 ska bli det varmaste i historisk tid. Senast var det 1998. Kanske deras sista halmstrå, sedan är väl deras förtroendekapital slut. Dags att byta datorer kanske, eller är det kanske programmerarna och tidsserieanlytikerna som ska bytas ut.

Blodshämnd också i Malmö?

I en artikel i Trelleborgs AAllehanda den 1.2 kan man läsa att det finns två falanger i Malmös "gängvärld". Vi kan kalla dem för A och B. Varje "gäng" har en ledare. Ledaren för A har (hade) en bror som är (blev) 23 år. Vi kan kalla honom för Broder A. Broder A mördades i somras. Ledaren för B har (hade) en bror, som blev 26 år. Vi kan kalla honom broder B. Broder B sköts ihjäl på Stortorget i Malmö i söndags morse klockan 03.15. "Rena avrättningen" säger ögonvittnen. Polisen tror, enligt TA, att mordet kan vara en "vedergällning" för mordet på broder A. Två män ur gänget A har gripits misstänkta för mordet. Polisen fruktar nu nya "blodshämnder".
Kan vi nu inom snar framtid vänta oss att en släkting till broder B kommer att hämnas på någon från familjen A. Och så vidare, medan Malmös alla polisresurser används för att söka spåra upp gärningsmännen. Jag kommer att tänka på en bok jag läste för tag sedan om blodshämnd i Albanien. En bok av Ismaïl Kadaré som heter "Grymma April".
I Albanien, främst i den norra delen på högplatån, rrafsh, råder lagar som står över polis och alla andra myndigheter. Lagen kallas Kanun, en samling regler enligt sedvanerätten som kräver att om någon begår en ogärning mot en familj eller klan ska hämnd drabba gärningsmannens familj eller klan.
När jag läste boken undrade jag hur det står till med sederna hos de albaner som bor Kosovo? Och hos de många familjer som flyttat från Kosovo till Västeuropa och till Sverige. Tillämpas också här blodshämnd intill tredje eller femte generationen? Kanske har vi fått svaret på den frågan nu?
Det så kallade "Gängkriget" i Malmö står mellan två nätverk, M-falangen och K-falangen. Under de dryga två år som de bekämpat varandra har flera personer skjutits ihjäl, sprängladdningar utlösts och skott riktade mot falangmedlemmar av misstag träffat Malmöbors bostäder.
I Sydsvenskan kan man läsa att "Närmare 50 personer ingår i det kriminella nätverk där falangerna M och K står mot varandra. Grovt räknat finns cirka 25 personer på vardera sidan. De har det gemensamt att de är unga män och har varit inblandade i kriminalitet sedan tonåren. De har vuxit upp tillsammans och känner varandra och umgås över falanggränserna".
Det är också lätt att man får associationer till det "krig" som rasade mellan två familjer/klaner i Malmö för 3-4 år sedan. Är det nästa generation som är på gång? Ja vad ska man tro. Henlighetsfullheten råder i tidningsvärlden.
Mångkulturell släktfejd i Malmö och Kurdisk släktfejd går vidare i Malmö.
Läs mer i Expressen.

Mord på biblioteket

Jag har tidigare (oktober 2008) skrivit om Elise Dufva och hennes bok "Döden öppnar dörren" som kom 1956. Det var hennes andra bok. Hennes första skrev hon 1952. Den heter "Mordet på Cristina". Elise Dufva som är pseudonym för Gurli Taube.Gurli Taube levde mellan åren 1890 och 1980 och var en välutbildad akademiker, fil. lic..Hon arbetade på Uppsala universitetsbibliotek och publicerade många lärda historiska verk. Deckarna handlar om en ung bibliotekarie Aina Björkfors, hennes familj och hennes vänskap med poliskommissarie Birger Allén. Birger Allén har hjälp av sin stiliga och välbyggda assistent poliskonstapel Dumont.
"Mordet på Cristina" handlar om mordet på en bibliotekarie, Vera Magnusson, på Cristina-biblioteket i Uppsala. På biblioteket finns donerat en ovärderlig samling, den Grawenschiöldska, av bl a gravyrer och kopparstick. Vera Magnusson upptäcker att flera av dessa försvinner från biblioteket. Hon misstänker en av sina kolleger
och tar henne på bar gärning vilket blir hennes öde. Hennes banekvinna visar sig vara en verklig massmörderska som bokstavligen går över lik för att nå sitt mål i livet, bli vara förmögen och framgångsrik. En bra beskrivning av en känslolös psykopat, vacker, elegant, kan föra sig väl och blir omtyckt av alla. Fina och detaljerade personbeskrivningar.
Det är första gången som Frälsningsarmén är med i en deckare.
Läs mer om bokens innehåll här. Läs den avslöjande storyn här.

Inget nytt i gravallvarlig debatt

I går kväll hade TV2 partiledardebatt. Jag tittade på första halvan fram till klockan 21 men sedan fick det vara. Jag är klart mer intresserad av politik och samhällsfrågor i stort än TV-tittaren i allmänhet så jag frågar mig verkligen vilka det var som orkade följa hela debatten. Konkurrensen är stor med det otal trevligare sätt att fördriva kvällen på som andra TV-program, många har ju tillgång till ett otal antal kanaler, repriser i SvT-Play, hela utbudet av DVD-filmer, för att inte tala om Facebook och andra sociala medier. Eller läsa en god bok eller en bildande tidskrift. Jag tror att de som följer debatten är andra politiker men kanske främst mediafolk som har som yrke att skriva om och kommentera svensk politik. Men hur som helst, inte särskilt många. Inte tror jag att debatten sågs av många "vanliga" väljare. Nog om detta. Programledarna får godkänt men absolut inte mer, de lyckades aldrig få fram något oväntat svar, allt vad som sades var givet på förhand. Inte heller kunde de lyfta den gravallvarliga stämningen. I svensk politik finns inte plats för humor, inte numera i varje fall. Hela bunten partiledare såg gravallvarliga ut utom Lars Ohly och i viss mån Göran Hägglund. Övriga fem lade pannan i djupa veck och såg skyldiga ut inför motståndarlagets angrepp. Det gör inget bra intryck. Var fanns den uppsluppna glädjen i Alliansen inför valet 2006? Lars Ohlys ständiga småleenden gör säkert intryck på väljarna. En människa som ler är empatisk och kan inte ha fel, tror säkert många. Det bästa med Alliansens framträdande var enigheten som visades upp. Mona Sahlins ständiga men fåfänga försök att peka ut avvikande åsikter från enskilda partiet i Alliansen misslyckades helt. Sahlins försök att dölja den svaga sammanhållningen i sitt eget rödgröna experiment, med devisen "anfall är bästa försvar, var helt förgäves.