Vid den socialdemokratiska nomineringsstämman röstade medlemmarna för att en annan jämnårig kvinna skulle ta Lisbeth Gisselquists plats på fullmäktigelistan. Hon skulle alltså flyttas ner ett steg. Detta ledde till att hon hoppade av fullmäktigelistan helt och hållet. Nu har hon "talat" ut i pressen. Läs mer i dagens Trelleborgs Allehanda. Gisselquist känner sig utmanövrerad.
Samma sak hände på Moderaternas nomineringsstämma häromsistens. Där blev två personer bortröstade till förmån för andra medlemmar. Den ene valde att direkt lämna mötet och lämna fullmäktigelistan, den andre satt kvar och tog skymfen att om och om igen flyttas ner på listan till förmån för andra partikamrater. Den senare har sedan lämnat partiet och gått med i det nystartade Söderslättspartiet.
Det som förvånar mig är att förtroendevalda politiker inte förstår att mycket kan hända på fyra år. Det tillkommer nya medlemmar och kanske ens egna insatser under den gångna mandatperioden inte har varit de bästa. Dessutom har samhället förändrats, tänk bara på den explosiva utvecklingen av IT-sektorn under fyra år, och andra partimedlemmar kanske har erfarenheter och talanger som bättre passar förändringarna. Väljarnas preferenser kanske har föändrats. Konstigt vore det väl annars.
Jag ser det som uttryck för grav egoism att då inte ställa sin plats till förfogande till förmån för de partier man säger sig ha tjänat så väl under långa tider utan bara tänka på sig själv. En grogrund för politikerförakt är detta misstänker jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar