Fladdermusmannen

Jo Nesbøs bok "Fladdermusmannen" skulle jag aldrig ha läst färdig om det inte vore för att den ingår som en del i en bokcirkel som Trelleborgs Bibliotek erbjuder våren 2010. Jo Nesbø är den norske rockstjärnan som blev författare. Fladdermusmannen är hans första bok. Bokens titel anspelar på att fladdermusen är aboriginernas symbol för döden. Han skrev den 1997 (på svenska 2000) och sedan dess har det kommit ytterligare nio kriminalromer översatta till svenska, senast "Pansarhjärta", 2010. Huvudpersonen är antihjälten Harry Hole, en alkoholiserad polis, som en verklig Wallander typ. Fladdermusmannen fick priset "Glasnyckeln" för bästa nordiska kriminalroman, 1998. Samma pris erövrade 2003, den isländske författare Arnaldur Indriðason, för Kvinna i grönt. Han är också med i bokcirkeln med sin bok Glasbruket.
Harry Hole skickas till Sydney i Australien för att vara behjälplig med att hitta sin landsmaninna, Inger Holters mördare. Han misslyckas gruveligen då han orsakar en ung svensk kvinnas död. Han tas emot av Andrew Kensington som har bred näsa och krulligt hår. Han är aborigin. Eller "australien Negro" som Hole säger. En vän till Kensington, aboriginen och boxaren Robin "The Murri" Toowoomba spelar en stor roll i boken.
Boken är alldeles för lång. Det finns för mycket om aboriginernas historia. Långa sagor och skrönor berättas. Mycket om homosexualitet och transvestiter. Våldsamma sporter. Alkohol och tunga droger. Blod och våld. Undersöka ondska, ondskan på ett personligt plan. Har vi alla sadism i oss? Det tror jag, i olika grad, säger Jo Nesbø.
Ingen spänning alls förutom möjligen de sista 50 sidorna. Men då är det så dags sedan man tvingats ta sig igenom de första 300 sidornas transportsträcka.
Artikel i Dagens Nyheter: "Rockaren som blev deckare".
Recension i SvD "Nesbø omfamnar klichéerna".