Flickor är en handelsvara i Niger

Niger har den högsta frekvensen barnäktenskap i hela världen. Hälften av alla flickor gifter sig före 15 års ålder. En del är inte äldre än sju. Den väl tilltagna brudpengen som föräldrarna – pappan – får är lockande. Niger har en av världens snabbast växande befolkningar. Den genomsnittliga kvinnan i Niger har fler än sju barn, den högsta fertiliteten i världen.
Nigers regering har infört lagar som förbjuder äktenskap för 15 års ålder men dessa står sig slätt mot sekelgamla traditioner och konservativa religiösa åsikter.
I många fattiga samhällen i Afrika och södra Asien betraktas flickor som en handelsvara som gifts bort till välbärgade familjer. Det anses också viktigt att de gifter sig tidigt så att de har oskulden kvar och därmed värda mer. Rädda barnen konstaterade att numera är Niger det sämsta landet på jorden att vara mor i. Tidigare var det Afghanistan. I Niger går en flicka fyra år i skolan och vart sjunde barn dör före 5 års ålder.
Den rådande matkrisen i stora delar av Sahelregionen ökar risken för barnäktenskap.
En tidigare blogg om Niger: “För många munnar att mätta”, 2010-05-12.

Läs artikeln i The Washington Post “In Niger, hunger crisis raises fears of more child marriages“, eller läs den här, översatt i Tempus nr 29/30 2012.

Kaos i ökensanden

I stora delar av Sahel söder om Sahara råder anarki. I Mali kämpar kuppmakare mot den förra regimens anhängare, och i norr har tuareger och islamister utropat en stat.
Det västafrikanska statsförbundet Ecowas regeringschefer samlades i ett katastrofmöte, därför att just Mali, som länge var en demokratisk förebild, hade förfallit i kaos. Två tredjedelar av ökenlandet kontrolleras inte av regeringen, och till och med i huvudstaden har kuppmakarna svårt att hålla ställningarna.
Det är inte bara Mali som har förvandlats till en häxkittel. Samma kaos råder i stora delar av regionen. Tuaregrebeller har i norra Mali utropat en egen stat kallad Azawad i samarbete med den islamistiska gruppen Ansar al-Din, som samarbetar nära med al-Qaida i Islamiska Maghreb. I stora landområden härskar banditgäng, som tjänar miljoner på kidnappningar och narkotika- och vapensmuggling. Ofta är det omöjligt att veta vem som är tuareg, terrorist eller bandit.

Det var just därför som maliska soldater lojala mot kapten Amadou Sanogo (bild vänster) gjorde en kupp 21 mars mot den mångårige presidenten, Amadou Touré (bild höger). De revolterade för att förbättra sin förtvivlade situation i kampen mot tuareger och islamister. Touré hade före kuppen beskyllt militären för ”oduglighet i kampen mot den islamistiska terrorismen.”
Men hittills har kuppmakarna bara uppnått motsatsen till vad de eftersträvade. Bara några få dagar efter det att Touré hade störtats, invaderade tuareger och Ansar al-Din-krigare städerna Gao och Timbuktu med terrängfordon och svarta fanor. De kontrollerar fortfarande dessa städer. I och med att den maliska statsmakten retirerade blev ett område i Sahara och Sahel, en yta fyra gånger så stor som Frankrike, helt oregerligt över en natt. Islamisterna rör sig sedan dess nästan obehindrat på en yta som sträcker sig från Tindouf i västra Algeriet till gränsen mellan Libyen och Tchad och i söder till norra Nigeria.
Övriga bilder: 3. Islamists near Timbuktu stand guard last month as they prepared to hand over a hostage from Switzerland och 4. Exempel på varutransport i norra Chad.

Läs artikeln i Der Spiegel: ”Disaster in the Sahel: Fighting in Mali Adds Chaos to Troubled African Region”, läs den här, översatt i Tempusnr 20 2012.

Kungen av Swaziland tar allt både kvinnor och rikedom

Han har 13 fruar, sju palats och 200 miljoner dollar på banken. Medan kungen i Swaziland, Mswati III, Afrikas siste monark, badar i lyx håller hans land på att förblöda. Inför kungens födelsedag tidigare i veckan ombads hans undersåtar skänka honom ytterligare en slant.
Det lilla kungariket har världens högsta andel aidssjuka och kortast förväntad livstid; kungen lever i sus och dus; nästan 70 procent av swaziländarna lever under fattigdomsgränsen; och statskassan är tom.
Mswati III är 43 år och kung av Swaziland. Hans land är bara lite större än Västergötland och gränsar till Sydafrika och Moçambique. Han härskar över 1,3 miljoner människor och en Coca Colafabrik, som förser hela Afrika med den populära drycken.
I 25 år har han styrt sitt lilla imperium mer absolut och oinskränkt än någon annan afrikansk ledare. Experterna hos Forbes i USA uppskattar hans förmögenhet till ca 200 miljoner dollar.
Han älskar överdåd och sedvänjor. En gång varje år uppträder 50 000 barnlösa kvinnor i den s k Röda dansen, i vilken barbröstade ungmör betygar sin vördnad för regentens mor. Kungen påstås ha hittat två av sina 13 fruar bland de dansande jungfrurna.
Mörka moln tornar upp sig över skenidyllen. IMF beskriver landets ekonomi som ”utom all kontroll”. Landet är ruinerat och kungen kan inte regera.
Bilder från den årliga ”Röda dansen” och Kung Mswati III som småpratar med Zimbabwes omstridde president och diktator Robert Mugabe.

Läs artikeln i der Spiegel: ”Märchenland ist abgebrannt”, läs den här, översatt i Tempus nr 16 2012.

Tidigare bloggar om denna enväldiga hövding:
Kommande mål för folkligt uppror? 2011-03-27
Afrikas andra Zimbabwe 2008-10-23
FI stöder kung Mswati IIIs månggifte i Swaziland? 2005-09-09

Kommande mål för folkligt uppror?

Kung Mswati III har en Rolls Royce, 13 palats och 14 fruar. Nyligen fick han också höjd lön trots att akut brist på kontanter har tvingat Swaziland att minska statens utgiftsbudget rejält, vilket har underblåst missnöjet med hans regim. Kung Mswati III styr enväldigt den sista svarta absoluta monarkin. Kung Mswati är landets andre regent sedan självständigheten från Storbritannien 1968. I april har den 42-årige kungen suttit på tronen i ett kvartssekel. Kungen utnämner premiärministern och ledamöterna i parlamentet får inte tillhöra politiska partier. Säkerhetsstyrkorna har krossat oppositionella protestaktioner under 32 år av undantagstillstånd. I september "grep, misshandlade och trakasserade säkerhetsstyrkorna godtyckligt människorättsaktivister", enligt Amnesty International.
Förra året förlorade Swaziland med 1,2 miljoner invånare över en tredjedel av landets inkomster när en regional tullunion upplöstes i kölvattnet av den globala ekonomiska krisen, som ledde till markant minskad handel, enligt regeringen. Försöken att få in pengar via obligationer har misslyckats. I januari sålde Swaziland bara en femtedel av sjuåriga obligationer värda sammanlagt 106 miljoner dollar som bjöds ut på marknaden. Fackförbunden strejkar och protesterar för att regeringen fryser lönerna i offentliga sektorn.
Monarkin Swaziland kommer att gå miste om ett lån på 100 miljoner dollar från Afrikanska utvecklingsbanken om man inte lyckas minska statens skyhöga lönekostnader i förhållande till budgeten. Mswati har en personlig förmögenhet som uppgår till 200 miljoner dollar, nästan 10 procent av landets BNP.
Kan man vänta sig att det är i Swaziland som proteststormarna kommer att starta i länderna "Söder om Sahara"?

Tidigare bloggar om denna enväldiga hövding:
Afrikas andra Zimbabwe 2008-10-23
FI stöder kung Mswati IIIs månggifte i Swaziland? 2005-09-09

Läs artikeln i Bloomberg: "Rolls-Royce Riding Swazi King’s Pay Rises as Cuts Stoke Rage", läs den här, översatt i Tempus nr 12 2011.

För många munnar att mätta

Niger, den hårt prövade ökenstaten, detta fattiga land av åsnevagnar, kamelförare och handikappade tiggare på gatorna har enligt en del mätningar den högsta nativiteten i världen, vilket är en bidragande orsak till landets kroniska livsmedelsproblem. Det förekommer emellertid ingen seriös familjeplanering i detta muslimska land. Den allmänt rådande kulturella attityden är oförenlig med familjeplanering, påpekar FNs humanitära samordnare John Holmes. Den andra orsaken till att maten inte räcker till är att man använder jordbruksredskap och efterblivna metoder som gör jordbruket ineffektivt.
Mycket manuellt arbete måste användas och ändå blir produktionen liten. I Niger som är ett av världens fattigaste länder behövs modern jordbruksteknik, bevattningsutrustning och utsäde till flera sorters grödor som ger större skördar och tål torka bättre.
1974, 1985 och 2005 hotade svälten att drabba hälften av landets befolkning på 15 miljoner människor. 2010 är det dags igen. Förra året regnade det i genomsnitt 70 procent mindre än ett normalår. Augusti kallas hungersäsong. Det är då när all säd har ätits upp och höstskörden ännu inte har börjat. Men den här gången finns en stor skillnad. Landets nya militärregim erkänner att det råder allvarlig hungersnöd, försöker göra något åt det och ber omvärlden om hjälp. I februari störtades Nigers autokratiska och impopuläre president, Mamadou Tandja av en militärjunta. Tandja brukade bli rasande om någon nämnde ordet svält. Journalister som beskrev hungersnöden anklagades för att vara opatriotiska.
Artikel i New York Times "Famine Persists in Niger, but Denial Is Past", eller läs den här, översatt i Tempus nr 18 2010.

Hårt liv förändrade förändrade våra gener

Människan "föddes" i centrala delarna av Afrika. Det är alla forskare överens om idag. Att en del av dessa för omkring 60 000 år sedan flyttade via Mellanöstern dels till övriga delar av Asien och dels till Europa är också klart. Sedan kom människan vidare till Amerika.
Dagens européer, asiater, amerikaner och indianer är genetiskt betydligt mer lika än de moderna afrikanerna, och det har länge förundrat antropologerna hur denna skillnad har uppstått. Nu finns det en hypotes om att detta kan bero på de strapatser som flyttningarna innebar. Forskare från University of Cambridge som studerat genprover från 53 olika folkslag från hela världen menar att utvandrarna två gånger upplevde så stora kriser att mycket få människor överlevde. Dagens icke-afrikaner skulle alltså härstamma från en liten grupp människor med en liten variation i generna. Man kan också uttrycka det som om människor som var bärare av många andra sorters gener efter katastroferna huvudsakligen bara fanns kvar i Afrika.

Artikel i Illustrerad Vetenskap nr 2, 2010, eller läs artikeln här: Hårt liv förändrade våra gener.

Tidigare bloggar om katastrofer i Världshistorien och genförändringar:
2007-08-15, Klimatkatastrof skapade den nya intelligenta människan som tog över hela jorden2005-12-06, Homo sapiens nära utrotning

Global efterfrågan på min gamla Toyota

Jag har råkat ut för ett nytt fenomen under det senaste året. Det är att jag får erbjudanden om att köpa min snart 15 år gamla Toyota Corolla. Jag får lappar i brevlådan, jag får erbjudande broschyrer mig tillsända och några ringer mig och verkar mycket förvånade över att jag inte vill sälja min gamla bil. Den är av värde för mig, jag har användning för den, särskilt under vinterhalvåret, men jag har svårt för att förstå att någon annan skulle vilja betala för den.
Senast var det M. I Bilar i Surte som hörde av sig. De säger sig vilja köpa bilar "oavsett skick". De betonar att de har F-skattsedel.
Andra avsändare är Bilservice A-K HB (lär finnas på Muskötgatan 6, 25466 Helsingborg), Akkouch-Bil Export i Våxtorp, Josephs Bil Export i Malmö, Alamecompany (som erbjuder mig 20 trisslotter om jag säljer min bil), MGK Bil Export i Vällingby etc.
Det som utmärker dem alla är att broschyrerna innehåller stav- och andra språkliga fel, och att de innehåller ord som avställda, långmilare, och smådefekta. Bilarna köps i befintligt skick, köparen kräver inga garantier och kontant betalning. Många uppger att bilarna exporteras till Afrika och Sydamerika där efterfrågan på begagnade bilar är stor.

På Garaget.org kan man få information om att många personer som kommer från andra länder och har kontakter där vill köpa gamla bilar, gärna Toyota eller andra japanska bilar för att köra dem till Afrika eller mellanöstern. Toyota har bra rykte om att vara bensinsnål och underhållsfri men det viktigaste är att bilen kan fyllas med kapitalvaror för att säljas söder ut. Det finns alltså en verklig efterfrågan på sådana bilar som min.
Även på Flashback diskuteras fenomenet.
Exportera din bil? Ett varningen ord. Här finns regler för export av fordon. Viktig information så att du som säljare undviker att länge efter försäljningen står kvar som ägare, med krav på att betala skatt, trafikförsäkring, parkeringsböter etc.

Guinea: Diktatur, förtryck och fattigdom

Av alla Frankrikes kolonier i
Afrika var det Guinea som klippte av banden till Frankrike mest definitivt. Guinea valde den marxistiska vägen som låg närnärmare Sovjetunionen och Kina, 1958, än Frankrike. Guineas nuvarande ledare är en av världens mest excentriska ledare. Det beror inte bara på hans vana att sova hela dagen och arbeta på natten. Kapten Moussa Dadis Camara (bild) har också ett eget TV-program, "Dadis Show" där han grillar medlemmar av den förra regimen. Han föddes i sydöstra Guinea 1964. Han är kristen i ett huvudsakligen muslimskt land och 1990 gick han in i armén. Han var mer eller mindre okänd tills han tog makten förra året genom en militärkupp bara några timmar efter president Lansana Contes död den 22 december 2008.
Han har sedan efter internationella påtryckningar lovat att hålla demokratiska val under 2010 och att han då inte ska kandidera själv. Men sedan har han ändrat sig och kommer att ställa upp i valet. Afrikanska Unionen har gett president Camara en tidsfrist till mitten av oktober för att dra tillbaka sin kandidatur i valen nästa år. Om han inte gör det kommer han att utsättas för sanktioner. Camara förefaller inte bry sig om utlandets fördömanden. Många vill protestera mot detta och i måndags hade nästan 50000 medborgare samlats på en idrottsplats för att protestera mot juntaledarens planer på att ställa upp i presidentvalet i januari. Militären genomförde en brutal massaker poå den portesterande oppositionen inklusive skottlossning, knivhuggning, våldtäkter och misshandel av dussintals män och kvinnor. Vittnen berättar att kvinnor våldtogs inför öppen ridå av soldater som begick övergrepp mot dem med sina vapen. Militären sköt skottsalvor rakt på obeväpnade civila på nära håll. De mest brutala soldaterna tillhörde elitstyrkorna i presidentgardet som bära röda baskrar. Den forna kolonialmakten Frankrike har dragit in all hjälp och fördömt våldet.
Artikel i New York Times "Guinea’s Capital Fades Into a Ghost Town After Soldiers’ Rampage ", eller läs den här, översatt i Tempus nr 40 2009.
Artikel i The Guardian "Guinea: war, poverty, dictatorship and bauxite", eller läs den här, översatt i Tempus nr 40 2009.

"Ut med de vita farmarna"

Detta har länge varit rasisten Mugabe och hans partis paroll i Zimbabwe. President Mugabe ger inte upp tanken på att jaga bort de vita farmarna till sista man. Sedan den zimbabwiska regeringen började lägga beslag på vitas farmer för tio år sedan har ungefär 4000 av landets mest produktiva jordbruksföretag beslagtagits. Ägarna har drivits bort och svarta anställda, som tillsammans med sina familjer utgör 1-2 millioner människor, har förlorat sin försörjning. Jordbruksproduktionen har minskat drastiskt, omkring två tredjedelar av den beslagtagna arealen ligger i träda och Zimbabwe som tidigare var en av Afrikas största jordbruksexportörer är nu ett av Afrikas länder som behöver mest livsmedelhjälp via FN från västvärldens skattebetalare. Men rasisten Mugabe är inte helt nöjd, hans etniska utrensning måste bli fullständig. Nu har hans åklagare väckt åtal mot cirka 170 vita farmare som åtalas för att de vägrar överge sina marker.
Detta dessutom helt i trots mot att i november förra året dömde en tribunal, tillsatt av Sydafrikanska utvecklingsgemenskapen (SADC ) som är en regional grupp som inkluderar Zimbabwe, att alla markbeslag efter 2000 var diskriminerande och bröt mot både inhemska lagar och SADCs bestämmelser. Men Mugabe och hans Zanu-PF-ministrar underkänner tribunalens laglighet.
Artikel i The Economist "Out with those white farmers", eller läs den här, översatt i Tempus nr 39 2009.