Humanisterna på Pride

Humanisterna utökar i år sin Pridenärvaro tillsammans med ungdomsförbundet Unga Humanister. Ett flertal seminarier arrangeras på teman som rör livsåskådning, religion, hederskultur och sekulära ceremonier. Dessutom kan man ”hänga med en HBTQ-humanist”: Under tre eftermiddagar kommer humanister att finnas till hands på Pride Sergel för att svara på frågor om humanismen som livsåskådning. De känns igen genom sina t-shirts med humanismens ”Happy Human”-logo, som vanligtvis är blå men under Prideveckan visar upp regnbågens alla färger.

Humanismen är den självklara livsåskådningen för människor med sexuella läggningar utanför den traditionella normen. Humanismen dömer inte, den ser människor som individer och inte som representanter för grupper, säger Felicia Gilliam, Unga Humanister.

I dessa tider då intolerans och fientlighet mot allt som annorlunda frodas i Europa och resten av världen, känns det extra viktigt att manifestera humanismens inkluderande människosyn, säger Christer Sturmark, Humanisterna. Därför är det en självklarhet att Humanisterna deltar i Pride.

Humanisterna och Unga Humanister kommer även att gå med i Pride Parad. Mer information om de olika arrangemangen finns här.
Pride-festivalen 2011. Officiell hemsida.
Humanisternas hemsida.

Toast på Jossans

I dag var jag på en nyöppnad restaurang i Trelleborg. Tre veckor har den funnits och den heter "Jossans USA-café" efter Louise dotter. Ägarna är Louise och Jonas Nyborg. Den ligger mycket centralt i Trelleborg, på Flockergatan nära torget, biblioteket och gymmet på Nygatan. Se karta. Inredningen är den "amerikanska drömmen" förverkligad. I retroformat. Man känner sig genast hemma bland jukeboxar, amerikanska flaggor, Elvis bilder och bildekaler. Den röda tråden är 1950- och 1960-tals stilen.
Jag fick tipset via en artikel av Fanny Johansson (vem annars om inte min favorit reporter) i Trelleborgs Allehanda, "Den amerikanska drömmen". Kakor och toasts ska vara stora kan man läsa där och det stämmer. Jag beställde kaffe och "toast Louisiana" med räkor och ost och sweet chili och sallad. Och blev rejält mätt av detta. Kaffe med påfyllning kostar 20 kr och man kan välja att sitta inne eller ute. Välkomna!

Bra att sova på jobbet

Forskare vid Harvard och vid Läkarutbildningen i Aten fann att grekiska arbetare som tar regelbunden siesta har 37 % lägre dödlighet i hjärt- och kärlsjukdomar än andra. Dessa rön har uppmärksammats i Tyskland där flera stora företag erbjuder de anställda speciella vilrum. Företagsledningen uppger att produktiviteten ökar märkbart hos utvilade medarbetare. "En tupplur på eftermiddagen motverkar tröttheten vid middagstid och medföljande risker för misstag", menar professorn i biologi och psykologi, Jürgen Zulley. "En tupplur förbättrar reaktionsförmågan, gör oss alertare, skärper reaktionsförmågan och gör oss på bättre humör".
En amerikansk undersökning vid Berkeley förra året bekräftar de tyska rönen. Den visade att friska, unga vuxna har större inlärningskapacitet på kvällen om de har sovit en stund på eftermiddagen.

Läs artikeln i The Guardian "German unions call for healthy lunchtime siestas".

Straffångar används som kanonmat

Burmas krigsmakt utnyttjar fångar som bärare och sköldar mot anfall. Dessa arbetar under livsfarliga förhållanden. Burmas armé gör sig enligt människorättsorganisationerna Human Rights Watch och Karen Human Rights skyldig till krigsförbrytelse. Bärarnas uppgift är bland annat att gå genom minerade fält före soldaterna och tjäna som deras skottsköldar. Fångar som skadas får ingen hjälp. De får inte heller tillräckligt med mat och de utsätts för tortyr och misshandel. Den burmesiska regeringen struntar i att landets militärer bryter mot de mänskliga rättigheterna. Burma styrs sedan ett halvt sekel av militärer. Och fortsätter med detta även om de formellt lämnat över till en civil regering.
Human Rights Watch föreslår tillsättandet av en FN-sponsrad undersökningskommission med uppdrag att utreda brotten mot de folkrättsliga och mänskliga rättigheterna i Burma.

Läs artikeln i Neue Zürcher Zeitung: "Wer versucht zu fliehen, wird erschossen", eller läs den här, översatt i Tempus nr 29/30 2011.
Läs rapporten från Human Rights Watch och Karen Human Rights här: "Dead men Walking".

Lucy Punch som Sarah Palin

Premiär för ”Bad Teacher” på biografen Grand i Trelleborg. I lilla salongen satt jag och ett drygt dussin ungdomar.
En mycket underhållande komedi som också innehåller en del bistra sanningar. Andra lärare i grundskolan, kolleger till Elisabeth Halsey (Cameron Diaz) sätter dem i halsen eller skyddar sig genom att skoja bort dem. Elisabeth Halsey tycks immun mot all politisk korrekthet. Hon är målmedveten och skyr inga medel för att nå sitt mål som tycks vara att få ihop pengar till en plastik operation för att förstora brösten. Det mest anmärkningsvärda med filmen är dock de många mycket skickliga bifigurerna, kanske främst lärarkollegan Amy Squirrel (Ekorre) som spelas av Lucy Punch, som gör en fantastisk insats och är filmens främsta behållning. Hon lär ha haft Alaska guvernören Sarah Palin som förebild. Andra är idrottsläraren Russell Gettis som spelas av Jason Segel, den blyga och överviktiga Lynn Davies (Phyllis Smith) och lärarvikarien Scott Delacorte (Justin Timberlake).
Många roliga avsnitt. Elizabeth är en kontroversiell lärare som svär och är generellt ointresserad av sina elever. När en ny lärare börjar på skolan blir det en fajt mellan skolans mest älskade lärare Amy Squirrel och Elizabeth om vem som ska vinna Scott Delacortes hjärta.
Bilder: Lucy Punch och Cameron Diaz, Jason Segel och Justin Timberlake.
IMDb.

Recensioner:
Jan Lumholdt i SvD: ”Skamlöst skruvad Diaz”,
Mattias Dahlström i HD ”Hyfsat betyg åt läraren”,
Miranda Sigander i Expressen: ”En roande bagatell”,
Isabelle Espinoza på SvT: ”Bad Teacher” har vulgär humor och stora uttryck, javisst, men också en stadig, subversiv underton, som ledigt räddar hem den.

Storartade Änglavakter

Änglavakter är Kristina Ohlssons tredje och senaste bok. Hon har tidigare skrivit Askungen och Tusenskönor. De handlar alla om om Fredrika Bergman och hennes kollegor Alex Recht och Peder Rydh. Alla med krångliga relationer till sina närmaste och till sig själva men med en obändlig kraft att ta sig vidare. En sympatisk trio man tar till sitt hjärta direkt.
Det är en av de bättre böcker jag läst vad gäller spänning och engagemang. Den är lång, nästan 500 sidor men bladen vänds snabbt och man lägger den motvilligt ifrån sig. Den har ett stort persongalleri och utspelas i tre tidsperioder så det krävs en fokuserad läsning för att uppskatta alla små tips till pusslets lösning. Den handlar om onda människor och om hur goda människor av kärlek ibland måste böja sig för dessa. Onda människor som tar sig friheten att styra över andra människors liv och död som gud fader själv. Och njuter av detta. ”Han njuter av att (på film) se hur kvinnan plågas och sedan dödas. Känslan av utvaldhet får hans ögon att tåras”.
Man tänker gärna på både Håkan Nessers senaste Barbarotti-roman, ”De ensamma” och inte minst på Stieg Larssons Millennium serie och då särskilt den avslutande delen ”Luftslottet som sprängdes”. Boken är i klass med dessa och Kristina är redan en lysande stjärna på bokhimlen.
Man håller gärna med Fru E:s beskrivning av Kristina Ohlsson två tidigare böcker (som jag köpt på Bok & Papper i Trelleborg för 120 kr): ”intressanta karaktärer, trovärdig och snillrik intrig, flyt i språket, värsta sträckläsningen”.
Kristina Ohlsson är skånska till börden, född i Kristianstad 1979. Bor i Stockholm och Wien. Hon arbetar som Counter Terrorism Officer på världens största säkerhetsorganisation
OSSE, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa i Wien.

Producerar sig på Piratförlaget. Hennes hemsida där: Kristina Ohlsson. Intervju med Kristina Ohlsson.
Ett något oordnat kompendium över boken Änglavakter finns här.

Recension på Boksidan: ”Berättelsen håller samma höga klass rakt igenom, inga sidor som är långsamma och intetsägande att läsa”.
Kulturbloggen: ”Kristina Ohlsson tar plats bland våra främsta deckarförfattare”.
Maria L: ”Full pott för Kristina Ohlssons Änglavakter!”.

I mörkaste Småland

Matine film på TV 1 är en svensk långfilm från 1943. Detsamma som mitt födelseår. Jag blir nostalgisk vid åsynen av gamla ånglok som då var symboler för ”högst uppskruvade hastigheter”. Och marknader och nöjefält som på Piratens tid. Riktigt underhållande. Kul avsnitt ”Militär på Rönneslätt”.
Det är en folklivsskildring i småländsk sekelskiftesmiljö efter tre Albert Engström-berättelser, ”Tattare”, ”Går-botten”, och ”Älg”. Med folkhumor skildras de vanliga människornas vardag i de karga tegarnas Småland. Där finns mycket burlesk humor som man känner igen från gamla Åsa-Nisse filmer. I vissa avsnitt är han själv med liksom hustrun Eulalia. Filmen är full av bonderomantik, särskilt kampen på de karga, steniga tegarna i Småland och är en hyllning till den småländska segheten och envisheten. Det är nationalromantik eller snarare landskapsromantik med upproriska individualister
I filmen framställs tattare, eller ”totere” på småländska, som tjuv- och rackarpack. Man får uppfattningen att dessa var sin tids Hells Angels eller Blac Cobra, fräcka gangstrar med hästar i stället för motorcyklar och bilar. Detta får Michael Tapper att skriva en kritisk recension i Sydsvenskan ”Denna obekymrade normalisering av rasism”.

Några av skådespelarna är: Sigurd Wallén, Kaj Hjelm, John Botvid, Emil Fjellström och Gullan Natorp. Manus: Erik Lundegård (Eld) efter Albert Engströms berättelser. Regi: Schamyl Bauman
Filmens handling finns här.
Senast sedda ”Gammal svensk långfilm” var ”Söder om landsvägen” med Edward Persson och ”I dur och skur” Med Alice Babs och Povel Ramel.