En iskall decembernatt hittas en kvinna mördad vid Kungsholms Strand i Stockholm. Och det är inte vem som helst utan den populära skådespelerskan Lottie Hagman. Lotties bekantskapskrets är nästan oöverskådlig, hennes döttrar är inte samarbetsvilliga, polisinspektör Monika Pedersen är trött och utarbetad och har dessutom svårt att komma överens med sin närmaste kollega. Boken handlar mycket om Monikas egna problem. Hon saknar de syskon hon aldrig haft. Och hon saknar sin mor. Hon känner igen sin egen familjrelation i Eva-Marias, Lotties dotter.
Monika är så trött på sitt arbete. Hon köper trisslotter och längtar efter livsstilsförändrande pengar. Om inte ens de mördades anhöriga tyckte att det var någon vits med det arbete som polisen utförde, varför skulle man då hålla på?
Om polisens organisation, hot om nedskärningar hänger över dem. Kanske ska den avdelning där Monika arbetar dras in. Detta ger ett dåligt arbetsklimat, det blir bråk arbetskamrater emellan, vilket hämmar effektiviteten. Monika ifrågasätter hela tiden om hon ska sluta vid polisen.
Religion, judendom. Att den mördade kvinnan är jude på mödernet och var på väg att konvertera. Att en av Monikas arbetskamrater är arab och muslim. Kändisskap: den mördade är en känd TV-personlighet och skådespelare och en känd politiker är alibit för en misstänkt person. Nästan för mycket av det goda.
Boken är något bättre än hennes två tidigare - som skrevs nästan tio år tidigare - åtminstone i början men sedan blir den lång, lång, plottrig och långtråkig. Även läsaren riskerar att drabbas av ett kykhetsbälte av trötthet.
Boken belönades med Polonipriset 2000.
Recenserad av Helena Genberg i DAST, "Lång väntan på spänningsmomenten".
"Ett Kyskhetsbälte av trötthet" IT-arkiv.Läkartidningen.
Bloggar om Åsa Nilsonnes tidigare böcker:
Fusk i forskarvärlden, Tunnare än blod.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar