När djävulen håller ljuset

När djävulen håller ljuset, så heter Karin Fossums fjärde bok (2000), på norska “Djevelen holder lyset” (1998). Det är en oroväckande och spännande roman om hur människor lider av sina hemligheter och hur långt de kan gå för att inte tvingas avslöja dem. Det gäller särskilt bokens två huvudpersoner den 60-åriga Irma Funder och den 18-årige Andreas Winther.
Poliskommisssarie Konrad Sejer har till en början ingen anledning att se allvarligt på unge Andreas försvinnande. Inte ens när Irma, en udda varelse som ingen tar på allvar, ger antydningar om att en person inte kommer att leva så länge till. Allt för sent inser Sejer att något ohyggligt håller på att hända Andreas. Inte ens med hjälp av Jacob Skarres välkända intuitionsförmåga går det att bringa klarhet i vad det egentligen är som hänt. Varken för författaren eller för läsaren.
Vad jag inte tycker om i boken är det finns för många sidospår som ges stort utrymme utan att leda någon vart.
Av de fyra Sejer-böcker jag läst var detta den jag tyckte allra minst om, den tog emot att läsa.
Läs Storyn på egen risk. Men den ger inte heller någon klarhet. Slutar i ett frågetecken.

Recension i Bokmärkt.

Mina bloggar om Fossums tidigare tre tidigare böcker.
“Evas öga“, “Se dig inte om” och “Den som fruktar vargen“.   Tidigare blogg om Karin Fossum: Sommarens deckare, del två.
Recensioner av Helena Genberg i DAST och på Bloggen Bokmärkt.

Fossums hemsida på förlaget Forum.