Till offer åt Molok

Ett slags lyckligt slut på Åsa Larssons bokserie? Åsa Larsson, världens bästa deckarförfattare!
I tredje Moseboken utlovas Guds vrede om någon offrar ett barn åt Molok. I överförd bemärkelse är det just vad som sker i Åsa Larssons nya spänningsroman. Den handlar om girighet som kan härledas flera generationer bakåt i tiden och där både barn och vuxna offras på girighetens altare.
Hjalmar Lundbohm, som var LKAB:s förste disponent i Kiruna och som anses i det närmaste ha grundat staden träffade Elina Pettersson, ung lärarinna som flyttat söderifrån sedan hon fått jobb i Kiruna. De två blir förälskade men med ett tragiskt slut. Hon blir med barn – Frans – han tror inte att det är hans. Sedan blir hon mördad av övergruvfogden Fasth. Elinas arbetskamrat Klara Andersson, “Flisan” kallad, tar hand om Frans som sitt eget barn.
Långt senare när Hjalmar är en döende föredetting möts de av en tillfällighet. Hjalmar känner igen sin tonårige son. Hjalmar är utfattig men har lyckats gömma undan flera aktiebrev som han vill ge till Frans. “Flisan” vägrar ta emot något av en person som handlat så illa mot Elina men Frans stoppar breven på sig av ren artighet. Det är om dessa brev som tycks vara värda hur många mord som helst över flera decenniers tid som boken handlar. Och den som kan reda ut detta till slut är naturligtvis alla vårs Rebecka Martinsson, alla läsares beundrade och älskade sedan debutboken “Solstorm” för snart tio år sedan. Hon blir misshandlad både fysiskt och fysiskt men får uppleva bästa happyenden med polisinspektören och hundföraren Krister Eriksson, han som Rebeccas fästman Mats i Stockholm kallar för “ufopolisen” därför att han drabbats av en brännskada i ansiktet som ung, och som länge älskat sin kollega Rebecka över allting men alltid tvingat sig att dölja det. Nu förstår Rebecca vem det är som är bäst och de möts i en ljuv kyss och så vidare. Och om Marcus tar de hand.

Storyn finns här att läsa på egen risk. Ett slags kompendium.
Tidigare bloggar om Åsa Larssons thrillerserie:
Till dess din vrede upphör,
Svart stig, en mästerlig bok, 14 dec 2007.
Det blod som spillts, 31 oktober 2007
Solstorm, 12 september, 2007

Recensioner:
Lotta Olsson i DN: “Det är miljöerna, människorna och den underliggande värmen som lyfter Åsa Larssons deckare“,
Bengt Eriksson i Arbetet: “Behärskar antydningens konst“,
Rose Marie Södergren i Kulturbloggen: “Kunde inte sluta läsa“,
Nils Schwartz i Expressen: “En bortslösad begåvning“,
Magnus Persson i DN: “Som ”Morden i Midsomer” med extra allt.