Underhållande, romantisk och gripande gripande. Full av humor och underbar fotbollsnostalgi. Och med två verkligt rutinerade och goda skådespelare, Allan Svensson och Suzanne Reuter. För att inte nämna en av mina egna stora favoriter Marie Robertson från Rallybrudar - hon som tränades i en barnkarusell för att sluta spy i de häftiga svängarna.
Ett budskap i filmen är att ”gammal kärlek rostar aldrig”. De skiljs och lever separat under ett års tid. Då tycker båda att det är dags att börja på ny kula. Det är frånvaron av den andre som lett till den övertygelsen. Att försöka ändra på sitt beslut att skiljas genom att ha en kärleksweekend som familjeterapeuten föreslår hjälper föga. Höga förväntningar, lögner och löftesbrott förstör allt.
Ett annat budskap är att om man har ett, eller flera stora intressen i livet, eller mycket bestämda vanor som man trivs med så är det lönlöst att tro att det går att lämna allt detta bara för att få behålla en annan människas kärlek.
Handling Gustav och Lena Svensson står inför sin 30-åriga bröllopsdag, men Lena orkar inte med Gustav längre utan vill att de ska skiljas. Det enda Gustav gör är att titta på sport – vilken sport som helst – och ger inte Lena någon uppmärksamhet alls. Gustav däremot tycker att allt är toppen och tycker inte att de kan ge upp bara en vecka innan sitt jubileum. Lena ger Gustav en absolut sista chans och de åker iväg på en kärleksweek-end där Gustav ska få bevisa att Lena är viktigare än fotboll och TV. Men på hotellet dyker fotbollslegend Tommy Franzén (Peter Dalle) upp och förstör allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar