Jag blir förvånad över hur svåra patienterna är både fysiskt och psykiskt, ibland får jag för mig att de driver med personalen. Kansle av ren elakhet. En elakhet som väl då kommer av den ensamhet och tristess som många av de gamla troligen lider av med känslan av att vara i "dödens väntrum". Men av personalen krävs alltid tålamod och vänlighet, även om de blir utskällda och får blåmärken. Många blir nästan heroiska om än mänskliga i Beischers beskrivning.
Sara Beischer är 28 år och bor i Halmstad. Hon är gymnasielärare i svenska och religion. Sedan 2002 har hon i perioder arbetat som vikarierande vård biträde inom äldreomsorgen.
Recensioner:
Elin Grelsson i GP:" En oförskönande debut om byråkrati och människovärde",
Paulina Helgeson i SvD:" En studie i medkänsla",
Ulrika Milles i DN: " Moas kamp påminner både om flickböcker från tidigt 1900-tal och klassiska hästböcker",
Presentation på Bokförlaget Ordfront,
Intervju med Sara Beischer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar