Kvinnorna på stranden

Längst upp står det: “Bästa deckaren i år” (Expressen). Tala om falsk varubeteckning. Den är varken bäst eller deckare! Tove Alsterdals kriminalroman från 2009 Kvinnorna på stranden är en berättelse om människohandeln främst från Afrika, slavhandeln har alltid varit lukrativ och är därför inte alls avskaffad. Boken vill kanske göra intryck av att vara dokumentär men är förstås fiktiv. Den handlar om hur mörkhyade och svarta personer från norra delarna av Afrika luras med på båtar över Medelhavet med hopp om att få större chanser att skaffa inkomster i europeiska länder. Många drunknar, andra dräps och misshandlas på vägen och när de kommer fram får de fortsatt dålig behandling och låses in. Asylvänner i Paris hjälper dem att fly till nya dåliga bostäder.
Det är en handel som är svår att få bukt med, alltför många tjänar grova pengar på den, från båtägare, fastighetsägare, arbetsgivare till höga politiker. Handeln är en av den organiserade brottslighetens mest vinstgivande branscher.
Bokens jag är Alena Cornwall som arbetar inom teatern i New York. Hennes man Patrick är frilansjournalist och försvunnen i Paris, på ett uppdrag där han ska avslöja människohandeln som pågår i Europa. När han varit borta ett tag åker Alena till Paris för att leta efter honom. Hon följer upp spår i hans anteckningar som han skickat till henne, telefonnummer, namn, adresser. Letandet tar aldrig slut och efter drygt hälften av de långa boken ger jag upp! Åter kommer soptunnan till heders. Det var dessbättre ett tag sedan sist, mer än tre år sedan när det gäller deckare. Då handlade det om den danska författaren Elsebeth Egholms Personskada 2007 (2005).
Författarens hemsida. Hon har skrivit en senare bok “I Tystnade begravd” som är en släktkrönika från Tornedalen och Karelen.

Recensioner:
Lennart Högman recenserar i DAST Magazine: “Hon är unik bland svenska författare att skriva på detta raffinerade och spännande sätt“.
Lotta Olsson i DN: “ Isande deckare om glamour och människohandel“.