Sunset Park

Paul Austers senaste bok "Sunset Park" blir en stor besvikelse för mig efter att ha läst hans två föregående. Trodde aldrig att jag skulle lägga ifrån mig en av hans böcker utan att läsa den till slut. Två tredjedelar blev det.
En mycket detaljerad beskrivning av ett antal personer vars anknytning är förläggaren Morris Heller och hans första, Mary-Lee och andra hustru Willa Parks, sonen Miles Heller och dennes minst sagt udda kontakter i New York som han kort sammanbor med i ett ockuperat hus i Sunset Park. Willa Parks har en son Bobby, en motsats till styvbrodern Miles. De både älskar och hatar varandra.
Medan de promenerar längs en liten väg bråkar de. Miles ger Bobby en knuff så att han faller ut på vägen och blir ihjälkörd av en lastbil. Det kommer att betraktas som en olyckhändelse.
Men Miles har händelsen mycket hårt. Och blir aldrig förlåten av sin styvnor.
Miles Hellers riktiga mor Willa, som inte fött honom, och hans köttsliga mor Mary-Lee, som spelade rollen av en exotisk främling. Hon försvann när han var 6 månader gammal. Hon var gift med Flaherty som hade viss kontroll över hennes supande. Han hade en dotter Margie. De skildes och Mary-Lee gifte sig med Simon Korngold, producent för lågbudgetfilmer. Deras äktenskap varade.
Det finns många och långa sidor om baseboll: Cletus Elwood "Boots" Poffenberger, till exempel. Jack Lohrke: hela texten är tagen från Wikipedia. De är autentiska men helt ointressanta. Utfyllnad.
Uppseende värt är att alla figurerna ser eller refererar till William Wylers film ”De bästa åren” från 1946, som bearbetar andra världskrigets trauma. Någon annan skriver en doktorsavhandling om andra världskrigets inflytande på Hollywoodfilmen. Det förlorade Amerika är den röda tråden genom deras saknad.

Recensioner:
Martina Lowden i DN: "Något håller på att hända med Austers författarskap,
Jesper Olsson i SvD: "Paul Auster ser ingen ljusning",
Mikaela Blomqvist i GP: "Lämnar trots allt ett lätt obehag efter sig",
Nils Schwartz i Expressen: "Dags för en solnedgång?.

Egna bloggar om tidigare lästa böcker av Paul Auster Osynlig och Mannen i mörkret. Här fanns gåtorna, svindeln och lekfullheten i den austerska romanen när den är som bäst. I Sunset Park finns minimalt av detta. Kan han komma igen?