Den stora frågan är varför FN och rika givarländer blundar för den omfattande korruptionen i fattiga länder.
Kampen mot ständigt myglande och svågerpolitik i Afrika mattas av. Det tydligaste beviset är det som hänt ett antal korruptionsbyråer med modiga ledare. De är antingen hårt ansatta eller döda. Många befarar stora bakslag i kampen mot korruptionen i Sydafrika, Nigeria och Kenya. Den lägger beslag på pengar som behövs för att bekämpa fattigdom och sjukdomar i världens fattigaste regioner. Nyligen har två antikorruptionsaktivister dödats med våld, en knivhöggs till döds i Burundi och en omkom i sitt hem i en eldvåda i Kongo/Brazzaville.
Kenyas främste korruptionsbekämpare, John Githongo, är en man på flykt. I flera år samlade han material för att bevisa att den kenyanska regeringen under president Mwai Kibaki är involverad i de mest skamliga korruptionsbrott som någonsin funnits i detta land. Githongos rollbyte från ledare för antikorruptionskampanjer till jagad flykting beskrivs i journalisten Michaela Wrongs bok "It's Our Turn to Eat". Boken handlar om en tumultartad färd genom skumma, offentliga nätverk, som tog miljardtals dollar ur statens kistor och underblåste motsättningarna mellan olika stammar så att Kenya nästan slets i stycken.
Författare Wrong varnar för att korruptionen inte kan stoppas eller ens minska så länge som givarländerna fortsätter att stödja skumma regeringar som Kibakis i Kenya.
Läs mer i en artikel i veckans nummer av Tempus. Intervju med Michaela Wrong.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar