Svart och vitt i Libyen

Vad händer när smekmånaden är över?
Amnesty International och Human Rights Watch har båda rapporterat om godtyckliga gripanden, tortyr och avrättning av svarta. Trots att Libyen länge har haft en ganska stor svart befolkning finns det inga svarta i övergångsregeringen och det finns inga svarta i den ekonomiska och kulturella eliten. Staden Tawergha, en liten stad mellan hamnstaden Misrata och Gadaffis hamnstad Sirte, hade drygt 30 000 invånare men nu är den etniskt rensad. Tawergha förblev Gadaffi trogen ända in i det sista. Gaddafi skämde bort det svarta Afrika mera än arabvärlden och idag är landets svarta invånare lovligt byte. I de många nystartade tidningarna surrar det av rykten om bland annat svarta män som specialiserar sig på våldtäkt och säljer viagrapaket som de tidigare fått av Gaddafi.
Religiositeten har släppts fri. ”Omskolningen” för fångar som stod på Gaddafis sida består i att läsa Koranen från morgon till kväll. Omskolningscentrets ledare, Imam Haitem, vill att Libyen ska bli en modern, islamisk stat: ”Ungefär som Saudiarabien”, förklarar han (!).

Läs artikeln i New York Times: "Black and White in Libya”, eller läs den här, översatt i Tempus nr 44