kan man läsa i en artikel i senaste Fokus, nr 27-33 sidorna 16-17 med anledning av tragedin i Stureby. På den döda 15-åringens blogg kommer det fortfarande in hälsningar liksom spekulationer om vem som mördat henne. Det är oklart hur det går till att spärra eller stänga ett konto när koderna dog med ägaren. Det kan vara komplicerat för någon anhörig att bevisa sin behörighet att ta över kontot.
Det finns också många som sägs vilja att deras digitala avtryck ska finnas kvar. Andra vill att deras fotspår ska raderas ut. Sofia Mirjamsdotter (Mymlan) som driver Bloggvärldsbloggen tillhör de förra.
I mitten av hösten lanseras Webwill, ett "digitalt testamente". Där ska man kunna lagra alla sina lösenord och välja om statusraden på facebook och Twitter ska ändras automatiskt och om det ska skickas ut ett sista mejl. Efter döden ska anhöriga kunna ta del av denna den avlidnes "sista önskan". Det är en affärsidé av två tjejer Lisa Granberg och Elin Tybring.
Min uppfattning är den att den egna digitala hemvisten är mest intressant för den som äger den och att därför intresset sjunker dramatisk efter döden. Men det kan vara viktigt innan döden att tänka på att det digitala arvet lever kvar. Alla vill ju att så många som möjligt ska minnas mig. Vad som i själva verket händer efter döden är ju helt ointressant för den som dött. Där jag finns finns icke döden och där döden finns finns icke jag. Något i den stilen sade redan Aristoteles.
Läs mer i bloggtidningen "Webwill: Årets webbtjänst 2009?"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar