"Pengarna förirrar sig långt bort från gården"

EUs jordbrukspolitik, CAP, har 50 år på nacken, och mycket har hänt under denna tid. Det direkta produktionsstödet har förvandlats till arealstöd och stöd till landsbygdens utveckling. Bland dem som får dela på EUs pengar finns, förutom vanliga bönder, storgodsägare, hertigar, multinationella företag, sprittillverkare och Herrens tjänare. Förra året delade EU ut drygt 50 miljarder euro i världens största subventionsprogram för jordbruket. EU-subventionerna har en stark påverkan på den globala handeln och missgynnar fattiga bönder utanför EU. EU delar ut halva sin budget i jordbrukssubventioner. Det är fyra gånger så stort som USAs och kostar varje EU-medborgare runt 110 euro per år. Programmet skänker pengar till många mottagare som inte har ett dugg med jordbruk att göra - tyska godistillverkare, matleverantörer till lyxkryssare och rika markägare som drottning Elisabeth II av England och pris Albert II av Monaco.
I år var EUs 27 medlemsländer för första gången tvingade att redovisa hur de distribuerar jordbruksstödet, och Tyskland var det enda landet som inte efterkom kravet fullt ut. En datoriserad analys genomförd av The New York Times och International Herald Tribune ger en första detaljerad bild av vilka som får pengar. Den visar att CAP har expanderat utanför de ursprungliga målen att öka livsmedelsproduktionen och stödja de traditionella jordbrukarna i deras försök att hantera marknadsfluktuationer. Man bör ställa sig frågan om jordbruket överhuvudtaget ska subventioneras.

Artikel i New York Times: "European Subsidies Stray From the Farm", eller läs den här, översatt i Tempus nr 30/31 2009.
Eller läs här.