Hygglig standard på årets Mårtenson

Den produktive Jan Mårtensons senaste bok är hans 37:e om antikhandlaren Johan Christian Homan! Jan Mårtenson fyller i år 76 år (Wikipedia).
Om fjolårets bok, "Dödssynden" instämde jag med recensenten Martin Strand på deckarmagasinet DAST med att önska ”bättre lycka nästa gång” och dessbättre stämde detta. Framför allt har han minskat ner antalet sidor med nästan hundra genom att låta bli att ta med alltför mycket av texter från Wikipedia och andra Internetsajter. som mycket sällan innehåller något intressant. För övrigt är det mesta som vanligt.
Den ene efter den andre förs fram som brottskandidat. Spelet mellan antikhandlaren Johan Kristian Homan - ständigt i den begynnande medelåldern - och chefen för rikskriminalen Carl Asplund går som på traditionellt manér. Homas som alltid finns först på brottsplatsen förhörs av den lokala polisen och blir allvarligt misstänkt men hans kontakter med Asplund ger honom som vanligt fri lejd.
Ovanligt lite om sambon, eller särbon Francine och hennes rika släktingar denna gång. Någon spänning finns inte möjligen en längtan hos läsaren efter att hitta den sista pusselbiten. Eller är det kanske bara en längtan efter att nå slutet och få ägna sig än en annan bok?
Det nya är Tessinska palatset och den inramning detta ger av konstvetare och arkitekter. Och att det pågår en hätsk kamp om en snart ledig professur. Och katten Cleo ger med sitt beteende Homan en insikt som leder till en dödlig upplösning.
Läs den avslöjande storyn på egen risk. Läs kompendiet.
Recensioner:
Jakob Tjernström i Allehanda: Mårtenson har hittat sin nisch i den svenska kriminalromanens lilla helgedom,
Nisse Scherman i DAST Magazine: En ganska tunn mordhistoria,
Fredrik Lindahl i Sundsvalls tidning: Mångsidig och klurig Homandeckare,
Sara Ullberg i Dalarnas tidningar.

Hemsida för Mårtensons böcker om antikvitetshandlaren Johan Homan.