Redan i mitten av november planerar EU att ha ett möte för att utse en president för EU-rådet och en utrikesminister - eller rättare sagt en "hög representant" som det heter på EU-jargong.
Många anser att Tony Blair har den auktoritet som behövs för att hävda sig bland EUs stats- och regeringschefer. Han kan sätta Europa på världskartan på ett sätt som ingen annan Brysselbyråkrat någonsin har lyckats med.
Samtidigt som han stöds av flera EU-ledare, främst Sarkozy och Merkel, drivs det emellertid en ursinnig kampanj mot Blair från andra läger. Internet sidan "Stop Blair" samlar underskrifter och Torypartiet försöker blockera honom. Europas USA-fientliga vänster kan inte förlåta honom hans öppna stöd för USAs insatser i Irak-kriget.
Mot Blair talar också att Storbritannien inte är med i eurozonen eller i Schengensamarbetet. Kanske blir det därför någon av de andra kandidaterna som Jan-Peter Balkenende, regeringschefen i Holland, Wolfgang Schüssel, österrikisk före detta kansler, eller de före detta regeringscheferna i Spanien och Finland, Felipe González och Paavo Lipponen. Båda är socialdemokrater. Vem som väljs till president får följder för valet av utrikesminister eftersom båda inte kan komma från samma land och inte tillhöra samma "block" i Europaparlamentet. Eller kanske inte ens samma kön.
Storbritanniens utrikesminister David Miliband nämns allt oftare som möjlig utrikesrepresentant, men om han blir det kan inte Tony Blair bli unionens president. Andra potentiella kandidater är två kvinnor, de före detta utrikesministrarna i Österrike respektive Grekland, Ursula Plassnik och Dora Bakoyannis men också Finlands EU-kommissionär Olli Rehn. Uppdraget i Bryssel är på minst fem år och potentiellt mäktigare än rollen som EU-president. Bilder på Tony Blair och Ursula Plassnik - med den marockanske utrikesministern Mohammed.
Artikel i Newsweek "Blair for President", eller läs den här, översatt i Tempus nr 44 2009.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar